Mål C‑147/16

Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW

mot

Susan Romy Jozef Kuijpers

(begäran om förhandsavgörande från Vredegerecht te Antwerpen)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument – Den nationella domstolens prövning ex officio av frågan om ett avtal omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv – Artikel 2 c – Begreppet näringsidkare – Läroanstalt för högre utbildning som finansieras huvudsakligen med allmänna medel – Avtal om en räntefri avbetalningsplan avseende inskrivningsavgiften och kostnaden för deltagande i en studieresa”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 maj 2018

1. Konsumentskydd–Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal–Direktiv 93/13–Nationell domstol som meddelar tredskodom–Nationell domstols behörighet att ex officio pröva huruvida ett avtalsvillkor är förenligt med de nationella bestämmelser som hänför sig till grunderna för rättsordningen–En nationell domstols skyldighet att ex officio pröva huruvida ett avtal omfattas av direktivets tillämpningsområde och, i förekommande fall, huruvida ett villkor i detta avtal är oskäligt

   (Rådets direktiv 93/13, artikel 6)

2. Konsumentskydd–Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal–Direktiv 93/13–Tillämpningsområde–Avtal om en räntefri avbetalningsplan avseende inskrivningsavgiften och kostnaden för deltagande i en studieresa som ingåtts mellan en läroanstalt för högre utbildning som huvudsakligen finansieras med allmänna medel och en student–Läroanstalt som i samband med detta avtal ska anses vara en näringsidkare–Omfattas

   (Rådets direktiv 93/13, artikel 2 c)

1.  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt att en nationell domstol som meddelar tredskodom, och som enligt de interna processbestämmelserna är behörig att ex officio pröva huruvida det avtalsvillkor som ligger till grund för talan är förenligt med de nationella bestämmelser som hänför sig till grunderna för rättsordningen, även är skyldig att ex officio pröva huruvida det avtal som innehåller detta villkor omfattas av direktivets tillämpningsområde och, i förekommande fall, huruvida det aktuella villkoret är oskäligt.

   EU-domstolen har vidare slagit fast att artikel 6 i nämnda direktiv, med hänsyn till arten och betydelsen av det allmänintresse som ligger till grund för det skydd konsumenterna ges enligt direktivet, måste anses vara likvärdig med de nationella bestämmelser som inom den nationella rättsordningen hänför sig till grunderna för rättsordningen. Detta ska anses gälla för alla de bestämmelser i direktivet som är oundgängliga för att uppnå det syfte som eftersträvas med artikel 6 (dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito, C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

   När den nationella domstolen enligt nationell processrätt är behörig att ex officio pröva huruvida en talan är förenlig med tvingande nationella bestämmelser, vilket enligt de uppgifter som lämnats i beslutet om hänskjutande är fallet i belgisk lagstiftning om tredskodomar, så ska den således även utöva denna behörighet för att ex officio pröva om det avtalsvillkor som ligger till grund för talan och det avtal som detta villkor ingår i, mot bakgrund av de kriterier som föreskrivs i direktiv 93/13, omfattas av detta direktivs tillämpningsområde och, i förekommande fall, om detta villkor är oskäligt (se, analogt, dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito, C‑488/11, EU:C:2013:341, punkt 45).

   (se punkterna 35–37 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att genomföra, ska artikel 2 c i direktiv 93/13 tolkas på så sätt att en fristående läroanstalt, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken genom avtal har slutit en överenskommelse med en av sina studenter om att underlätta betalningen av det belopp denna student är skyldig för inskrivningsavgifter och kostnader i samband med en studieresa, i samband med detta avtal ska anses utgöra en ”näringsidkare” i den mening som avses i denna bestämmelse, med den följden att nämnda avtal omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.

   Denna tolkning stöds av direktivets skyddssyfte. När det gäller ett sådant avtal som det som är aktuellt i det nationella målet finns det nämligen i princip en obalans mellan lärosätet och studenten, på grund av skillnaden i information och fackkunskap mellan dessa parter. En sådan inrättning förfogar nämligen över en varaktig organisation och fackkunskaper som en student, som agerar i privata syften och som endast undantagsvis konfronteras med ett sådant avtal, inte nödvändigtvis har tillgång till.

   (se punkterna 59 och 60 samt punkt 2 i domslutet)