Mål T‑778/17

Autostrada Wielkopolska S.A.

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 24 oktober 2019

”Statligt stöd – Koncession för avgiftsbelagd motorväg – Lag som anger att vissa fordon är befriade från vägtullar – Medlemsstaten har beviljat koncessionshavaren ersättning för uteblivna intäkter – Virtuell vägtull – Beslut enligt vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och enligt vilket stödet ska återbetalas – De berörda parternas processuella rättigheter – Kommissionens skyldighet att iaktta en hög nivå av aktsamhet – Begreppet statligt stöd – Fördel – Förväntad förbättring av koncessionshavarens finansiella situation – Kriteriet avseende en privat aktör i en marknadsekonomi – Artikel 107.3 a FEUF – Statligt regionalstöd”

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att bereda berörda parter tillfälle att inkomma med yttrande – Stödmottagarens rätt att delta i förfarandet i lämplig utsträckning – Räckvidd – Medlemsstaten anser att stödet är oförenligt med den inre marknaden – Kommissionens skyldighet att iaktta en hög nivå av aktsamhet för att säkerställa att stödmottagarens processuella rättigheter iakttas

   (Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6.1)

   (se punkterna 51–60)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att bereda berörda parter tillfälle att inkomma med yttrande – Stödmottagarens rätt att delta i förfarandet i lämplig utsträckning – Åsidosättande – Ogiltigförklaring av ett beslut enligt vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och enligt vilket stödet ska återbetalas – Villkor – Huruvida det administrativa förfarandet skulle ha kunnat utfalla annorlunda om detta åsidosättande inte inträffat

   (Artiklarna 108.2 och 263 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6.1)

   (se punkterna 61–65 och 69)

Resumé

Genom domen Autostrada Wielkopolska/kommissionen (T‑778/17), som meddelades den 24 oktober 2019, ogillade tribunalen den talan som bolaget Autostrada Wielkopolska S.A. väckt, med yrkande om ogiltigförklaring av ett beslut varigenom kommissionen hade förklarat att Polen hade beviljat bolaget statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden. ( 1 )

Målet hade sin upprinnelse i ett koncessionsvtal som ingicks 1997, enligt vilket Autostrada Wielkopolska anlade en sträcka av motorvägen A2 i Polen. I gengäld fick bolaget rätt att uppbära de vägtullar som användarna av motorvägen skulle betala.

Efter sin anslutning till Europeiska unionen 2004 införlivade Polen direktivet om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer ( 2 ) med polsk rätt, varvid det föreskrivs i detta direktiv att vägtullar och vägavgifter inte får tas ut samtidigt för användandet av ett och samma vägavsnitt. Det polska parlamentet antog således en lag varigenom tunga godsfordon med vinjett för att nyttja det nationella vägnätet befriades från att erlägga vägtullar på motorvägar som omfattades av koncessionsavtal. I enlighet med denna lag skulle koncessionshavare som Autostrada Wielkopolska emellertid ersättas för de intäkter som uteblev till följd av befrielsen från vägtullar.

Sedan de polska myndigheterna börjat utbetala denna ersättning till Autostrada Wielkopolska fann de emellertid att bolaget överkompenserades och underrättade kommissionen härom. I det angripna beslutet konstaterade kommissionen att Autostrada Wielkopolska visserligen, i princip, hade rätt till ersättning för de uteblivna intäkter som ändringen av den polska lagstiftningen hade orsakat, men att bolaget hade beviljats en överkompensation som utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden.

Inom ramen för sin talan om ogiltigförklaring av detta beslut gjorde Autostrada Wielkopolska bland annat gällande att bolagets rätt att delta i kommissionens administrativa förfarande hade åsidosatts.

Tribunalen erinrade om att Autostrada Wielkopolska, i egenskap av mottagare av det aktuella stödet, inte kunde göra gällande den rätt till försvar som tillkommer en person mot vilken ett förfarande inleds, utan endast hade rätt att delta i det administrativa förfarandet på ett sätt som var lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Härvidlag erinrade tribunalen om att det var nödvändigt att kommissionen noga hade angett ramarna för granskningen i beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande avseende den aktuella ekonomiska ersättningen, för att inte Autostrada Wielkopolskas rätt att yttra sig skulle förlora sin betydelse. För det fall att kommissionen, efter att ha antagit beslutet om att inleda ett granskningsförfarande, hade ändrat sitt resonemang på grundval av uppgifter, eller rättslig kvalificering av dessa uppgifter, som var avgörande för dess bedömning, måste den ändra beslutet om att inleda ett sådant förfarande för att göra det möjligt för de berörda parterna att på ett ändamålsenligt sätt inkomma med synpunkter.

Tribunalen underströk därefter att förevarande mål skiljde sig från de flesta mål rörande statligt stöd eftersom Polen, såsom den medlemsstat som utbetalat stödet, företrädde intressen som stod i strid med Autostrada Wielkopolskas och själv hävdade att den anmälda åtgärden utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden. I detta sammanhang var det särskilt viktigt att kommissionen gav Autostrada Wielkopolska möjlighet att yttra sig på ett ändamålsenligt sätt. Denna processuella skyldighet gjorde sig än mer gällande eftersom Autostrada Wielkopolska hade rätt till ersättning med anledning av befrielsen från vägtullar, och en tvist mellan Autostrada Wielkopolska och Polen avseende omfattningen av denna ersättning var anhängig vid de nationella domstolarna. Tribunalen slog fast att det i en sådan situation ankom på kommissionen att iaktta en hög nivå av aktsamhet vad gäller iakttagandet av Autostrada Wielkopolskas rätt att delta i det administrativa förfarandet.

I detta avseende påpekade tribunalen att även om kommissionen offentliggjorde beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande i Europeiska unionens officiella tidning och då anmodade Autostrada Wielkopolska att yttra sig härom, hade den därefter inte gett bolaget tillfälle att yttra sig under de tre år som föregick det angripna beslutet, trots att kommissionen vid flera tillfällen kommunicerat skriftligen med Polen. Tribunalen fann, med hänsyn till varaktigheten av och intensiteten i kontakten med Polen efter beslutet att inleda ett förfarande, att kommissionen borde ha gett Autostrada Wielkopolska en ny möjlighet att yttra sig. Följaktligen hade kommissionen inte iakttagit den höga nivå av aktsamhet som den var skyldig till i förevarande fall.

Med beaktande av sakförhållandena i målet fann tribunalen icke desto mindre att den omständigheten att kommissionen inte låtit Autostrada Wielkopolska delta i kontakterna med Polen efter beslutet att inleda ett formellt granskningsförfarande, inte kunde medföra att det angripna beslutet skulle ogiltigförklaras. I detta hänseende konstaterade tribunalen att kommissionen i tillräcklig utsträckning hade definierat ramen för sin prövning i beslutet att inleda ett förfarande, och därigenom gett Autostrada Wielkopolska möjlighet att ge kommissionen samtliga nödvändiga upplysningar om de faktiska omständigheter och den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter som varit avgörande för det angripna beslutet. Tribunalen fann även att det inte var styrkt att för det fall att Autostrada Wielkopolska hade fått delta i ovannämnda kontakter mellan kommissionen och Polen, skulle kommissionens rättsliga bedömning i beslutet ha utfallit annorlunda.

( 1 ) Kommissionens beslut (EU) 2018/556 av den 25 augusti 2017 om det statliga stöd SA.35356 (2013/C) (f.d. 2013/NN, f.d. 2012/N) som Polen har genomfört till förmån för Autostrada Wielkopolska SA (EUT L 92, 2018, s. 19).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 1999, s. 42).