Mål C‑308/17

Hellenische Republik

mot

Leo Kuhn

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) nr 1215/2012 – Domstols behörighet på privaträttens område – Tillämpningsområde – Artikel 1.1 – Begreppet privaträttens område – Obligationer som emitterats av en medlemsstat – Den privata sektorns deltagande i omstrukturering av statsskulden i den staten – Ensidig och retroaktiv ändring av lånevillkoren – Klausuler för kollektivt agerande – Talan som väcks mot denna stat av privata borgenärer som innehar obligationerna i egenskap av fysiska personer – Statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av offentliga maktbefogenheter”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 november 2018

Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Tillämpningsområde – Privaträtt – Talan som väckts av en person som förvärvat obligationer som emitterats av en medlemsstat mot denna medlemsstat i syfte att bestrida ett utbyte av nämnda obligationer mot obligationer till lägre värde – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 1215/2012, artikel 1.1)

Artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en sådan tvist som den i det nationella målet, där en fysisk person som har förvärvat obligationer emitterade av en medlemsstat har väckt talan mot nämnda medlemsstat i syfte att bestrida ett utbyte av nämnda obligationer mot obligationer till lägre värde, vilket genomfördes gentemot denna fysiska person med stöd av en lag som antogs under exceptionella omständigheter av den nationella lagstiftaren och som innebar att villkoren ensidigt och retroaktivt ändrades genom införandet av en klausul för kollektivt agerande som gör det möjligt för en majoritet av obligationsinnehavarna att genomföra ändringen mot minoritetens vilja, inte faller inom ”privaträttens område” i den mening som avses i denna bestämmelse.

(se punkt 43 och domslutet)