Mål C‑643/16

American Express Company

mot

The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court))

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv (EU) 2015/2366 – Betaltjänster på den inre marknaden – Artikel 35.1 – Krav avseende auktoriserade och registrerade betaltjänstleverantörers tillgång till betalningssystem – Artikel 35.2 första stycket b – Dessa krav är inte tillämpliga på betalningssystem som uteslutande består av betaltjänstleverantörer som tillhör en koncern – Tillämpning av dessa krav på trepartsbetalningsordningar för kontokort som ingått co-branding- eller agentavtal – Giltighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 februari 2018

1. Begäran om förhandsavgörande–Domstolens behörighet–Gränser–Frågor som ställts inom ramen för en fingerad nationell tvist–Avvisning–Avsaknad av handling eller underlåtenhet från en nationell myndighets sida som kan ligga till grund för en laglighetsprövning–Omständighet som inte i sig kan styrka att tvisten är fingerad

   (Artikel 267 FEUF)

2. Tillnärmning av lagstiftning–Betaltjänster på den inre marknaden–Direktiv 2015/2366–Krav avseende betaltjänstleverantörers tillgång till betalningssystem–Tillämpning av dessa krav på trepartsbetalningsordningar för kontokort som använder ett ombud för tillhandahållande av betaltjänster–Dessa krav är inte tillämpliga på betalningsanordningar som ingått ett avtal om co-branding med en co-branding-partner, som inte själv tillhandahåller betaltjänster vad gäller de produkter som omfattas av co-branding

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2366, artikel 35.1 och 35.2 första stycket b)

3. Institutionernas rättsakter–Motivering–Skyldighet–Räckvidd och gränser–Trepartsbetalningsordningar för kontokort som har ingått agentavtal omfattas av krav avseende tillgång till betalningssystem

   (Artikel 296.2 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2366, skäl 49, 50 och 52, och artikel 35.1)

4. Tillnärmning av lagstiftning–Betaltjänster på den inre marknaden–Direktiv 2015/2366–Krav avseende betaltjänstleverantörers tillgång till betalningssystem–Tillämpning av dessa krav på trepartsbetalningsordningar för kontokort som använder ett ombud för tillhandahållande av betaltjänster–Åsidosättande av proportionalitetsprincipen–Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2366, artikel 35)

1.  Se domen.

   (se punkterna 19 och 20)

2.  Artikel 35.2 första stycket b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG ska tolkas så, att en trepartsbetalningsordning för kontokort som har ingått ett avtal om co-branding med en co-branding-partner inte hindras från att utnyttja det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse och, följaktligen, inte omfattas av de krav som fastställs i artikel 35.1 i det direktivet i de fall då co-branding-partnern inte är en betaltjänstleverantör och inte tillhandahåller betaltjänster i denna betalningsordning med avseende på de produkter som omfattas av co-branding. En trepartsbetalningsordning för kontokort som använder sig av en agent för tillhandahållandet av betaltjänster förlorar däremot möjligheten att utnyttja detta undantag och omfattas därför av kraven i artikel 35.1 i direktivet.

   (se punkt 69 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se domen.

   sSe punkterna 73, 74, 78 och 79)

4.  Se domen.

   (se punkterna 84–87)