Mål C‑111/16

Brottmål

mot

Giorgio Fidenato m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Udine)

”Begäran om förhandsavgörande – Jordbruk – Genetiskt modifierade livsmedel och foder – Nödåtgärder – Nationell åtgärd som syftar till att förbjuda odling av den genetiskt modifierade majssorten MON 810 – Vidmakthållande eller förnyelse av åtgärden – Förordning (EG) nr 1829/2003 – Artikel 34 – Förordning (EG) nr 178/2002 – Artiklarna 53 och 54 – Villkor för tillämpning – Försiktighetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 september 2017

1. Tillnärmning av lagstiftning–Genetiskt modifierade livsmedel och djurfoder–Förordning nr 1829/2003–Nödåtgärder som får vidtas för att motverka en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön–Medlemsstat som officiellt har informerat kommissionen om att det är nödvändigt att vidta sådana åtgärder–En produkt som har godkänts genom eller i enlighet med nämnda förordning och beträffande vilken det inte är uppenbart att den kan innebära en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön–Skyldighet för kommissionen att vidta sådana åtgärder–Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordningar nr 178/2002, artiklarna 53 och 54.1, och nr 1829/2003, artikel 34)

2. Tillnärmning av lagstiftning–Genetiskt modifierade livsmedel och djurfoder–Förordning nr 1829/2003–Behandlingen av en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön–Bedömning och hantering som ska utföras av kommissionen och rådet, vilka är underställda unionsdomstolens kontroll–Medlemsstaternas antagande och genomförande av nödåtgärder när det inte har antagits något beslut på unionsnivå–Nationella domstolars behörighet att pröva lagenligheten av de nämnda åtgärderna utifrån de materiella villkor som föreskrivs i artikel 34 i förordning nr 1829/2003 och de förfarandevillkor som föreskrivs i artikel 54 i förordning nr 178/2002–Antagande av ett beslut på unionsnivå–Faktiska och rättsliga bedömningar i nämnda beslut är bindande för alla organ i den medlemsstat till vilken beslutet riktar sig, inklusive medlemsstatens domstolar

   (Artiklarna 267 andra och tredje styckena FEUF och 288 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordningar nr 178/2002, artiklarna 54 och 58, och nr 1829/2003, artikel 34)

3. Tillnärmning av lagstiftning–Genetiskt modifierade livsmedel och djurfoder–Förordning nr 1829/2003–Nödåtgärder som får vidtas för att motverka en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön–Medlemsstat som officiellt har informerat kommissionen om att det är nödvändigt att vidta sådana åtgärder–Kommissionen har inte vidtagit sådana åtgärder–Möjlighet för medlemsstaten att vidta sådana åtgärder på nationell nivå–Möjlighet för medlemsstaten att vidmakthålla eller förnya nämnda åtgärder när kommissionen inte har antagit något beslut i vilket medlemsstaten åläggs att förlänga, ändra eller upphäva åtgärderna

   (Europaparlamentets och rådets förordningar nr 178/2002, artiklarna 53 och 54, och nr 1829/2003, artikel 34)

4. Tillnärmning av lagstiftning–Genetiskt modifierade livsmedel och djurfoder–Förordning nr 1829/2003–Nödåtgärder som får vidtas för att motverka en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön–Möjlighet för medlemsstaterna att vidta sådana åtgärder med stöd av enbart försiktighetsprincipen, utan att de materiella villkor som föreskrivs i artikel 34 i förordningen är uppfyllda–Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordningar nr 178/2002, artiklarna 7, 53 och 54, och nr 1829/2003, artikel 34)

1.  Artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder, jämförd med artikel 53 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, ska tolkas så, att kommissionen inte är skyldig att besluta om nödåtgärder i den mening som avses i sistnämnda artikel när en medlemsstat officiellt informerar kommissionen, i enlighet med artikel 54.1 i sistnämnda förordning, att det är nödvändigt att vidta sådana åtgärder, då det inte är uppenbart att en produkt som har godkänts genom eller i enlighet med förordning nr 1829/2003 kan innebära en allvarlig risk för människors och djurs hälsa eller miljön.

   (se punkt 30 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Se domen.

   (se punkterna 37–41)

3.  Artikel 34 i förordning nr 1829/2003, jämförd med artikel 54 i förordning nr 178/2002, ska tolkas så, att en medlemsstat, efter att officiellt ha informerat Europeiska kommissionen om att det är nödvändigt att vidta nödåtgärder utan att kommissionen har vidtagit någon åtgärd enligt artikel 53 i förordning nr 178/2002, får vidta sådana åtgärder på nationell nivå och vidmakthålla eller förnya dem, så länge som kommissionen inte har fattat något beslut i enlighet med artikel 54.2 i sistnämnda förordning om att förlänga, ändra eller upphäva de nationella åtgärderna.

   (se punkt 42 samt punkt 2 i domslutet)

4.  Artikel 34 i förordning nr 1829/2003, jämförd med den i artikel 7 i förordning nr 178/2002 stadgade försiktighetsprincipen, ska tolkas så, att den inte ger medlemsstaterna rätt att vidta provisoriska nödåtgärder i enlighet med artikel 54 i förordning nr 178/2002 med stöd av enbart denna princip, utan att de materiella villkor som föreskrivs i artikel 34 i förordning nr 1829/2003 är uppfyllda.

   Även om, som generaladvokaten anfört i punkt 78 i sitt förslag till avgörande, den i artikel 7 i förordning nr 178/2002 stadgade försiktighetsprincipen är en allmän princip i livsmedelslagstiftningen, har nämligen unionslagstiftaren i artikel 34 i förordning nr 1829/2003 uppställt en preciserad regel för vidtagande av nödåtgärder i enlighet med de förfaranden som avses i artiklarna 53 och 54 i förordning nr 178/2002. Som domstolen påpekat i punkt 71 i domen av den 8 september 2011, Monsanto m.fl. (C‑58/10–C‑68/10, EU:C:2011:553) ska de i artikel 54.1 i förordning nr 178/2002 föreskrivna villkoren för vidtagande av nödåtgärder visserligen tolkas med beaktande av bland annat försiktighetsprincipen, för att säkerställa en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, samtidigt som man säkerställer den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel och foder, vilken är en nödvändig del av den inre marknaden. Denna princip får emellertid inte tolkas på ett sådant sätt att den gör det möjligt att sätta åt sidan eller ändra kraven i artikel 34 i förordning nr 1829/2003, och får särskilt inte leda till att dessa sänks.

   Som generaladvokaten i sak anfört i punkt 68 i sitt förslag till avgörande är kraven inte desamma för vidtagande av provisoriska riskhanteringsåtgärder med stöd av försiktighetsprincipen som de krav som gäller för vidtagande av nödåtgärder med stöd av artikel 34 i förordning nr 1829/2003. Av artikel 7 i förordning nr 178/2002 framgår nämligen att dessa provisoriska åtgärder får vidtas om man vid en bedömning av tillgänglig information kan identifiera en risk för skadliga effekter på hälsan, även om det fortfarande föreligger vetenskaplig osäkerhet. Artikel 34 i förordning nr 1829/2003 ger däremot rätt att vidta nödåtgärder när det är ”uppenbart” att en produkt som godkänts genom denna förordning kan innebära en ”allvarlig” risk för människors och djurs hälsa eller miljön.

   (se punkterna 46–48, 50 och 54 samt punkt 3 i domslutet)