Mål C‑488/16 P

Bundesverband Souvenir – Geschenke – Ehrenpreise eV

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

”Överklagande – EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – Ordmärket NEUSCHWANSTEIN – Förordning (EG) nr 207/2009 – Artikel 7.1 b och c – Absoluta registreringshinder – Beskrivande karaktär – Geografiska härkomstbeteckningar – Särskiljningsförmåga – Artikel 52.1 b – Ond tro”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 6 september 2018

1. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Domstolens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

2. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Bedömning av huruvida ett kännetecken är beskrivande – Geografiska namn

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

3. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Bedömning av huruvida ett kännetecken är beskrivande – Geografiska namn – Försäljningsställe

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

4. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Bedömning av huruvida ett kännetecken kan registreras – Enbart unionslagstiftningen ska beaktas – Beslut som fattats av nationella myndigheter är inte bindande för unionsinstanserna

   (Rådets förordning nr 207/2009)

1.  Se domen.

   (se punkt 29)

2.  Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 om EU-varumärken eftersträvar ett mål av allmänt intresse, nämligen att beskrivande tecken och upplysningar avseende de kategorier av varor eller tjänster som är föremål för registreringsansökan kan användas fritt av alla, inbegripet som kollektivmärke eller i sammansatta eller grafiska varumärken. Denna bestämmelse hindrar således att sådana kännetecken eller upplysningar förbehålls ett enda företag genom att de registreras som varumärke.

   Beträffande tecken och upplysningar som kan användas för att visa det geografiska ursprunget till de kategorier av varor som är föremål för ansökan om registrering av varumärket, i synnerhet geografiska namn, föreligger det ett allmänintresse att undvika ensamrätt. Sådana tecken och upplysningar är nämligen lämpliga för att dels eventuellt lyfta fram kvalitén och andra egenskaper hos de berörda kategorierna av varor, dels att på olika sätt influera konsumenternas preferenser, till exempel genom att förknippa varorna med en plats som kan väcka positiva känslor.

   Ett kännetecken kan endast vägras registrering med stöd av artikel 7.1 c i nämnda förordning, om den geografiska beteckning för vilken registrering söks som varumärke utpekar en plats som, vid tidpunkten för ansökan, enligt den berörda omsättningskretsens uppfattning har ett samband med den berörda kategorin av varor eller om det i framtiden är troligt att ett sådant samband kan uppstå.

   Det ska emellertid erinras om att artikel 7.1 c i denna förordning inte utgör något hinder mot registrering av geografiska namn som är okända för omsättningskretsen, eller i vart fall är okända som beteckning på en geografisk plats, eller geografiska namn vilka omsättningskretsen, på grund av den utpekade platsens karaktär, sannolikt inte kommer att uppfatta som en upplysning om det geografiska ursprunget hos den berörda kategorin varor.

   (se punkterna 36–39)

3.  Domstolen har slagit fast att även om den geografiska ursprungsbeteckningen för en vara i vanliga fall förvisso utgör en upplysning om var varan har tillverkats eller kan ha tillverkats, kan det inte uteslutas att sambandet mellan en vara och den geografiska platsen beror på andra anknytningspunkter, till exempel det faktum att varan har utvecklats och formgetts på den berörda geografiska platsen.

   Härav följer att domstolen inte har begränsat möjliga anknytningspunkter till att endast omfatta platsen för tillverkningen av de berörda produkterna. Detta innebär emellertid inte nödvändigtvis att försäljningsstället kan användas som en omständighet som knyter de varor och tjänster som omfattas av det omstridda varumärket till den berörda platsen, och detta gäller även artiklar som säljs som souvenirer.

   Den enda omständigheten att dessa varor och tjänster erbjuds på en viss plats kan inte utgöra en beskrivande beteckning av deras geografiska ursprung, eftersom platsen för försäljningen av dessa varor eller tjänster nämligen inte, som sådan, kan anses visa på deras egenskaper, kvaliteter eller egenheter som är hänförliga till deras geografiska ursprung, såsom ett hantverk, en tradition eller ett klimat som kännetecknar en viss ort.

   (se punkterna 48–50)

4.  Se domen.

   (se punkt 72)