Mål C‑171/17

Europeiska kommissionen

mot

Ungern

”Fördragsbrott – Direktiv 2006/123/EG – Artiklarna 15–17 – Artikel 49 FEUF – Etableringsfrihet – Artikel 56 FEUF – Frihet att tillhandahålla tjänster – Nationellt mobilbetalningssystem – Monopol”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 november 2018

1. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster på den inre marknaden – Direktiv 2006/123 – Tillämpningsområde – Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och monopol, vilka upprättats efter det att direktiv 2006/123 trädde i kraft – Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artikel 1.2 och 1.3)

2. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster på den inre marknaden – Direktiv 2006/123 – Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Fastställande – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Tjänst som redan tillhandahålls av aktörer på den berörda marknaden – Den omständigheten räcker inte för att fastställa att det inte rör sig om en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artiklarna 15.4 och 17)

3. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster på den inre marknaden – Direktiv 2006/123 – Krav som skall utvärderas – Nationell lagstiftning om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Omfattas inte – Villkor

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artikel 15)

4. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster på den inre marknaden – Direktiv 2006/123 – Krav som skall utvärderas – Nationell lagstiftning som inför ett nationellt mobilbetalningssystem som det är obligatoriskt att använda och som drivs av ett statligt företag – Tillåtlighet – Villkor – Villkoren avseende icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet ska vara uppfyllda – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artikel 15.2 d och 15.3)

5. Frihet att tillhandahålla tjänster – Inskränkningar – Nationell lagstiftning som inför ett nationellt mobilbetalningssystem som det är obligatoriskt att använda och som drivs av ett statligt företag – Motivering – Tvingande skäl av allmänintresse – Proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

   (Artikel 56 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 41–43)

2.  Direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden innehåller specifika bestämmelser om när dessa bestämmelser ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, det vill säga dels artikel 15.4, dels artikel 17 i direktivet.

   Medlemsstaterna har i detta sammanhang rätt att, med iakttagande av unionsrätten, bestämma omfattningen och organiseringen av sina tjänster av allmänt ekonomiskt intresse varvid de särskilt kan beakta mål för den egna nationella politiken. I detta avseende har medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, och kommissionen kan ifrågasätta detta utrymme endast om det är fråga om uppenbara fel.

   Endast den omständigheten att en tjänst, som av en medlemsstat har definierats som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, redan tillhandahålls av aktörer på den berörda marknaden räcker emellertid inte för att styrka att nämnda definition är behäftad med en uppenbart oriktig bedömning. Den omständigheten att en tjänst redan tillhandahålls på marknaden på villkor som inte är tillfredsställande och som är oförenliga med det allmänintresse som fastställts av den berörda medlemsstaten kan nämligen motivera att tjänsten ska betraktas som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

   (se punkterna 47, 49, 55 och 56)

3.  Artikel 15.4 i direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden innebär inte per automatik att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte omfattas av den artikeln. Det föreskrivs nämligen i artikel 15.4 att punkterna 1, 2 och 3 i samma artikel ska gälla lagstiftning om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse endast i den mån tillämpningen av dessa punkter inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs.

   Härav följer att artikel 15 inte utgör hinder för ett nationellt regelverk, genom vilket ett krav i den mening som avses i artikel 15.2 d införs, i den mån kravet är nödvändigt för att kunna fullgöra de särskilda uppgifter av allmänt intresse som är i fråga under ekonomiskt hållbara villkor

   (se punkterna 62 och 85)

4.  En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.2 d i direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden, genom att införa och bibehålla ett nationellt mobilbetalningssystem som drivs av ett enda företag som kontrolleras av staten, och som det är obligatoriskt att använda vid mobilbetalning inom de olika områden där det är tillämpligt, det vill säga parkeringstjänster, upplåtande av allmän väg för trafik, persontransport som ombesörjs av ett statligt företag och övriga tjänster som tillhandahålls av en statlig enhet.

   Ett system som endast ger ett statligt företag möjlighet att tillhandahålla mobilbetalningstjänster då det inrättats ett monopol utgör nämligen ett krav i den mening som avses i artikel 15.2 d i direktiv 2006/123. Medlemsstaterna är skyldiga att kontrollera att det kravet uppfyller villkoren avseende icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet i artikel 15.3 i samma direktiv. Ett sådant krav uppfyller således inte villkoret om att det inte ska finnas andra mindre begränsande åtgärder för att uppnå det eftersträvade målet, eftersom det fanns andra åtgärder som var mindre begränsande och inskränkande för etableringsfriheten för att uppnå de mål som åberopats. Ett exempel på detta är ett koncessionssystem som bygger på ett förfarande med fri konkurrens. Eftersom villkoren i artikel 15.3 i direktiv 2006/123 är kumulativa, är detta konstaterande tillräckligt för att fastställa att denna bestämmelse har åsidosatts.

   (se punkterna 76, 79, 81–83 och 87 samt punkt 1 i domslutet)

5.  Se domen.

   (se punkterna 88–92 och 96 samt punkt 1 i domslutet)