Mål T‑170/16

Guardian Glass España, Central Vidriera, SLU

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring – Statligt stöd – Skattelättnader som beviljas av en lokal eller regional enhet i en medlemsstat – Stödordning som förklarats vara oförenlig med den inre marknaden – Beslutets verkställighet – Skyldighet att pröva stödmottagarnas individuella situation – Avsaknad av ställningstagande från kommissionen – Akt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (första avdelningen) av den 11 oktober 2017

1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Bedömning av dessa verkningar mot bakgrund av aktens innehåll – Beaktande av den uppfattning som mottagarna av akten har av denna – Omfattas inte

   (Artikel 263 första stycket FEUF)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Helhetsbedömning av en stödordning – Tillåtet

   (Artiklarna 107.3 FEUF och 108 FEUF)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Skyldighet – Svårt att genomföra – Kommissionens ställningstagande till de verkställighetsåtgärder som kommissionen har föreslagit – Bindande verkan – Föreligger inte

   (Artikel 108.2 FEUF)

4. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Akter som har bindande rättsverkningar – Beaktande av aktens form – Gränser

   (Artikel 263 första stycket FEUF)

1.  Vid bedömningen av huruvida en akt har bindande rättsverkningar i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF ska man beakta innehållet i akten. Förekomsten av sådana verkningar ska fastställas på grundval av den aktuella aktens innehåll och kan inte grundas på några andra omständigheter, i synnerhet inte på vilken uppfattning mottagarna av akten har om denna. Mottagarnas uppfattning om akten är till sin natur av subjektiv karaktär. Sakprövningsförutsättningarna för en talan kan emellertid inte vara beroende av en uppfattning som kan variera mellan myndigheter, företag eller enskilda.

   (se punkterna 68, 114 och 115)

2.  När det är fråga om en stödordning är kommissionen inte skyldig att göra en bedömning av stöd som beviljats i enskilda fall inom ramen för denna stödordning. Kommissionen kan uttala sig om den aktuella stödordningens allmänna utformning utan att behöva undersöka varje enskilt fall av tillämpning av stödordningen. När kommissionen uttalar sig allmänt och abstrakt om en stödordning som den förklarat vara oförenlig med den inre marknaden och förordnar om att de belopp som utbetalats enligt denna ordning ska återkrävas, ankommer det på den ifrågavarande medlemsstaten att kontrollera den individuella situationen för varje företag som berörs av återkravet.

   (se punkterna 70 och 71)

3.  Om en medlemsstat under verkställigheten av ett beslut angående statligt stöd ställs inför oförutsedda och oförutsägbara svårigheter, ska den vända sig till kommissionen. Skrivelser från kommissionen till nationella myndigheter saknar bindande verkan, när de avser verkställighet av ett beslut från kommissionen i vilket en stödordning förklaras vara olaglig och oförenlig med den inre marknaden samt i vilket det förordnas om återkrav av det aktuella stödet, utan att de enskilda stödmottagarna identifieras eller de exakta stödbelopp som ska återbetalas anges. Kommissionen uttrycker i ett sådant sammanhang endast sin uppfattning om huruvida de verkställighetsåtgärder som den berörda medlemsstaten föreslagit är godtagbara med beaktande av de svårigheter som denna stat ställts inför.

   (se punkterna 72, 74 och 75)

4.  Den form i vilken en akt har upprättats saknar i princip betydelse för frågan huruvida en talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning. Därmed undviks att den form eller den benämning som upphovsmannen ger en akt leder till att akten inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, trots att den i själva verket har rättsverkningar. Den form i vilken en akt upprättats kan däremot beaktas när den bidrar till att klargöra vad akten har för beskaffenhet.

   En akt som har formen av ett odaterat brev som inte är undertecknat och inte är upprättat på papper med kommissionens sidhuvud framstår härvidlag som en informell handling som inte getts den form som vanligen används av en institution när den antar en akt som har till resultat eller syfte att ge upphov till rättsverkningar. Avsaknaden av bindande rättsverkningar av den angripna akten, vilken följer av innehållet i akten, bekräftas av den form i vilken den upprättats.

   (se punkterna 85–89 och 92)