Mål C‑97/16

José María Pérez Retamero

mot

TNT Express Worldwide Spain S.L. m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona)

”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Direktiv 2002/15/EG – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstidens förläggning – Vägtransporter – Mobil arbetstagare – Förare som är egenföretagare – Begrepp – Avvisning”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 2 mars 2017

Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Begäran om tolkning av unionsrättsliga bestämmelser som uppenbart inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen – Direktiv 2002/15 är inte tillämpligt i ett mål som rör en talan mot ett beslut om uppsägning – Avvisning

(Artikel 267 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15, artiklarna 1 och 3)

Begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 3 de Barcelona (Arbetsdomstolen i Barcelona, Spanien) avvisas.

Det följer av fast rättspraxis att en begäran om förhandsavgörande som har framställts av en nationell domstol kan avvisas bland annat om det är uppenbart att unionsrätten varken direkt eller indirekt är tillämplig på omständigheterna i målet (dom av den 7 juli 2011, Agafiței m.fl., C‑310/10, EU:C:2011:467, punkt 28).

Det ska härvidlag påpekas att det framgår av artikel 1 i direktiv 2002/15 att syftet med nämnda direktiv är att införa minimiregler för arbetstidens förläggning för att förbättra skyddet för hälsa och säkerhet för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter samt för att förbättra vägtrafiksäkerheten och åstadkomma en ytterligare tillnärmning av konkurrensvillkoren. Samtidigt framgår det av artikel 3 i direktiv 2002/15 att definitionerna i nämnda direktiv används ”med de betydelser som här anges”. Tolkningen av begreppen ”mobil arbetstagare” och ”förare som är egenföretagare” i artikel 3 d respektive 3 e i samma direktiv får således inte gå utöver direktivets tillämpningsområde.

Målet vid den nationella domstolen, som rör en talan mot ett beslut om uppsägning, rör emellertid inte arbetstidens förläggning, utan frågan huruvida den berörda personen ska betecknas som en mobil arbetstagare och således som anställd enligt nationell arbetsrätt och särskilt lagstiftningen om uppsägningar.

Ett mål som det i den nationella domstolen omfattas således inte av tillämpningsområdet för direktiv 2002/15 och begreppen i artikel 3 d och e i samma direktiv är således inte tillämpliga.

(se punkterna 23, 25–28 och 30 samt domslutet)