Mål C‑499/16

AZ

mot

Minister Finansów

(begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny)

”Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 98 – Möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en reducerad skattesats på tillhandahållandet av vissa varor och tjänster – Bilaga III, punkt 1 – Livsmedel – Bakverk – Datum för minsta hållbarhet eller sista förbrukningsdag. – Principen om skatteneutralitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 november 2017

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en reducerad skattesats på tillhandahållandet av vissa varor och tjänster – Tillämpning av en reducerad skattesats på livsmedel – Bakverk – Nationell lagstiftning som uppställer ett villkor avseende datum för minsta hållbarhetstid och sista förbrukningsdatum för att en reducerad skattesats ska tillämpas – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av principen om skatteneutralitet – Kriterier – Huruvida varorna eller tjänsterna är jämförbara – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 98)

Artikel 98 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så att såvida principen om skatteneutralitet inte åsidosätts – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera – utgör nämnda bestämmelse inte hinder mot nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som för att en reducerad mervärdesskattesats ska tillämpas på färska bakverk endast uppställer ett villkor avseende bakverkens ”datum för minsta hållbarhetstid” och ”sista förbrukningsdatum”.

Domstolen noterar i detta avseende att enligt artikel 98.3 i mervärdesskattedirektivet får medlemsstaterna använda Kombinerade nomenklaturen då de tillämpar reducerade skattesatser på vissa varukategorier, för att fastställa exakt vad respektive kategori omfattar. Det ska emellertid påpekas att KN endast är ett av flera medel som kan användas för att fastställa exakt vad respektive kategori omfattar.

Eftersom kriteriet avseende ett bestämt antal hållbarhetsdagar fastställer exakt vad den aktuella kategorin omfattar, finner domstolen att en sådan selektiv tillämpning av en reducerad mervärdesskattesats med avseende på en konkret och specifik egenskap hos de varor som ingår i en av kategorierna som anges i nämnda bilaga III, i princip, är förenlig med artikel 98 i mervärdesskattedirektivet.

För att kunna besvara den hänskjutande domstolens fråga är det emellertid nödvändigt att pröva huruvida en nationell bestämmelse, såsom den i det nationella målet, strider mot principen om skatteneutralitet.

Det framgår av fast rättspraxis att denna princip utgör hinder för att jämförbara, och således konkurrerande, varor eller tjänster behandlas olika i mervärdesskattehänseende (dom av den 11 september 2014, K,C‑219/13, EU:C:2014:2207, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

Angående bedömningen av huruvida de aktuella varorna eller tjänsterna är jämförbara, som det slutligen ankommer på den nationella domstolen att utföra, följer det av domstolens praxis att genomsnittskonsumentens synvinkel ska tjäna som utgångspunkt. Varor eller tjänster är jämförbara när de har liknande egenskaper och fyller samma behov hos konsumenten – vilket ska avgöras på grundval av huruvida de används på ett jämförbart sätt – och när de skillnader som finns inte har något betydande inflytande på genomsnittskonsumentens beslut att välja den ena eller den andra varan eller tjänsten (dom av den 11 september 2014, K,C‑219/13, EU:C:2014:2207, punkt 25).

(se punkterna 25, 28–31 och 36 samt domslutet)