Förenade målen C‑459/17 och C‑460/17

SGI
och
Valériane SNC

mot

Ministre de l’Action et des Comptes publics

(begäran om förhandsavgörande, framställd av Conseil d’État (Frankrike))

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Rätt till avdrag för ingående skatt – Materiella villkor för avdragsrätten – Faktisk leverans av varor”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 27 juni 2018

1. Harmonisering av skattelagstiftning–Gemensamt system för mervärdesskatt–Avdrag för ingående mervärdesskatt–Avdragsrättens inträde och räckvidd–Materiella villkor för avdragsrätten–Faktisk leverans av varor–Den skattskyldiga personens goda eller onda tro i frågan huruvida leveransen faktiskt har utförts–Saknar betydelse

   (Rådets direktiv 77/388, i dess lydelse enligt direktiv 91/680, artiklarna 10.2 och 17.1)

2. Harmonisering av skattelagstiftning–Gemensamt system för mervärdesskatt–Avdrag för ingående mervärdesskatt–Avdragsrättens inträde och räckvidd–Nekas med motiveringen att om varorna faktiskt inte har levererats–Tillåtet–Villkor–Skattemyndigheten fastställer att nämnda leverans faktiskt inte har utförts

   (Rådets direktiv 77/388, i dess lydelse enligt direktiv 91/680, artikel 17)

1.  Det föreskrivs i artikel 17.1 i sjätte direktivet att avdragsrätten inträder samtidigt med skattskyldigheten för avdragsbeloppet. Så är fallet, enligt artikel 10.2 i detta direktiv, när varorna levereras eller tjänsterna utförs.

   Av detta följer att i mervärdesskattesystemet är avdragsrätten knuten till att varor eller tjänster faktiskt har tillhandahållits (se, analogt, beslut av domstolens ordförande av den 4 juli 2013, Menidzherski biznes reshenia, C‑572/11, ej publicerat, EU:C:2013:456, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

   Den goda eller onda tron hos en skattskyldig person som begär avdrag för mervärdesskatt är utan betydelse för frågan huruvida leveransen har utförts, i den mening som avses i artikel 10.2 i sjätte direktivet. I överensstämmelse med detta direktivs syfte, som är att införa ett gemensamt mervärdesskattesystem som bland annat grundas på en enhetlig definition av skattepliktiga transaktioner, är begreppet leverans av varor, i den mening som avses i artikel 5.1 i detta direktiv, nämligen av objektiv karaktär och ska tolkas oberoende av de aktuella transaktionernas syften och resultat, utan att skattemyndigheten behöver genomföra undersökningar för att utröna den skattskyldiga personens avsikt eller ta hänsyn till avsikten hos en annan aktör än den skattskyldiga personen, som har deltagit i samma leveranskedja (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2013, Dixons Retail, C‑494/12, EU:C:2013:758, punkterna 19 och 21 och där angiven rättspraxis).

   (se punkterna 34, 35 och 38)

2.  Artikel 17 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991, ska tolkas på så sätt att det, för att neka en skattskyldig person som är mottagare av en faktura rätt att dra av den mervärdesskatt som anges i fakturan, är tillräckligt att myndigheten fastställer att de transaktioner som fakturan motsvarar faktiskt inte har genomförts.

   (se punkt 47 samt domslutet)