Mål T‑435/15

Kolachi Raj Industrial (Private) Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Dumpning – Import av cyklar som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna – Utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts på denna import av cyklar med ursprung i Kina – Genomförandeförordning (EU) nr 2015/776 – Artikel 13.2 a och b i förordning (EG) nr 1225/2009 – Hopsättningsverksamhet – Cykeldelars härkomst och ursprung – Ursprungsintyg – Inte tillräckligt bevisvärde – Tillverkningskostnader för cykeldelar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 10 oktober 2017

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Genomförandeförordning om utvidgning av en antidumpningstull – Producent- och exportföretag som har utpekats i förordningen eller har berörts av de förberedande undersökningarna – Upptagande till prövning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 2015/776)

2. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Ersättning av motivering med ett beslut av en institution – Otillåtet

   (Artiklarna 263 FEUF och 264 FEUF)

3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Kringgående – Hopsättningsverksamhet – Delar som utgör 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten kommer från det land som omfattas av åtgärderna – Utvidgning av antidumpningstull – Användning av delar från tredjeländer – Ursprungskontroll av de använda delarna

   (Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 13.1 och 13.2)

4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Kringgående – Hopsättningsverksamhet – Delar som utgör 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten kommer från det land som omfattas av åtgärderna – Utvidgning av antidumpningstull – Användning av delar från tredjeländer – Bevisvärdet hos de ursprungsintyg/formulär A som företetts för att kontrollera delarnas ursprung

   (Kommissionens förordning nr 2454/93, Artikel 97 k; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 6.8, 13.1, 13.2 och 18)

1.  Se domen.

   (se punkterna 50–55)

2.  Se domen.

   (se punkterna 64–66 och 68)

3.  I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen nr 1225/2009 får de antidumpningstullar som har införts enligt denna förordning utvidgas till att omfatta import av likadana produkter eller delar av sådana produkter från tredje land, oavsett om produkten obetydligt ändrats, eller import av delar av denna produkt, om gällande åtgärder kringgås. I enlighet med artikel 13.2 i denna förordning ska en monteringsverksamhet anses kringgå de gällande åtgärderna om villkoren i punkterna a–c är uppfyllda. Det framgår närmare bestämt av artikel 13.2 a och 13.2 b i denna förordning att en monteringsverksamhet ska anses utgöra kringgående om de delar som utgör 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten ”kommer från det land som omfattas av åtgärderna”.

   Artikel 13.2 i grundförordningen ska under dessa omständigheter tolkas på så sätt att en monteringsverksamhet i unionen eller i ett tredje land ska anses utgöra kringgående av de gällande åtgärderna om – förutom uppfyllandet av de andra villkoren i denna bestämmelse – de delar som utgör 60 procent eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten kommer från det land som omfattas av åtgärderna, utom i fall där den berörda aktören bevisar för unionsinstitutionerna att dessa delar har sitt ursprung i ett annat land. Ett sådant bevis kan förebringas i olika fall och inte enbart när det är fråga om transitering.

   Av detta följer att det i allmänhet visserligen är tillräckligt att vid tillämpningen av artikel 13.2 b i grundförordningen helt enkelt hänvisa till var de delar som används vid montering av en slutprodukt ”kommer från”, men att det ibland kan visa sig nödvändigt, vid tvivel, att kontrollera om inte delarna som ”kommer från” ett tredjeland i själva verket har sitt ursprung i ett annat land. Begreppet ”kommer från”, i den mening som avses i artikel 13.2 a i grundförordningen ska i detta avseende förstås som en hänvisning till den ifrågavarande importen och följaktligen till det exporterande landet.

   Vad gäller frågan huruvida delarna med ursprung i tredje land i själva verket kommer från ett annat land, såsom ett land som omfattas av åtgärderna, kan kommissionen inte analogt tillämpa artikel 13.2 b i grundförordningen i syfte att kontrollera deras ursprung. Artikel 13.2 b i grundförordningen är nämligen inte en ursprungsregel och kriterierna i artikel 13.2 b i grundförordningen är fundamentalt annorlunda än de kriterier som avser ursprung.

   (se punkterna 77, 78, 81–84, 87, 112 och 114)

4.  Enligt artikel 97 k.1 i tillämpningsförordningen för tullkodexen ankommer det på varje förmånsland att iaktta ursprungsreglerna och reglerna om ifyllande och utfärdande av ursprungsintyg/formulär A, eller se till att dessa regler iakttas. Dessa ursprungsintyg/formulär A är förmånsintyg som ger exportören möjlighet att styrka den exporterade varans ursprung.

   Även om ursprungsintyg/formulär A visserligen kan anses ha ett bevisvärde vad avser ursprunget hos de varor som det avser, är detta bevisvärde ändå inte absolut. Ett sådant intyg, som upprättats av ett tredjeland, binder nämligen inte unionen vad gäller ursprunget hos dessa varor eller förhindrar den att göra andra slags kontroller när det finns allvarliga och samstämmiga indicier som ger upphov till tvivel vad gäller det faktiska ursprunget hos de varor som intyget avser. Det följer i detta avseende av rättspraxis att efterkontrollerna nämligen i stor utsträckning skulle bli meningslösa om användningen av sådana intyg i sig berättigade till eftergift av tullen.

   Vad gäller företeelsen, inom ramen för ett förfarande för att utvidga en slutgiltig antidumpningstull på hopsättningsverksamhet som utgör kringgående av gällande åtgärder, av ursprungsintyg/formulär A i syfte att bevisa ursprung hos de delar som använts för ovannämnda hopsättningsverksamhet, följer det av artikel 6.8 i grundförordningen nr 1225/2009 att utom under de omständigheter som avses i artikel 18 i samma förordning, avseende bristande samarbete, ska i görligaste mån riktigheten av de uppgifter som lämnas av berörda parter och som läggs till grund för de avgöranden som träffas undersökas. Även denna bestämmelse legitimerar således inte bara möjligheten utan också skyldigheten för kommissionen att undersöka de handlingar som den fått in. Denna skyldighet inverkar naturligtvis inte på de särskilda förfaranden som föreskrivs för tullmyndigheterna i antidumpningssammanhang.

   (se punkterna 95, 98 och 99)