Mål C‑426/16

Liga van Moskeeën en Islamitische Organisaties Provincie Antwerpen VZW m.fl.

mot

Vlaams Gewest

(begäran om förhandsavgörande från Nederlandstalige rechtbank van eerste aanleg Brussel)

”Begäran om förhandsavgörande – Skydd för djurs välbefinnande vid tidpunkten för avlivning – Särskilda metoder för slakt som påbjuds av religiösa riter – Muslimsk offerhögtid – Förordning (EG) nr 1099/2009 – Artikel 2 k – Artikel 4.4 – Skyldighet att utföra den rituella slakten i ett slakteri som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 853/2004 – Giltighet – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 10 – Religionsfrihet – Artikel 13 FEUF – Respekt för nationella sedvänjor i fråga om religiösa riter”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 29 maj 2018

1. Begäran om förhandsavgörande–Upptagande till prövning–Behovet av ett förhandsavgörande och relevansen av de hänskjutna frågorna–Ankommer på den nationella domstolen att bedöma–Presumtion för att de frågor som ställts är relevanta

2. Grundläggande rättigheter–Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna–Instrument som inte formellt har införlivats med unionsrätten

   (Artikel 6.3 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 52.3)

3. Grundläggande rättigheter–Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna–Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet–Begreppet religion–Räckvidd

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 10.1)

4. Jordbruk–Tillnärmning av lagstiftning–Skydd för djurs välbefinnande vid tidpunkten för avlivning–Skyldighet att utföra den rituella slakten i ett slakteri som uppfyller de tekniska kraven på konstruktion, utformning och utrustning enligt förordning (EG) nr 853/2004–Åsidosättande av religionsfriheten–Föreligger inte

   (Artikel 13 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 10; Europaparlamentets och rådets förordning nr 853/2004; rådets förordning nr 1099/2009, artiklarna 2 k och 4.4)

5. Unionsrätt–Principer–Proportionalitet–Räckvidd–Unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning–Domstolsprövning–Gränser–Bedömning mot bakgrund av de uppgifter som lagstiftaren hade tillgång till när rättsakten antogs–Beaktande av situationen i samtliga medlemsstater

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 10; rådets förordning nr 1099/2009, artiklarna 2 k och 4.4)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30–35)

2.  Se domen.

   (se punkt 40)

3.  Se domen.

   (se punkterna 43 och 44)

4.  Vid prövningen av den hänskjutna frågan har inget framkommit som påverkar giltigheten av artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, jämförd med artikel 2 k i samma förordning, mot bakgrund av artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 13 FEUF.

   I detta sammanhang ska det konstateras att syftet med att i artikel 4.4 jämförd med artikel 2 k i förordning nr 1099/2009 föreskriva en skyldighet att utföra den rituella slakten i godkända slakterier som uppfyller kraven i förordning nr 853/2004 uteslutande är att tekniskt organisera och styra det fria utövandet av slakt utan föregående bedövning i religiöst syfte. En sådan teknisk styrning är dock inte i sig ägnad att begränsa religionsfriheten för praktiserande muslimer. Enligt artikel 4.4 jämförd med artikel 2 k i förordning nr 1099/2009 är de tekniska villkoren vid rituell slakt i princip desamma som vid all slakt inom unionen, oavsett vilken metod som används. Genom att ställa upp sådana tekniska villkor har unionslagstiftaren funnit en balans mellan respekten för särskilda slaktmetoder som påbjuds av religiösa riter och respekten för de grundläggande bestämmelserna i förordningarna nr 1099/2009 och nr 853/2004 om skydd av djurs välbefinnande vid tidpunkten för avlivning och köttkonsumenters hälsa.

   (se punkterna 58–60, 62 och 84 samt domslutet)

5.  Se domen.

   (se punkterna 71, 72 och 74)