Mål C‑110/17

Europeiska kommissionen

mot

Konungariket Belgien

”Fördragsbrott – Fri rörlighet för kapital – Artikel 63 FEUF – Artikel 40 i EES-avtalet – Skatt på i Belgien hemmahörande personers inkomst – Fastställande av inkomst från fastigheter – Tillämpning av två olika beräkningsmetoder beroende på var fastigheten är belägen – Beräkning utifrån taxeringsvärdet för fastigheter belägna i Belgien – Beräkning utifrån det faktiska hyresvärdet för fastigheter belägna i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) – Särbehandling – Restriktion av den fria rörligheten för kapital”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 12 april 2018

Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar – Restriktioner – Skattelagstiftning – Inkomstskatt – Beräkning av inkomst från fastigheter – Nationell lagstiftning som föreskriver två olika beräkningsmetoder beroende på var fastigheten är belägen – Beräkning utifrån taxeringsvärdet för fastigheter belägna i den berörda medlemsstaten – Beräkning utifrån det faktiska hyresvärdet för fastigheter belägna i en annan medlemsstat – Fördragsbrott

(Artikel 63 FEUF; EES-avtalet, artikel 40)

En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 genom att bibehålla bestämmelser enligt vilka – vid uppskattningen av inkomster från fastigheter som inte är uthyrda eller är uthyrda antingen till fysiska personer som inte brukar dem i näringsverksamhet eller till juridiska personer som tillhandahåller fastigheterna till fysiska personer för privat bruk – beskattningsunderlaget ska beräknas utifrån taxeringsvärdet vad avser egendom belägen i landet och utifrån det faktiska hyresvärdet vad avser fastigheter belägna i utlandet.

(se punkt 65 samt domslutet)