Mål C‑381/16

Salvador Benjumea Bravo de Laguna

mot

Esteban Torras Ferrazzuolo

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo)

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 207/2009 – EU‑varumärke – Artikel 16 – Varumärken som förmögenhetsobjekt – EU‑varumärkens likställighet med nationella varumärken – Artikel 18 – Överlåtelse av ett varumärke som har registrerats för ett ombud eller en företrädare för varumärkesinnehavaren – Nationell bestämmelse som ger möjlighet att väcka talan om bättre rätt till ett nationellt registrerat varumärke, vars registrering inskränker innehavarens rättigheter eller strider mot en skyldighet enligt lag eller avtal – Förenlighet med förordning nr 207/2009”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 23 november 2017

1. Begäran om förhandsavgörande–Anhängiggörande vid domstolen–Hänskjutandebeslutets förenlighet med nationella regler om domstolens sammansättning och förfarandet–Prövning som inte ankommer på domstolen

   (Artikel 267 FEUF)

2. Begäran om förhandsavgörande–Anhängiggörande vid domstolen–Tolkningsfrågor–Skyldigheten att begära ett förhandsavgörande–Räckvidd

   (Artikel 267 tredje stycket FEUF)

3. EU-varumärke–EU-varumärken som förmögenhetsobjekt–EU-varumärkens likställighet med nationella varumärken–Tillämpning av en nationell bestämmelse som ger möjlighet att väcka talan om bättre rätt till ett nationellt registrerat varumärke, vars registrering inskränker innehavarens rättigheter eller strider mot en skyldighet enligt lag eller avtal–Tillåtet–Villkor–Artikel 18 i förordning nr 207/2009 är inte tillämplig på en sådan situation

   (Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 16 och 18)

1.  Se domen.

   (se punkt 26)

2.  Se domen.

   (se punkt 29)

3.  Artiklarna 16 och 18 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-varumärken] ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot tillämpning, vad avser ett EU-varumärke, av en nationell bestämmelse enligt vilken en person som lider skada av registreringen av ett sökt varumärke, som strider mot dennes rättigheter eller mot en rättslig eller avtalsenlig skyldighet, har rätt att väcka talan om bättre rätt till nämnda varumärke, förutsatt att den aktuella situationen inte omfattas av de fall som anges i artikel 18 i denna förordning.

   (se punkt 38 och domslutet)