Mål T‑619/15

Bureau d’achat de diamant Centrafrique (Badica)
och
Kardiam

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Frysning av penningmedel – Första beslutet om uppförande i förteckningen – Förteckning över personer och enheter som omfattas av frysningen av medel och ekonomiska tillgångar – Uppförande av sökandena – Genomförande av en FN-resolution – Motiveringsskyldighet – Rätt till försvar – Oskuldspresumtion – Uppenbart oriktig bedömning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 20 juli 2017

1. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Rättens prövning ex officio

   (Artikel 263 FEUF)

2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Rättsakter genom vilka sådana åtgärder vidtas eller bibehålls – Underlåtelse att meddela sökanden – Saknar betydelse såvida det inte visas att sökandens rättigheter kränkts

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Rättsakt som syftar till att genomföra en resolution av FN:s säkerhetsråd – Legalitetskontroll av beslut från FN:s säkerhetsråd – Omfattas inte – Kontroll av nämnda rättsakt mot bakgrund av unionsrätten – Tillåtet

   (Artikel 263 första stycket FEUF och artikel 275 andra stycket FEUF)

4. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Beslut om frysning av penningmedel med avseende på vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Förenlighet med nämnda princip – Villkor

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1; rådets förordningar nr 224/2014 och 2015/1485)

5. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Frysning av tillgångar tillhörande personer inblandade i förskingring av offentliga medel och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ med anknytning till dessa – Typen av åtgärder – Ej av straffrättslig art

   (Artiklarna 21 och 29 FEU; rådets förordningar nr 224/2014 och 2015/1485)

6. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Skyldighet att i det enskilda fallet meddela de särskilda skäl som motiverar de beslut som antagits – Skyldighet att bereda personen i fråga tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sin ståndpunkt beträffande de skäl som har åberopats – Skyldighet att kontrollera att de omständigheter som ligger till grund för upptagande i förteckningen är korrekta – Räckvidd

   (Rådets förordningar nr 224/2014, artiklarna 5.3 och 17.2, och nr. 2015/734)

7. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Centralafrikanska republiken – Prövningens omfattning

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordning 2015/1485)

1.  Se domen.

   (se punkterna 42 och 43)

2.  Se domen.

   (se punkterna 52–54)

3.  Det följer av artikel 263 första stycket FEUF och artikel 275 andra stycket FEUF att unionsdomstolen visserligen är behörig att pröva lagenligheten av rättsakter som antagits av unionsinstitutionerna och, i synnerhet, lagenligheten av beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska och juridiska personer som antagits av rådet, men däremot inte att kontrollera internationella överenskommelser som ligger till grund för sådana unionsrättsakter. Det ska i detta avseende understrykas att i ett sådant sammanhang som i det nu aktuella fallet avser den legalitetskontroll som unionsdomstolen ska göra den unionsrättsakt som syftar till att genomföra det internationella avtalet i fråga, inte det internationella avtalet som sådant. När det i synnerhet gäller en sådan unionsrättsakt som den angripna rättsakten, som syftar till att genomföra en resolution av FN:s säkerhetsråd, ankommer det alltså inte på unionsdomstolen att pröva lagenligheten av en sådan resolution som antagits av detta internationella organ.

   (se punkterna 66 och 67)

4.  Se domen.

   (se punkterna 71–75)

5.  Se domen.

   (se punkt 78)

6.  Rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd när det gäller ett förfarande för att anta ett beslut om att uppta eller behålla en persons namn i förteckningen innebär att den behöriga unionsmyndigheten har en skyldighet att underrätta den berörda personen om de uppgifter som myndigheten förfogar över beträffande de omständigheter som lagts personen till last och utgjort grunden för myndighetens beslut, det vill säga åtminstone den redogörelse för skälen som lämnats av sanktionskommittén. Det är nödvändigt för att personen i fråga ska kunna ta till vara sina rättigheter under bästa möjliga förutsättningar och, med kännedom om samtliga omständigheter, kunna avgöra huruvida det finns anledning att väcka talan vid unionsdomstolen. I samband med underrättelsen ska den behöriga unionsmyndigheten bereda personen i fråga tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sin ståndpunkt beträffande de skäl som har åberopats mot honom eller henne. När det rör sig om ett inledande beslut om upptagande behöver denna dubbla skyldighet vad gäller handläggningen, till skillnad mot vad som är fallet när en persons namn ska behållas i förteckningen, emellertid inte fullgöras innan beslutet antas.

   Rådet ska fatta sitt beslut på grundval av den redogörelse för skälen som lämnas av sanktionskommittén. Det föreskrivs inte att sanktionskommittén utöver denna redogörelse för skälen spontant ska lämna ut ytterligare uppgifter till den behöriga unionsmyndighet som ska fatta ett beslut. Rådet är således inte skyldigt att, vid genomförandet av säkerhetsrådets resolution, kontrollera att de fakta och omständigheter som motiverade åtgärden att föra upp sökandena på förteckningen är riktiga. När den berörda personen har yttrat sig med anledning av redogörelsen för skälen, har den behöriga unionsmyndigheten en skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva de anförda skälen mot bakgrund av detta yttrande samt eventuell bifogad bevisning som ingetts av den berörda personen.

   (se punkterna 79–81 och 86–88)

7.  Se domen.

   (se punkterna 96–99, 130, 132 och 133)