Mål C‑685/16

EV

mot

Finanzamt Lippstadt

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Münster)

”Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 63–65 FEUF – Fri rörlighet för kapital – Avdrag för skattepliktiga vinster – Moderbolags andelar i ett bolag med ledning och säte i ett tredjeland – Utdelningar till moderbolaget – Striktare villkor för avdragsrätt än vad som gäller för avdrag för vinster som härrör från andelar som ägs i ett inhemskt bolag som inte är skattebefriat”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 20 september 2018

1. Etableringsfrihet–Fri rörlighet för kapital–Tillämpningsområde–Skattelagstiftning–Bolagsskatt–Beskattning av utdelning–Skattemässig behandling av utdelning som erhålls från ett bolag med hemvist i ett tredjeland–Skattemässig behandling som grundas på en nationell lagstiftning som inte har till ändamål att endast vara tillämplig på fall där det mottagande bolaget utövar ett bestämmande inflytande på det utdelande bolaget–Bestämmelserna om etableringsfrihet ej tillämpliga–Bestämmelserna om fri rörlighet för kapital tillämpliga

   (Artiklarna 49 FEUF, 63 FEUF, 64 FEUF och 65 FEUF)

2. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar–Restriktioner för kapitalrörelser till eller från tredjeland–Restriktioner för kapitalrörelser, i samband med direktinvesteringar, som var i kraft den 31 december 1993–Begreppet direktinvestering–Dominerande företag äger 100 procent av kapitalet i ett dotterdotterbolag med hemvist i en tredjestat–Omfattas–Begreppet restriktioner som var i kraft den 31 december 1993–Nationella bestämmelser som antagits efter detta datum som begränsar tillämpningen av en nationell åtgärd såväl vad gäller vilka personer som omfattas av den som dess materiella innehåll–Förändring av det övergripande rättsliga sammanhanget–Omfattas inte

   (Artikel 64.1 FEUF)

3. Fri rörlighet för kapital och friheten att utföra betalningar–Restriktioner–Skattelagstiftning–Bolagsskatt–Beskattning av utdelning–Avdrag för skattepliktiga vinster–Moderbolags andelar i ett bolag med ledning och säte i ett tredjeland–Utdelningar till moderbolaget–Nationell lagstiftning som föreskriver striktare villkor för avdragsrätt för dessa vinster än vad som gäller för avdrag för vinster som härrör från andelar som ägs i ett inhemskt bolag som inte är skattebefriat–Otillåtlighet–Motivering–Föreligger inte

   (Artiklarna 63 FEUF, 64 FEUF och 65 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 38–41 och 43–46)

2.  Se domen.

   (se punkterna 72, 75, 77–79 och 82)

3.  Artiklarna 63–65 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, vilken ställer upp strängare villkor för avdrag för vinster som härrör från andelar i ett bolag med ledning och säte i ett tredjeland än för avdrag för vinster som härrör från andelar i ett inhemskt bolag som inte är skattebefriat.

   Det framgår av domstolens praxis att frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation ska bedömas mot bakgrund av såväl det ändamål som eftersträvas med de nationella bestämmelserna i fråga som föremålet för och innehållet i dessa bestämmelser (dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek, C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

   Vidare ska endast de relevanta åtskillnadskriterier som anges i den aktuella lagstiftningen beaktas vid bedömningen av huruvida den skillnad i behandling som följer av en sådan lagstiftning återspeglar en objektiv skillnad mellan situationerna (dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl., C‑338/11–C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 28, och dom av den 2 juni 2016, Pensioenfonds Metaal en Techniek, C‑252/14, EU:C:2016:402, punkt 49).

   När det gäller en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken är avsedd att förebygga dubbelbeskattning genom att medge avdrag från beskattningsunderlaget för skatt på inkomst av näringsverksamhet för utdelning som härrör från andelar i ett eller flera bolag, är situationen för ett bolag som erhåller utdelning från bolag med hemvist i landet jämförbar med situationen för ett bolag som erhåller inkomster som härrör från andelar i bolag med hemvist i utlandet (se, analogt, dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation, C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 62, och dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen, C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 113).

   Det ska i detta sammanhang erinras om att för att en nationell lagstiftning ska anses syfta till förebyggande av bedrägeri och annan oredlighet eller missbruk måste dess specifika ändamål vara att hindra beteenden som består i att iscensätta rent konstlade upplägg utan förankring i den ekonomiska verkligheten i syfte att på ett otillbörligt sätt komma i åtnjutande av en skattefördel (dom av den 5 juli 2012, SIAT, C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 40, och dom av den 7 september 2017, Eqiom och Enka, C‑6/16, EU:C:2017:641, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

   En allmän presumtion om bedrägeri och missbruk kan således inte motivera en åtgärd som skadar utövandet av en grundläggande frihet som garanteras genom fördraget och inte heller den omständigheten att det utdelande bolaget har hemvist i en tredje stat kan i sig utgöra grund för en allmän presumtion om skatteundandragande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juli 2012, A, C‑48/11, EU:C:2012:485, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

   (se punkterna 88, 89, 92, 95, 96 och 100 samt domslutet)