Mål C‑117/17

Comune di Castelbellino

mot

Regione Marche m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale per le Marche)

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Direktiv 2011/92/EU – Artikel 4.2 och 4.3 samt bilagorna I–III – Miljökonsekvensbedömning – Tillstånd att inleda arbeten vid en anläggning för produktion av elektricitet från biogas utan föregående prövning av behovet av att utföra en miljökonsekvensbedömning – Ogiltigförklaring – Tillståndet har i efterhand legaliserats på grundval av nya bestämmelser i nationell lagstiftning, utan föregående prövning av behovet av att utföra en miljökonsekvensbedömning”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 februari 2018

1. Miljö–Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt–Direktiv 2011/92–Projekt som ingår i de grupper som redovisas i bilaga II ska bli föremål för en bedömning–Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning–Gränser–Beaktande av urvalskriterierna i bilaga III

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92, artiklarna 2.1, 4.2 och 4.3 samt bilaga I, punkt 2, och bilaga III)

2. Miljö–Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt–Direktiv 2011/92–De behöriga myndigheterna är skyldiga att göra en bedömning innan tillstånd meddelas–Underlåtenhet att genomföra den preliminära prövningen av behovet av utvärdering–Myndigheternas skyldighet att avhjälpa detta–Räckvidd–Tillståndet har i efterhand legaliserats på grundval av nya bestämmelser i nationell lagstiftning–Tillåtet–Villkor

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92, artiklarna 2.1, 4.2 och 4.3 samt bilagorna II och III)

1.  Se domen.

   (se punkterna 37, 38 och 40–42)

2.  När ett projekt för att öka kapaciteten i en anläggning för elproduktion, såsom det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, inte har varit föremål för en föregående prövning av behovet av en miljökonsekvensbedömning i enlighet med nationella bestämmelser som senare förklarats oförenliga i detta avseende med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt kräver unionsrätten att medlemsstaterna ska undanröja de otillåtna konsekvenserna av denna underlåtenhet. Unionsrätten utgör inte hinder för att anläggningen, efter slutförandet av nämnda projekt, blir föremål för ett nytt förfarande för granskning, som genomförs av de behöriga myndigheterna, för att kontrollera dess överensstämmelse med kraven i detta direktiv och, eventuellt, blir föremål för en miljökonsekvensbedömning, förutsatt att de nationella bestämmelser som möjliggör en sådan legalisering inte medför att de berörda kan kringgå bestämmelserna i unionsrätten eller underlåta att tillämpa dem. Den miljöpåverkan som uppstått efter det att projektet genomförts ska också beaktas. Dessa myndigheter kan, på grundval av den lagstiftning som gäller vid den tidpunkt då den anmodas att ta ställning i frågan, förklara att en sådan miljökonsekvensbedömning inte behöver genomföras.

   (se punkt 42 samt domslutet)