Mål C‑530/16

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Polen

”Fördragsbrott – Järnvägssäkerhet – Direktiv 2004/49/EG – Nödvändiga åtgärder för att säkerställa utredningsorganets oberoende har inte vidtagits ”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 juni 2018

1. Talan om fördragsbrott – Ansökan genom vilken talan väckts – Angivande av yrkanden och grunder – Formkrav – Skyldighet att ange en sammanhängande och detaljerad redogörelse för yrkandena

   (Artikel 258 FEUF; domstolens stadga, artikel 21 första stycket; domstolens rättegångsregler; artikel 120 c)

2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Saken bestäms under det administrativa förfarandet – Annan formulering av yrkandena utan ändring eller utvidgning av talan – Tillåtet

   (Artikel 258 FEUF)

3. Transport – Järnvägstransport – Säkerhet på gemenskapens järnvägar – Direktiv 2004/49 – Utredningar av olyckor och tillbud – Utredningsorgan – Oberoende ställning – Avsaknad av eller bristfällig rättslig ram – Fördragsbrott

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49, artikel 21.1)

4. Transport – Järnvägstransport – Säkerhet på gemenskapens järnvägar – Direktiv 2004/49 – Utredningar av olyckor och tillbud – Utredningsorgan – Oberoende ställning – Nationella bestämmelser enligt vilka en myndighet som kontrollerar infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag har befogenhet att utnämna och entlediga utredningsorganets ledamöter – Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49, artikel 21.1)

5. Transport – Järnvägstransport – Säkerhet på gemenskapens järnvägar – Direktiv 2004/49 – Utredningar av olyckor och tillbud – Utredningsorgan – Oberoende ställning – Utredningsorganet utgör en del av transportministeriet – Tillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49, artikel 21.1)

6. Transport – Järnvägstransport – Säkerhet på gemenskapens järnvägar – Direktiv 2004/49 – Utredningar av olyckor och tillbud – Utredningsorgan – Oberoende ställning – Gränser – Utredningsorganets personal och budget

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49, artikel 21.1)

7. Transport – Järnvägstransport – Säkerhet på gemenskapens järnvägar – Direktiv 2004/49 – Utredningar av olyckor och tillbud – Utredningsorgan – Oberoende ställning – Nationella bestämmelser enligt vilka en myndighet som kontrollerar en infrastukturförvaltare och järnvägsföretag kan hindra offentliggörande av organets avgöranden – Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49, artikel 21.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 28)

2.  Se domen.

   (se punkt 30)

3.  Kommissionen kan väcka talan om fördragsbrott vid EU-domstolen för att få fastställt att det utredningsorgan som avses i artikel 21 i direktiv 2004/49 om säkerhet på gemenskapens järnvägar inte är oberoende, utan att kommissionen ska hänvisa till en precis situation i vilken detta oberoende har varit hotat. Medlemsstaterna ska nämligen säkerställa utredningsorganets oberoende genom att anta ett samlat regelverk som säkerställer organets möjlighet att utföra sina uppgifter utan risk för påtryckningar eller påverkan från bland annat en infrastrukturförvaltare eller ett järnvägsföretag. Avsaknaden av eller en bristfällig rättslig ram kan i sig bevisa att det föreligger ett åsidosättande av artikel 21.1 i direktiv 2004/49

   (se punkt 32)

4.  Oberoende betecknar i frågan om offentliga organ normalt en status som säkerställer att det berörda organet kan agera helt fritt utan instruktioner eller påtryckningar från de organ i förhållande till vilka oberoendet ska säkerställas.

   Även om det inte finns några bestämmelser i direktiv 2004/49 om säkerhet på gemenskapens järnvägar som förbjuder att transportministern kan utnämna och entlediga samtliga ledamöter av utredningsorganet, utgör artikel 21.1 i direktivet, vari föreskrivs att detta organ ska vara organisatoriskt oberoende av bland annat infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag, hinder för att den myndighet som kontrollerar en infrastrukturförvaltarte och ett järnvägsföretag kan utnämna och entlediga samtliga ledamöter av utredningsorganet, såvida inte denna befogenhet regleras strängt i lagen, med följd att denna myndighet är skyldig att fatta beslut med stöd av objektiva kriterier som är tydligt och uttömmande angivna och vilka kan prövas i efterhand.

   I synnerhet, mot bakgrund av att transportministern kontrollerar ett järnvägsföretag och en infrastrukturförvaltare, är den omständigheten att transportministern förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning att utse de personer, som i egenskap av tillfälliga ledamöter i utredningsorganet, kan delta i utredningar av järnvägsolyckor och tillbud och att ministern kan förhindra att andra personer deltar i dessa utredningar inte förenlig med kravet att utredningsorganet ska vara organisatoriskt oberoende.

   (se punkterna 67, 86 och 93)

5.  Artikel 21 i direktiv 2004/49 om säkerhet på gemenskapens järnvägar förbjuder inte i sig att utredningsorganet inrättas som en del av transportministeriet.

   (se punkt 76)

6.  Kravet på organisatoriskt oberoende som gäller för utredningsorganet enligt artikel 21 i direktiv 2004/49 om säkerhet på gemenskapens järnvägar är inte så långtgående att det utesluter att transportministeriets tjänster och personal kan ställas till förfogade för utredningsorganet. Det är emellertid helt oundgängligt att dessa resurser ställs till organets förfogande enligt tydliga regler som inte kan ändras av transportministern. Det organisatoriska oberoende som är nödvändigt för utredningsorganet förutsätter i princip inte att det har sin egen budgetpost. Medlemsstaterna kan således föreskriva att detta organ i budgetavseende ska sortera under en viss avdelning vid ett ministerium, såvida organets självständiga tillgång till de resurser som har ställts till förfogande för utförandet av dess uppgifter, är säkerställda.

   (se punkterna 99 och 100)

7.  Eftersom det offentliggörande av avgöranden som avses i artikel 21 i direktiv 2004/49 om säkerhet på gemenskapens järnvägar utgör ett av de viktigaste syftena med förfarandet för utredningar av olyckor och tillbud på järnvägsområdet är det inte förenligt med det oberoende vid beslutsfattande som utredningsorganet ska ha i förhållande till infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget att en myndighet som kontrollerar dessa två organ kan hindra offentliggörande av rapporter som kan väcka tvivel om dessa organs ansvar för den ifrågavarande olyckan eller tillbudet.

   (se punkt 109)