Mål C‑335/16

VG Čistoća d.o.o.

mot

Đuro Vladika
och
Ljubica Vladika

(begäran om förhandsavgörande från Općinski sud u Velikoj Gorici)

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Avfall – Direktiv 2008/98/EG – Täckning av kostnaden för avfallshantering – Principen om att förorenaren ska betala – Begreppet avfallsinnehavare – Begärt pris för avfallshantering – Särskild avgift för att finansiera kapitalinvesteringar”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 30 mars 2017

Miljö – Avfall – Direktiv 2008/98 – Kostnaden för att omhänderta avfall ska bäras av innehavaren – Tillämpningen av principen om att förorenaren ska betala – Nationell lagstiftning som föreskriver en skatt beräknad på grundval av en uppskattning av mängden av det avfall som kunden producerar, och inte på grundval av det avfall som faktiskt producerats – Tillåtet – Villkor – Proportionaliteten av kostnaden – Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

(Artikel 192 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98, artiklarna 14 och 15.1)

Artiklarna 14 och 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv ska tolkas på så sätt att de på unionsrättens nuvarande stadium inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken priset för att finansiera en tjänst för hanteringen och bortskaffandet av kommunalt avfall beräknas på grundval av en uppskattning av mängden avfall som kunden producerar och inte på grundval av den mängd avfall som kunden faktiskt producerat och överlåtit till insamling, och enligt vilken kunden, i sin egenskap av avfallsinnehavare, ska betala en tilläggsavgift för att finansiera kapitalinvesteringar som är nödvändiga för hanteringen av avfall, inklusive dess återvinning. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet, kontrollera om inte detta medför att vissa ”innehavare” påförs uppenbart oproportionerliga kostnader i förhållande till mängden avfall eller till det slags avfall som de kan producera. Vid denna kontroll kan den nationella domstolen bland annat beakta kriterier rörande typen av fastighet som kunden besitter, fastighetens yta och användning, ”innehavarens” kapacitet att producera avfall, de tillhandahållna behållarnas volym liksom hur ofta uppsamling sker, eftersom dessa parametrar direkt kan påverka storleken på kostnaden för hanteringen av avfall.

På unionsrättens nuvarande stadium finns det inte några bestämmelser som antagits med stöd av artikel 192 FEUF, genom vilka medlemsstaterna förpliktas att använda sig av en exakt metod för finansieringen av kostnaden för bortskaffande av kommunalt avfall. Den berörda medlemsstaten kan således fritt välja om denna finansiering ska säkerställas genom en skatt, en avgift eller på något annat sätt. Mot denna bakgrund kan användningen av ett faktureringsunderlag som bygger på volymen av de behållare som tillhandahålls kunderna, bland annat utifrån fastighetens yta och användning, göra det möjligt att beräkna kostnaden för bortskaffning av avfallet och fördela den mellan de olika innehavarna, eftersom denna parameter direkt kan påverka storleken på kostnaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl.,C‑254/08, EU:C:2009:479, punkterna 48 och 50).

(se punkterna 26 och 32 samt domslutet)