Mål C–678/15

Mohammad Zadeh Khorassani

mot

Kathrin Pflanz

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2004/39/EG – Marknader för finansiella instrument – Artikel 4.1.2 – Begreppet investeringstjänster – Led 1 i avsnitt A i bilaga I – Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument – Huruvida förmedling, i syfte att ett avtal om portföljförvaltning ska ingås, omfattas”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 juni 2017

1. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Marknader för finansiella instrument–Direktiv 2004/39–Investeringstjänster och investeringsverksamhet–Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument.–Begreppet ”order beträffande ett eller flera finansiella instrument”–Order om att köpa eller sälja ett eller flera finansiella instrument

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39, artikel 4.1 led 2 samt bilaga I, avsnitt A, led 1)

2. Etableringsfrihet–Frihet att tillhandahålla tjänster–Marknader för finansiella instrument–Direktiv 2004/39–Investeringstjänster och investeringsverksamhet–Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument–Begrepp–Förmedling av ett avtal om portföljförvaltning–Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39, artikel 4.1 led 2 samt bilaga I, avsnitt A, led 1)

1.  Vad avser led 1 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39 ska det påpekas att den hänskjutande domstolen konstaterat vissa skillnader mellan språkversionerna vad avser uttrycket ”beträffande”, vilket, beroende på språkversion, talar för ett mer direkt samband eller ett mindre direkt samband mellan en order och den eller de finansiella instrument som avses i denna bestämmelse. Uttrycket ”order” – vars mottagande och vidarebefordran är den tjänst eller verksamhet som utgör den investeringstjänst eller investeringsverksamhet som omfattas av nämnda bestämmelse – har emellertid översatts på samma sätt i de språkversioner av detta direktiv som nämnda domstol har hänvisat till, det vill säga den tyska, den spanska, den engelska och den franska språkversionen. Detta uttryck definieras visserligen inte i sig i direktiv 2004/39, men domstolen konstaterar att orden ”beträffande ett eller flera finansiella instrument” endast innebär en precisering av vilken typ av order det rör sig om, det vill säga order avseende köp eller försäljning av sådana finansiella instrument. Denna tolkning av uttrycket ”order” stöds av det sammanhang det ingår i. Uttrycket ska närmare bestämt tolkas med utgångspunkt från led 2 i avsnitt A i bilaga I till nämnda direktiv, där det talas om en investeringstjänst som består i ”[u]tförande av order på kunders uppdrag”. Den investeringstjänst som avses i led 2 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39, och som består i”[u]tförande av order på kunders uppdrag”, definieras emellertid i artikel 4.1.5 i detta direktiv som ”att köpa eller sälja ett eller flera finansiella instrument för kunders räkning”. Detta innebär att de order som omfattas av den investeringstjänst som nämns i led 1 i avsnitt A i bilaga I till nämnda direktiv är order om att köpa eller sälja ett eller flera finansiella instrument.

   (se punkterna 27–29, 31 och 32)

2.  Artikel 4.1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, jämförd med led 1 i avsnitt A i bilaga I till samma direktiv, ska tolkas så, att en investeringstjänst som består i mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument inte innefattar förmedling i syfte att ett avtal om portföljförvaltning ska ingås.

   När ett sådant avtal ingås innebär det visserligen att portföljförvaltaren senare kommer att motta och vidarebefordra order om köp eller försäljning av finansiella instrument inom ramen för dennes portföljförvaltning, men avtalet i sig avser inte mottagande eller vidarebefordran av order.

   Syftet med direktiv 2004/39 talar inte heller för en annan tolkning av denna bestämmelse. Det framgår visserligen av skälen 2 och 31 i detta direktiv att ett av syftena med direktivet är att skydda investerare (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2013, Genil 48 och Comercial Hostelera de Grandes Vinos, C‑604/11, EU:C:2013:344, punkt 39). Detta syfte kan emellertid inte i sig utgöra skäl för att godta en särskilt extensiv tolkning av begreppet investeringstjänst i led 1 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39, med innebörden att detta begrepp innefattar förmedling av ett avtal om portföljförvaltning. Att godta en sådan tolkning skulle i synnerhet strida mot det sammanhang som denna bestämmelse ingår i.

   (se punkterna 35 och 41–44 samt domslutet)