Mål T‑219/18

Piaggio & C. SpA

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 24 september 2019

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för en moped – Tidigare gemenskapsformgivning – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Helhetsintrycken skiljer sig åt – Kunnig användare – Artikel 6 och artikel 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 – Tolkning förenlig med artikel 6 i förordning nr 6/2002 – Ett äldre nationellt tredimensionellt varumärke som inte har registrerats har inte använts i den registrerade formgivningen – Artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 – Ett verk som skyddas av en medlemsstats upphovsrättsliga lagstiftning har inte varit föremål för otillåten användning i den registrerade formgivningen – Artikel 25.1 f i förordning nr 6/2002”

1. Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Lagstiftningens sammanhang och syfte som utgångspunkt

   (se punkt 30)

2. Gemenskapsformgivningar – Skyddskrav – Särprägel – Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger – Helhetsintrycket får inte skilja sig betydligt från det andra

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

   (se punkterna 31–35)

3. Gemenskapsformgivningar – Skyddskrav – Särprägel – Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger – Bestämning av helhetsintrycket jämfört med det som ges av en eller flera äldre formgivningar, bedömda separat

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

   (se punkt 46)

4. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig inte från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger – Återgivning av en skoter

   (Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)

   (se punkterna 41–45 och 49–63)

5. Gemenskapsformgivningar – Skyddskrav – Särprägel – Det helhetsintryck som den kunniga användaren får av en formgivning skiljer sig från det helhetsintryck som den äldre formgivningen ger – Helhetsbedömning av samtliga beståndsdelar i den äldre formgivningen

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6.1)

   (se punkterna 47 och 48)

6. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse av den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Omsättningskrets

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

   (se punkt 67)

7. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Användning av ett särskiljande kännetecken i en senare formgivning – Jämförelse av den omtvistade formgivningen och det särskiljande kännetecknet – Risk för förväxling

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 e)

   (se punkt 86)

8. Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Otillåten användning av ett verk som skyddas av en medlemsstats upphovsrättslagstiftning – Den nationella rätten fastställer hur upphovsrätten förvärvas och styrks

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 25.1 f och 25.3; kommissionens förordning nr 2245/2002, artikel 28.1 b iii))

   (se punkt 99)

Resumé

I sin dom av den 24 september 2019, Piaggio & C./EUIPO – Zhejiang Zhongneng Industry Group (Mopeder) (T‑219/18) klargjorde tribunalen räckvidden och begreppen som hänförde sig till de tre grunder för ogiltighetsförklaring av en gemenskapsformgivning i artikel 25 i förordning nr 6/2002, närmare bestämt de grunder som för det första avser att en formgivning saknar särprägel i den mening som avses i artikel 25.1 b i nämnda förordning, jämförd med artikel 6 i samma förordning, för det andra avser användningen i en formgivning av ett tidigare särskiljande kännetecken i den mening som avses i artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 och, för det tredje, avser användningen i en formgivning av ett upphovsrättsligt skyddat verk enligt artikel 25.1 f i denna förordning.

Tribunalen fastställde det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid EUIPO och avslog ansökan om ogiltighetsförklaring av den formgivning som återger en skoter, som ingetts av Piaggio & C. SpA.

Vad för det första gäller den omtvistade formgivningens avsaknad av särprägel i den mening som avses i artikel 25.1 b i nämnda förordning jämförd med artikel 6 i samma förordning, då Piaggio & C. hade åberopat den tidigare formgivningen ”Vespa LX”, fann tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde någon oriktig bedömning när den fann att den omtvistade formgivningen och den tidigare formgivningen gav en kunnig användare olika helhetsintryck. Den drog slutsatsen att den omtvistade formgivningen inte saknade särprägel i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 i förhållande till den tidigare formgivningen.

Tribunalen påpekade i detta avseende för det första att klaganden saknade grund för sitt påstående att den omständigheten att de aktuella formgivningarna har flera gemensamma nämnare och en mycket liknande allmän form gör det möjligt att fastställa att den omtvistade formgivningen ger ett helhetsintryck av ”déjà vu” i förhållande till den tidigare formgivningen.

