Mål C‑159/17

Întreprinderea Individuală Dobre M. Marius

mot

Ministerul Finanțelor Publice – A.N.A.F. – D.G.R.F.P. Galaţi – Serviciul Soluţionare Contestaţii
och
A.N.A.F – D.G.R.F.P. Galaţi – A.J.F.P. Constanța – Serviciul Inspecție Fiscală Persoane Fizice Constanța

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Constanţa)

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Avregistrering från mervärdesskatt – Skyldighet att betala in den mervärdesskatt som tagits ut under den period som registreringsnumret för mervärdesskatt var upphävt – Avdragsrätt nekas för mervärdesskatt på förvärv som gjorts under denna period”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 7 mars 2018

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Avdragsrätt – Villkor – Materiella krav – Formella krav – Den beskattningsbara personen uppfyller inte kraven vilket hindrat skatteförvaltningen från att kontrollera om de materiella kraven för avdragsrätt är uppfyllda eller om det förekommer bedrägeri – Sanktion – Avdragsrätt nekad – Tillåtlighet

(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 167–169, 179, 213.1, 214.1 och 273, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45)

Artiklarna 167–169, 179, 213.1, 214.1 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken skatteförvaltningen får neka en beskattningsbar person avdragsrätt för mervärdesskatt när det är utrett att skatteförvaltningen, på grund av att denna person har åsidosatt sina skyldigheter, inte har haft tillgång till de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera att de materiella kraven för avdragsrätt för den ingående mervärdesskatt som den beskattningsbara personen har betalat är uppfyllda, eller när det är utrett att denna person har handlat bedrägligt för att kunna erhålla sådan avdragsrätt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida det förhåller sig så i förevarande fall.

Vad närmare gäller underlåtenhet att ge in en mervärdesskattedeklaration – som, om den hade getts in, skulle ha gjort det möjligt för skatteförvaltningen att påföra, och kontrollera uttaget av, mervärdesskatt – gäller att en sådan underlåtenhet kan förhindra en riktig uppbörd av skatten och följaktligen äventyra det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion. Unionsrätten utgör således inte hinder för att betrakta sådana åsidosättanden som skatteundandragande och för att i ett sådant fall neka den beskattningsbara personen avdragsrätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, Astone,C‑332/15, EU:C:2016:614, punkt 56).

(se punkterna 41 och 42 samt domslutet)