Förenade målen C‑54/17 och C‑55/17

Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

mot

Wind Tre SpA
och
Vodafone Italia SpA

(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)

”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 2005/29/EG – Otillbörliga affärsmetoder – Artikel 3.4 – Tillämpningsområde – Artiklarna 5, 8 och 9 – Aggressiva affärsmetoder – Bilaga I, punkt 29 – Affärsmetoder som är aggressiva under alla omständigheter – Leverans utan föregående beställning – Direktiv 2002/21/EG – Direktiv 2002/22/EG – Telekommunikationstjänster – Försäljning av SIM-kort (Subscriber Identity Module-kort, abonnentidentitetsmodul-kort) på vilka vissa tjänster är förinstallerade och föraktiverade – Avsaknad av förhandsinformation till konsumenterna”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 september 2018

1. Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Aggressiva affärsmetoder – Metoder som under alla omständigheter ska betraktas som otillbörliga – Leverans utan föregående beställning – Begrepp – Försäljning av SIM-kort utan att det i förväg och på ett adekvat sätt informeras om att vissa tjänster förinstallerats och föraktiverats på dessa kort, eller om kostnaderna för dessa tjänster – Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29, artikel 8 och bilaga I, punkt 29)

2. Konsumentskydd – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Direktiv 2005/29 – Tillämpningsområde – Leverans utan föregående beställning av elektroniska kommunikationstjänster – Omfattas – Nationella bestämmelser enligt vilka beteenden som utgör en leverans utan föregående beställning ska bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i direktiv 2005/29, och därmed av en nationell regleringsmyndighet med sektorsövergripande behörighet, vilket innebär att den nationella regleringsmyndigheten i den mening som avses i direktiv 2002/21 inte är behörig att vidta sanktionsåtgärder avseende ett sådant beteende – Tillåtna

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, artiklarna 1.4 och 20.1, och 2005/29, artikel 3.4 och bilaga I, punkt 29)

1.  Begreppet ”leverans utan föregående beställning” i den mening som avses i punkt 29 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) ska tolkas så, att det, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, omfattar beteenden, såsom de som är aktuella i de nationella målen, som består i att en teleoperatör sålt SIM-kort (Subscriber Identity Module-kort, abonnentidentitetsmodul-kort) på vilka vissa tjänster, såsom internetsurfning och röstbrevlåda förinstallerats och föraktiverats, utan att teleoperatören i förväg och på ett adekvat sätt informerat konsumenten om denna förinstallering och föraktivering, eller om kostnaderna för dessa tjänster.

   (se punkt 56 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artikel 3.4 i direktiv 2005/29 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka beteenden som utgör en leverans utan föregående beställning i den mening som avses i punkt 29 i bilaga I till direktiv 2005/29, såsom de som är i fråga i de nationella målen, ska bedömas mot bakgrund av det direktivets bestämmelser, med den följden att enligt dessa bestämmelser är den nationella regleringssmyndigheten i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, inte behörig att vidta sanktionsåtgärder avseende ett sådant beteende.

   Det ska härvidlag understrykas att det föreskrivs i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 att om bestämmelserna i det direktivet står i strid med andra unionsbestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, ska de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter. När det gäller uttrycket ”står i strid” avser detta, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 124 och 126 i sitt förslag till avgörande, ett samband mellan de berörda bestämmelserna som inte bara handlar om skillnader eller olikheter, utan att det rör sig om en skillnad som inte kan överbryggas med hjälp av en jämkande metod som gör det möjligt för de båda situationerna att samexistera utan att de behöver förändras. En sådan motsättning som avses i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 föreligger följaktligen endast i de fall när andra unionsbestämmelser än de i direktiv 2005/29 vilka reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder ålägger näringsidkarna, utan något manöverutrymme, skyldigheter som är oförenliga med dem som föreskrivs i direktiv 2005/29.

   Även om det i artikel 20.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster vad gäller elektronisk kommunikation föreskrivs att den som tillhandahåller tjänsterna ska lämna vissa uppgifter i avtalet, innehåller varken denna bestämmelse eller någon annan bestämmelse i direktivet bestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, såsom leverans utan föregående beställning, i den mening som avses i punkt 29 i bilaga I till direktiv 2005/29. Domstolen noterar även att det i artikel 1.4 i direktivet om samhällsomfattande tjänster föreskrivs att bestämmelserna i detta direktiv med avseende på slutanvändarnas rättigheter ska tillämpas utan att det påverkar unionens regler om konsumentskydd, samt nationella regler i överensstämmelse med unionsrätten. Av detta följer att det inte finns någon motsättning mellan bestämmelserna i direktiv 2005/29 och bestämmelserna i direktivet om samhällsomfattande tjänster vad gäller slutanvändares rättigheter.

   (se punkterna 58, 60, 61–68 och 70 samt punkt 2 i domslutet)