This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62018CJ0304
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019.
Europeiska kommissionen mot Republiken Italien.
Fördragsbrott – Egna medel – Tullar – Fastställande av en tullskuld – Skrivning i särskilda räkenskaper – Skyldighet att ställa till Europeiska unionens förfogande – Återvinningsförfarandet har inletts för sent – Dröjsmålsränta.
Mål C-304/18.
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019.
Europeiska kommissionen mot Republiken Italien.
Fördragsbrott – Egna medel – Tullar – Fastställande av en tullskuld – Skrivning i särskilda räkenskaper – Skyldighet att ställa till Europeiska unionens förfogande – Återvinningsförfarandet har inletts för sent – Dröjsmålsränta.
Mål C-304/18.
ECLI identifier: ECLI:EU:C:2019:601
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 11 juli 2019 –
kommissionen mot Italien (Egna medel – Indrivning av en tullskuld)
(mål C-304/18) ( 1 )
”Fördragsbrott – Egna medel – Tullar – Fastställande av en tullskuld – Skrivning i särskilda räkenskaper – Skyldighet att ställa till Europeiska unionens förfogande – Återvinningsförfarandet har inletts för sent – Dröjsmålsränta”
1. |
Europeiska unionens egna medel – Medlemsstaternas fastställande och tillhandahållande – Medlemsstaternas ansvar – Räckvidd (Rådets förordning nr 1552/89, artikel 13.1 och 13.2; rådets beslut 94/728, 2000/597, 2007/436 och 2014/335, artiklarna 2.1 b och 8.1) (se punkterna 49 och 50) |
2. |
Europeiska unionens egna medel – Medlemsstaternas fastställande och tillhandahållande – Underlåtenhet att fastställa och tillhandahålla som inte beror på sådan force majeure eller absolut omöjlighet att uppbära medlen som inte kan tillskrivas den berörda medlemsstaten – Fördragsbrott (Rådets förordningar nr 1552/89 och nr 1150/2000, artikel 17.2; rådets förordning nr 609/2014, artikel 13.1 och 13.2) (se punkterna 59–61) |
3. |
Europeiska unionens egna medel – Medlemsstaternas fastställande och tillhandahållande – Kreditering på kommissionens konto – Kreditering har skett för sent – Skyldighet att betala dröjsmålsränta (Rådets förordningar nr 1552/89 och nr 1150/2000, artiklarna 9.1 och 11; rådets förordning nr 609/2014, artiklarna 9.1 och 12) (se punkterna 70 och 71) |
4. |
Talan om fördragsbrott – Saken – Yrkande som syftar till att en medlemsstat ska åläggas att vidta vissa bestämda åtgärder – Yrkande som syftar till att underlätta förlikning i målet – Avvisning (Artiklarna 258 och 260 FEUF) (se punkterna 74 och 75) |
Domslut
1) |
Genom att underlåta att ställa traditionella egna medel till ett belopp på 2120309,50 euro till förfogande, vilket anges i meddelandet om avskrivning IT(07)08 917, har Republiken Italien underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, artikel 8 i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, artikel 8 i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, artikel 8 i rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel, samt enligt artiklarna 10, 11 och 17 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, artiklarna 10, 11 och 17 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel och artiklarna 10, 12 och 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov. |
2) |
Talan ogillas i övrigt. |
3) |
Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen. |
4) |
Europeiska kommissionen ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader. |
( 1 ) EUT C 221, 25.6.2018.