För det andra påpekade tribunalen att de skillnader som överklagandenämnden med rätta har påtalat mellan de aktuella formgivningarna, vilka även avser de delar som klagandebolaget har åberopat som särdrag hos den tidigare formgivningen, är förnimbara för en kunnig användare och påverkar det helhetsintryck som de aktuella formgivningarna ger denne, oberoende av det perspektiv ur vilket den kunniga användaren iakttar dessa formgivningar.

För det tredje fann tribunalen att överklagandenämnden, som inte är bunden av annulleringsenhetens bedömningar av de faktiska omständigheterna, har i tillräcklig utsträckning redogjort för skälen till varför den, efter sakprövningen av ansökan och till följd av en objektiv teknisk bedömning av de befintliga skillnaderna mellan de aktuella formgivningarna, kom fram till andra slutledningar än annulleringsenheten.

Vad gäller åsidosättandet av artikel 25.1 e i förordning nr 6/2002 fann tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde någon felaktig bedömning när den fann att det inte förelåg någon risk för förväxling hos omsättningskretsen, vilken inbegriper associeringsrisken enligt den bestämmelsen.

I detta avseende fann tribunalen att en genomsnittskonsument, med en hög uppmärksamhetsnivå, på grund av dels det sammantagna visuella intryck som det äldre varumärket som Piaggio & C. har åberopat ger, vilket skiljer sig från det som den omtvistade formgivningen ger, dels den betydelse som estetiken har för det val som vederbörande gör, kommer att utesluta att det äldre varumärket används i den omtvistade formgivningen, trots att de berörda produkterna är identiska.

Närmare bestämt påpekade tribunalen att en genomsnittskonsument som iakttar den tredimensionella formen av en skoter som skyddas av det äldre varumärket och den tredimensionella formen av den omtvistade formgivningen och som inte är en expert med fördjupade tekniska kunskaper, inte spontant kan associera bokstaven ”X” mellan den bakre kåpan och sadelns underdel eller den upp- och nervända bokstaven ”Ω” mellan sadelns underdel och chassit, eller automatiskt upptäcka chassits pilform, även om vederbörande har en hög uppmärksamhetsnivå. Beträffande karosseriet, kommer denna genomsnittskonsument snarare att uppfatta skillnaden mellan den avsmalnande formen av karosseriet som skyddas av det äldre varumärket och den mer halvcirkelformade formen på karosseriet hos den omtvistade formgivningen. Mer övergripande kommer en genomsnittskonsument, med en hög uppmärksamhetsnivå, att uppfatta den stil, de linjer och det utseende som präglar den tredimensionella skoter-form som skyddas av det äldre varumärket som visuellt annorlunda i förhållande till de som skyddas av den omtvistade formgivningen.

Slutligen fann tribunalen att överklagandenämnden inte gjorde någon felaktig bedömning när den på grundval av de uppgifter som den förfogade över, fann att skotermodellen, som motsvarade den tidigare formgivningen, vilken skyddas av italiensk och fransk upphovsrättslagstiftning, inte var föremål för en otillåten användning i den omtvistade formgivningen med avseende på tillämpningen av artikel 25.1 f i förordning nr 6/2002.

Tribunalen påpekade i detta avseende att enligt den italienska upphovsrätten kan det inte konstateras någon användning av den artistiska och kreativa kärna som utgörs av de formegenskaper hos skotermodellen som motsvarar den tidigare formgivningen. Mellan den bakre kåpan och sadelns underdel, liksom mellan sadelns underdel och chassit har den omtvistade formgivningen snarare vinklade linjer. Dess spetsiga chassi liknade en ”slips” fram till stänkskärmen snarare än en pil. Beträffande karosseriet är detta hos den omtvistade formgivningen inte avsmalnande, till skillnad från den tidigare formgivningens dropp-form.

Dessutom ansåg tribunalen att det specifika helhetsutseendet och den särskilda formen, med ”rundade, feminina vintage-drag” hos den tidigare formgivningen inte heller kan återfinnas i den omtvistade formgivningen, vilken karaktäriseras av raka linjer och vinklar, varför det helhetsintryck som ges av verket, vilket motsvarar den tidigare formgivningen, respektive av den omtvistade formgivningen är olika.