Mål C‑559/16

Birgit Bossen m.fl.

mot

Brussels Airlines SA/NV

(begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hamburg)

”Begäran om förhandsavgörande – Transportsektorn – Förordning (EG) nr 261/2004 – Artikel 7.1 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Flygning med flera anslutningar – Beaktande av begreppet avstånd”

Sammanfattning – Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 september 2017

1. Transport–Luftfart–Förordning nr 261/2004–Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar–Rätt till kompensation vid inställda flygningar–Tillämplighet vid kraftigt försenade flygningar–Principen om likabehandling

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, skäl 3 och artiklarna 5–7)

2. Transport–Luftfart–Förordning nr 261/2004–Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar–Rätt till kompensation vid försenade flygningar–Flygning med flera anslutningar–Begreppet avstånd–Räckvidd

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, artikel 7.1)

1.  Se domen.

   (se punkterna 18–22)

2.  Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att begreppet avstånd – när det gäller flygningar med anslutande flygförbindelser – endast omfattar avståndet enligt storcirkelmetoden mellan den första avgångsorten och den slutliga bestämmelseorten, oberoende av den flygsträcka som verkligen tillryggalagts.

   Vid fastställandet av kompensationen ska därför endast avståndet mellan den första avgångsorten och den slutliga bestämmelseorten beaktas, utan att hänsyn tas till eventuella anslutningsflygningar.

   Domstolen har särskilt klarlagt att grunden till passagerarnas kompensation består i olägenheten att ha förlorat tid motsvarande eller överstigande tre timmar i förhållande till deras ursprungliga planerade resa, såsom har konstaterats, inklusive flygningar med anslutande flygförbindelser, till den slutliga bestämmelseorten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Folkerts,C‑11/11, EU:C:2013:106, punkt 35). Följaktligen, med beaktande av den olägenhet som sålunda uppstått, påverkar eventuella skillnader i den faktiska flygsträckan som tillryggalagts i sig på intet sätt omfattningen av en sådan olägenhet.

   (se punkterna 29 och 31–33 samt domslutet)