Mål C‑269/18 PPU

Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

mot

C

och

J

och

S

mot

Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))

”Begäran om förhandsavgörande – Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd – Direktiv 2013/32/EU – Artikel 46.6 och 46.8 – Uppenbart ogrundad ansökan om internationellt skydd – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Tillstånd att stanna kvar på en medlemsstats territorium – Direktiv 2008/115/EG – Artiklarna 2, 3 och 15 – Olaglig vistelse – Förvar”

Sammanfattning – Domstolens beslut (första avdelningen) av den 5 juli 2018

1. Begäran om förhandsavgörande – Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande – Villkor – Frihetsberövad person – Målets utgång kan ha betydelse för beslutet om frihetsberövande

   (Domstolens stadga, artikel 23a; domstolens rättegångsregler, artikel 107)

2. Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Direktiv 2008/115 – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Person som ansökt om internationellt skydd och fått avslag i första instans – Omfattas – Tillstånd att stanna kvar på medlemsstatens territorium i avvaktan på utgången av överklagandet av avslagsbeslutet – Saknar betydelse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artiklarna 3 led 2 och 6.4 och 6.6)

3. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt skydd – Direktiv 2013/32 – Avslag på uppenbart ogrundad ansökan om internationellt skydd – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Avsaknad av automatisk suspensiv verkan – Förfarande för att pröva huruvida sökanden får stanna på medlemsstatens territorium i avvaktan på utgången av överklagandet av avslagsbeslutet – Tillstånd att stanna kvar på medlemsstatens territorium under detta förfarande – Beslut om förvar i avlägsnandesyfte enligt direktiv 2008/11 – Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artikel 15; Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32, artiklarna 32.2, 46.5, 46.6 och 46.8

1.  Se domen.

   (se punkterna 36–39)

2.  Det är riktigt att domstolen, i punkterna 47 och 49 i dom av den 30 maj 2013, Arslan (C‑534/11, EU:C:2013:343), har slagit fast att ett tillstånd att stanna kvar för att kunna utöva rätten att överklaga ett avslag på en ansökan om internationellt skydd utgör hinder mot att direktiv 2008/115 tillämpas på en tredjelandsmedborgare som har lämnat in en sådan ansökan, till dess att överklagandet av avslagsbeslutet har avgjorts (dom av den 19 juni 2018, Gnandi,C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 43). Emellertid kan det inte härledas från den domen att ett sådant tillstånd att stanna kvar skulle utgöra hinder för att anse att den berörda personens vistelse blir olaglig, i den mening som avses i direktiv 2008/115, så snart som ansökan om internationellt skydd har avslagits och under förutsättning att den berörda personen har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd. Tvärtom, såvida tredjelandsmedborgaren inte har beviljats sådan upphållsrätt eller sådant uppehållstillstånd som avses i artikel 6.4 i direktiv 2008/115, vistas vederbörande olagligt i den berörda medlemsstaten, i den mening som avses i direktiv 2008/115, så snart den behöriga myndigheten har lämnat avslag på tredjelandsmedborgarens ansökan om internationellt skydd, oberoende av huruvida vederbörande har tillstånd att stanna kvar i avvaktan på utgången av överklagandet av avslagsbeslutet (dom av den 19 juni 2018, Gnandi,C‑181/16, EU:C:2018:465, punkterna 44 och 59).

   Ett beslut om återvändande kan således, i princip, antas gentemot en sådan tredjelandsmedborgare från och med beslutet om avslag på ansökan om internationellt skydd, eller läggas samman med det beslutet inom ramen för ett enda administrativt beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2018, Gnandi,C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 59).

   (se punkterna 46–48)

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att de utgör hinder för att en tredjelandsmedborgare, vars ansökan om internationellt skydd har avslagits i första instans av behörig administrativ myndighet som uppenbart ogrundad, tas i förvar inför utvisning, när denne enligt artikel 46.6 och 46.8 2013/32 har en laglig rätt att stanna kvar i landet i avvaktan på resultatet av hans eller hennes överklagande av beslutet om avslag på ansökan om internationellt skydd.

   Rätten till ett effektivt rättsmedel innebär därvid att samtliga rättsverkningar av återvändandebeslutet måste upphävas tillfälligt, vilket i synnerhet får till följd att personen inte kan tas i förvar i avlägsnandesyfte med stöd av artikel 15 i direktiv 2008/115 så länge som denne har rätt att stanna kvar i den berörda medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2018, Gnandi,C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 62). Detta gäller även en tredjelandsmedborgare vars ansökan om internationellt skydd har avslagits som uppenbart ogrundad med stöd av artikel 32.2 i direktiv 2013/32.

   Det stämmer att det följer av artikel 46.5 och 46.6 i direktiv 2013/32 att den berörda personen i ett sådant fall inte automatiskt har rätt att stanna kvar på medlemsstatens territorium i avvaktan på att överklagandet prövas. I enlighet med artikel 46.6 sista stycket i direktivet ska personen emellertid kunna vända sig till domstol för att den ska avgöra huruvida personen har rätt att stanna kvar till dess att dennes överklagande har avgjorts. I artikel 46.8 i samma direktiv föreskrivs att den berörda medlemsstaten ska tillåta en sökande att stanna kvar på dess territorium i avvaktan på resultatet av förfarandet för att avgöra om denne får stanna kvar på territoriet.

   Av det ovanstående följer att en tredjelandsmedborgare vars ansökan om internationellt skydd har avslagits som uppenbart ogrundad inte får tas i förvar med stöd av artikel 15 i direktiv 2008/115 innan fristen för att överklaga avslagsbeslutet har löpt ut. Om ett sådant beslut överklagas får personen inte heller tas i förvar med stöd av nämnda artikel så länge som denne har tillstånd att stanna på den berörda medlemsstatens territorium i enlighet med artikel 46.8 i direktiv 2013/32.

   (se punkterna 51–55 och domslutet)