Mål C‑38/16

Compass Contract Services Limited

mot

Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs

(begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber))

”Begäran om förhandsavgörande – Mervärdesskatt – Återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt – Rätt till avdrag för mervärdesskatt – Regler – Principerna om likabehandling och skatteneutralitet – Effektivitetsprincipen – Nationell lagstiftning genom vilken en preskriptionstid införs”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 juni 2017

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Regler om utövande av avdragsrätten – Ansökningar om avdrag eller återbetalning – Nationell lagstiftning genom vilken en förkortning av preskriptionstiden för nämnda utövande införs – Iakttagande av principen om likabehandling, principen om skatteneutralitet och effektivitetsprincipen – Olika övergångsperioder beroende på syftet med ansökan – Tillåtet

Principen om skatteneutralitet, principen om likabehandling och effektivitetsprincipen utgör inte hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, vilken vad gäller förkortningen av preskriptionstiden för å ena sidan ansökningar om återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt, och å andra sidan, ansökningar om avdrag för ingående mervärdesskatt, föreskriver olika övergångsperioder, så att ansökningar avseende två räkenskapsperioder på tre månader omfattas av olika preskriptionstider, beroende på om de avser återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt eller avdrag för ingående mervärdesskatt.

Ansökan om återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt hänger samman med rätten till återbetalning av felaktigt inbetalda belopp, vilken enligt fast rättspraxis syftar till att avhjälpa följderna av skattens eller avgiftens oförenlighet med unionsrätten, genom att den kostnad som skatten eller avgiften felaktigt inneburit för den ekonomiska aktör som slutligen burit den undanröjs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2011, Danfoss och Sauer-Danfoss, C‑94/10, EU:C:2011:674, punkt 23).

Den omständighet som är kännetecknande för en sådan rätt till återbetalning, och som ligger till grund för denna, är således att en skattskyldig person gjort en felaktig inbetalning till skattemyndigheterna av ett belopp avseende mervärdesskatt i strid med unionsrätten. Det är just denna mervärdesskatts otillåtna natur som ligger till grund för rätten till återbetalning, vilken säkerställer, i enlighet med de villkor som fastställs i respektive medlemsstats nationella lagstiftning under iakttagande av principerna om likvärdighet och effektivitet, att kostnaden för denna betalning undanröjs vad avser denna skattskyldiga person.

Vad å andra sidan gäller fastställandet av de omständigheter som är kännetecknande för en ansökan om avdrag för ingående mervärdesskatt ska det noteras att, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 59 i sitt förslag till avgörande och som framgår av punkterna 29 och 30 ovan, rätten till återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt följer av unionsrättens allmänna principer, medan rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt föreskrivs i artikel 17 och följande artiklar i sjätte direktivet.

Till skillnad från den omständighet som kännetecknar rätten till återbetalning av felaktigt inbetald mervärdesskatt bygger således rätten till avdrag för mervärdesskatt – som är en inneboende rätt i mervärdesskattemekanismen – på att det föreligger en skatt som ska betalas.

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 60 i sitt förslag till avgörande kan en sådan skillnad vad gäller rättigheterna i fråga och de syften de eftersträvar rättfärdiga att var och en av dessa rättigheter omfattas av egna rättsregler, bland annat beträffande deras innehåll och villkoren för att utöva dem, såsom preskriptionstiden för handlingar som syftar till att göra nämnda rättigheter gällande och, i synnerhet, det datum från och med vilket en sådan frist blir tillämplig.

(se punkterna 30–32, 36, 38 och 46 samt domslutet)