Mål T‑24/16

Sovena Portugal – Consumer Goods, SA

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

”EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket FONTOLIVA - Det äldre nationella ordmärket FUENOLIVA - Relativt registreringshinder - Huruvida registreringen av det äldre varumärket är giltig - Nya omständigheter och bevis har åberopats vid tribunalen - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Behörighet att ändra ett beslut - Artiklarna 8.1 b, 42.2, 42.3, 65 och 76 i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 13 december 2016

1. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet – Omprövning av immaterialrättsmyndighetens beslut – Bedömning med beaktande av överklagandenämndens behörighet

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.3)

2. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Det äldre varumärket har upphört innan ett annat varumärke har registrerats – Konfliktförhållande mellan varumärkena föreligger inte

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.1 b)

3. EU-varumärke – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Invändningsförfarande – Prövningen är begränsad till de grunder som åberopats – Skyldighet för parterna att åberopa de omständigheter och bevis de vill anföra till stöd för sin talan – Giltigheten av registreringen av det äldre varumärket har upphört

   (Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 41.3 och 76; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 19.2 a ii och 50.1 första och tredje styckena)

4. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid immaterialrättsmyndigheten – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Bestämmelse i vilken något annat föreskrivs saknas

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, reglerna 20.1 och 50.1)

5. EU-varumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Tolkning med beaktande av ratio legis för artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009

   (Rådets förordning nr 207/2009, skäl 10 och artikel 42.2 och 42.3; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 22.3)

6. EU-varumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier – Krav på konkret och objektiv bevisning

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

7. EU-varumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Tillämpning av kriterierna i det enskilda fallet

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

8. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – Tribunalens möjlighet att ändra det angripna beslutet – Gränser

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.2 och 65.3)

1.  Ett yrkande som framställts inom ramen för ett överklagande av ett beslut avseende ett invändningsförfarande, varigenom det har yrkats att tribunalen ska bevilja en ansökan om skydd inom unionen, kan inte tas upp till prövning. Det yrkandet avser i själva verket att tribunalen ska ändra det överklagade beslutet i den mening som avses i artikel 65.3 i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken, genom att anta det beslut som överklagandenämnden borde ha antagit i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden kan emellertid, enligt artikel 64.1 i samma förordning, endast vidta de åtgärder som hade kunnat vidtas av den enhet som meddelat det beslut som överklagats till överklagandenämnden, eller återförvisa ärendet till denna enhet för handläggning. Ett beslut avseende en invändning som överklagats till överklagandenämnden härrör från en invändningsenhet som endast är behörig att pröva en invändning och i förekommande fall, om invändningen är välgrundad, att avslå en ansökan om varumärkesskydd inom unionen som grundas på en internationell registrering eller en registrering av ett EU-varumärke, men inte att bevilja denna ansökan. Det ska i detta sammanhang dessutom erinras om dels utformningen av registreringsförfarandet såsom det följer av bestämmelserna i avdelning IV i förordning nr 207/2009 – enligt vilket en granskare ska göra en inledande prövning, bland annat beträffande absoluta registreringshinder, varefter, för det fall att denna prövning utfaller gynnsamt, ansökan om registrering offentliggörs för att göra det möjligt för andra berörda att inkomma med eventuella invändningar beträffande relativa registreringshinder – dels bestämmelserna i artikel 59 i nämnda förordning om rätten att överklaga, som anger att ”[e]n part får överklaga ett beslut som gått honom emot”. En överklagandenämnd kan således aldrig genomföra en registrering. Överklagandenämndens beslut kan endast komma till stånd inom ramen för ett överklagande av ett beslut som har antagits sedan granskarens inledande prövning utfallit ogynnsamt – varvid, om överklagandenämnden bifaller överklagandet, förfarandet fortgår genom att ansökan om registrering offentliggörs – eller inom ramen för ett överklagande av ett beslut som antagits av en invändningsenhet, varvid överklagandenämnden inte heller kan bevilja ansökan om registrering, såsom påpekats ovan. Följaktligen ankommer det inte heller på tribunalen att pröva ett yrkande om ändring som syftar till att tribunalen ska ändra överklagandenämndens beslut på detta sätt.

   (se punkterna 12 och 13)

2.  Ett äldre varumärkes funktion av att ange ursprung kan inte äventyras av ett annat varumärke som registreras först efter det att giltigheten av det äldre varumärkets registrering upphört. Således står de två varumärkena inte i konfliktförhållande till varandra om de inte existerat samtidigt.

   (se punkt 23)

3.  Det framgår varken av artiklarna 41.3 och 76 i förordning nr 207/299 om EU-varumärken, reglerna 19.1, 19.2 a ii och 50.1 första och tredje styckena i förordning nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning nr 40/94, eller av andra tillämpliga förfaranderegler, att en överklagandenämnd som ska pröva ett överklagande av ett beslut från en invändningsenhet som prövat huruvida det föreligger ett relativt registreringshinder, själv är skyldig att på eget initiativ lyfta frågan huruvida giltigheten av registreringen av det äldre märket har upphört, sedan den tidsfrist invändningsenheten har bestämt för den invändande parten att inkomma med bevis för att registreringen är giltig har löpt ut.

   Dessutom kan inte någon av dessa bestämmelser tolkas så, att de medför en skyldighet för den invändande parten att på eget initiativ inkomma med bevis för att registreringen av det äldre märket är giltig till och med den tidpunkt då överklagandenämnden meddelar sitt avgörande.

   De slutsatser som dragits ovan påverkar emellertid inte möjligheten för en sökande, vars sökta varumärke är föremål för en invändning, att vid överklagandenämnden göra gällande att den invändande parten inte har inkommit med bevis för att registreringen av det äldre märket fortsatt är giltig under en tid som är rimlig med beaktande av förfarandet vid överklagandenämnden, i syfte att den invändande parten ska uttala sig härom och att överklagandenämnden ska beakta situationen.

   (se punkterna 25–31)

4.  Se domen.

   (se punkt 33)

5.  Se domen.

   (se punkt 38)

6.  Se domen.

   (se punkterna 39–41 och 43)

7.  Se domen.

   (se punkt 42)

8.  Se domen.

   (se punkt 49)