Mål T‑476/17

Arysta LifeScience Netherlands BV

mot

Europeiska kommissionen

Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 19 september 2019

”Växtskyddsmedel – Det verksamma ämnet diflubenzuron – Omprövning av godkännande – Artikel 21 i förordning (EG) nr 1107/2009 – Rätten till försvar – Överskridande av befogenheter – Uppenbart oriktig bedömning – Förfarande för förnyelse av godkännande – Artikel 14 i förordning nr 1107/2009 – Införande inom ramen för omprövningsförfarandet, utan att avvakta utgången av förnyelseförfarandet, av kompletterande restriktioner som begränsar användningen av det berörda verksamma ämnet – Proportionalitet”

1. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel – Förordning nr 1107/2009 – Omprövning av godkännandet av ett verksamt ämne – Rätten till försvar – Räckvidd – Rätt att yttra sig i varje skede av omprövningsförfarandet – Rätt att yttra sig över de slutsatser som den rapporterande medlemsstaten har dragit vid den slutliga bedömningen – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1107/2009, artiklarna 14 och 21; kommissionens förordning 2017/855; rådets direktiv 91/414, bilaga I)

   (se punkterna 63, 67–69 och 74–76)

2. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel – Förordning nr 1107/2009 – Omprövning av godkännandet av ett verksamt ämne – Förnyelse av tillstånd – Kommissionens beslut i omprövningsförfarandet att införa restriktioner för användningen av det verksamma ämnet diflubenzuron, utan att invänta utgången av förnyelseförfarandet – Farhågor avseende konsumenternas säkerhet – Uppenbart oriktig bedömning – Föreligger inte – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1107/2009, artiklarna 14 och 21; kommissionens förordning 2017/855; rådets direktiv 91/414, bilaga I)

   (se punkterna 93, 97, 99–101, 103–106, 109–112 och 117–121)

Resumé

I domen i målet Arysta LifeScience Netherlands/kommissionen (T‑476/17), som meddelades den 19 september 2019, ogillade tribunalen en talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning om villkoren för godkännande av det verksamma ämnet diflubenzuron ( 1 ) och gjorde vissa förtydliganden i fråga om dels iakttagandet av rätten till försvar i förfarandet för omprövning av godkännandet av ett verksamt ämne, dels det inbördes förhållandet mellan detta förfarande och förfarandet för förnyelse av tillståndet avseende ett verksamt ämne, vilka förfaranden regleras av artikel 21 respektive artiklarna 14–20 i förordning nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. ( 2 )

Efter att ha godkänt det verksamma ämnet diflubenzuron i enlighet med det prövningsförfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordningen om fortlöpande utvärdering av verksamma ämnen, ( 3 ) beslutade kommissionen att inleda ett omprövningsförfarande avseende detta verksamma ämne i enlighet med artikel 21 i förordningen om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, för att undersöka dess potentiella effekter på människors hälsa, genom potentiell exponering för resthalter av metaboliten 4-kloroanilin (PCA). I samband med omprövningsförfarandet och innan förfarandet för förnyelse av tillståndet avseende detta verksamma ämne hade avslutats antog kommissionen genomförandeförordningen om villkoren för godkännande av nämnda ämne. I denna genomförandeförordning drogs slutsatsen att det inte kunde uteslutas att konsumenterna kunde exponeras för PCA och att användningen av diflubenzuron följaktligen skulle begränsas till grödor som inte var ätbara.

Vad gäller åsidosättandet av sökandens rätt till försvar, framhöll tribunalen att frågan huruvida denna rätt har iakttagits under förfarandet för omprövning av godkännandet av ett verksamt ämne, i enlighet med artikel 21 i förordningen om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, ska prövas med utgångspunkt i omprövningsförfarandet i dess helhet och inte separat för varje enskilt skede av detta förfarande. Tribunalen undersökte huruvida iakttagandet av rätten till försvar under de omständigheter som förelåg i förevarande fall specifikt skulle säkerställas under ett särskilt skede av omprövningsförfarandet, nämligen i samband med att den rapporterande medlemsstaten gör sin bedömning. Tribunalen konstaterade i detta sammanhang för det första att sökanden inte hade anfört någon konkret omständighet till stöd för sitt påstående att det inte är möjligt att få till stånd en ändring av de slutsatser som den rapporterande medlemsstaten har dragit i sin slutliga bedömning, i ett senare skede av förfarandet. För det andra slog tribunalen fast att trots att de slutsatser som den rapporterande medlemsstaten dragit vid sin slutliga bedömning visserligen skilde sig i väsentlig grad från vad som angavs i utkastet till bedömningsrapport avseende konsumenternas potentiella exponering för PCA, kunde det inte anses att det i dessa slutsatser togs upp nya farhågor som sökanden inte kände till sedan tidigare och som sökanden därför borde ha beretts möjlighet att yttra sig om efter denna bedömning. För det tredje konstaterade tribunalen att sökanden inte hade hänvisat till några relevanta nya vetenskapliga uppgifter som skulle kunna vederlägga de slutsatser som den rapporterande medlemsstaten hade dragit vid sin slutliga bedömning.

Vad därefter gäller det inbördes förhållandet mellan omprövnings- och förnyelseförfarandena konstaterade tribunalen inledningsvis att det i förordning nr 1107/2009 inte föreskrivs något härom.

Tribunalen undersökte sedan huruvida de argument som sökanden hade anfört dels gjorde det möjligt att ifrågasätta kommissionens val att ge företräde åt konsumenternas intresse avsäkerhet och att inte invänta utgången av förfarandet för förnyelse av godkännandet av diflubenzuron, dels visade att detta val var orimligt och oproportionerligt. Tribunalen fann att det saknades fog för samtliga argument som sökanden hade anfört i detta sammanhang, och drog slutsatsen att kommissionen kunde anse att detta intresse motiverade ett sådant beslut och att beslutet var proportionerligt.

( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/855 av den 18 maj 2017 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller villkoren för godkännande av det verksamma ämnet diflubenzuron (EUT L 128, 2017, s. 10).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).

( 3 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1490/2002 av den 14 augusti 2002 om kompletterande tillämpningsföreskrifter för den tredje etappen av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG och om ändring av förordning (EG) nr 451/2000 (EUT L 224, 2002, s. 23).