Mål C‑661/15

X BV

mot

Staatssecretaris van Financïen

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Gemenskapens tullkodex – Artikel 29 – Import av fordon – Fastställande av tullvärde – Artikel 78 – Ändring av deklarationen – Artikel 236.2 – Återbetalning av importtullar – Frist på tre år – Förordning (EEG) nr 2454/93 – Artikel 145.2 och 145.3 – Risk för defekter – Frist på tolv månader – Giltighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 12 oktober 2017

1. Tullunion–Gemensamma tulltaxan–Tullvärde–Transaktionsvärde–Fastställande–Varor behäftade med defekter som upptäckts efter deras övergång till fri omsättning–Beaktande av ersättningar som säljaren därefter betalat i enlighet med en avtalsenlig garantiförpliktelse–Begreppet defekta varor–Tolkning–Beaktande av det sammanhang i vilket orden används och deras normala betydelse

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 29.1 och 29.3, kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 444/2002, artikel 145.2)

2. Tullunion–Gemensamma tulltaxan–Tullvärde–Transaktionsvärde–Fastställande–Varor behäftade med defekter som upptäckts efter deras övergång till fri omsättning–Beaktande av ersättningar som säljaren därefter betalat i enlighet med en avtalsenlig garantiförpliktelse–Begreppet defekta varor–Vara som på grund av ett tillverkningsfel riskerade att bli defekt under användningstiden–Omfattas

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 29.1 och 29.3, kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 444/2002, artikel 145.2)

3. Tullunion–Gemensamma tulltaxan–Tullvärde–Transaktionsvärde–Fastställande–Varor behäftade med defekter som upptäckts efter deras övergång till fri omsättning–Beaktande av ändringar i varornas pris–Villkor–Ändring inom tolv månader från och med dagen för mottagandet av deklarationen om övergång till fri omsättning–Oförenligt med gemenskapens tullkodex–Artikel 145.3 i förordning nr 2454/93 är ogiltig

   (Rådets förordning nr 2913/92, artiklarna 29, 78 och 236.2; kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 444/2002, artikel 145.3)

1.  Se domen.

   (se punkterna 25–27)

2.  Artikel 145.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 444/2002 av den 11 mars 2002, jämförd med artikel 29.1 och 29.3 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, ska tolkas så, att den omfattar en situation, som den i det nationella målet, där det fastställts att det vid tidpunkten för mottagandet av deklarationen om övergång till fri omsättning för en viss vara förelåg en till tillverkningen knuten risk för att varan kunde bli defekt under användningstiden, och säljaren därför i enlighet med en avtalsenlig garantiförpliktelse gentemot köparen har beviljat köparen en prisnedsättning i form av ersättning för köparens kostnader för att göra de justeringar av varan som krävs för att utesluta ovannämnda risk.

   (Se punkt 40 och punkt 1 i domslutet)

3.  Artikel 145.3 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 444/2002, är ogiltig, i den del det i den föreskrivs att det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska ha ändrats inom en period på tolv månader från och med dagen för mottagandet av deklarationen för varornas övergång till fri omsättning.

   Såsom framgår av punkterna 34 och 35 i denna dom fastställs i artikel 29 i tullkodexen den generella bestämmelsen, enligt vilken tullvärdet på importerade varor ska motsvara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna, och denna generella bestämmelse preciseras i artikel 145.2 i tillämpningsförordningen.

   Det följer av domen av den 19 mars 2009, Mitsui & Co. Deutschland (C‑256/07, EU:C:2009:167, punkt 36) att artikel 145.2 och 145.3 i tillämpningsförordningen, i den lydelse de infördes genom förordning nr 444/2002, inte är tillämplig på situationer som uppstått innan den sistnämnda förordningen trädde i kraft, med motiveringen att denna bestämmelse skulle påverka de berörda ekonomiska aktörernas berättigade förväntningar. EU-domstolen ansåg att detta var fallet i den mån som de behöriga tullmyndigheterna tillämpade den allmänna treårsfristen i artikel 236.2 i tullkodexen i fall där varornas transaktionsvärde ändrats efter importen på grund av varornas defekta karaktär, när de fastställde varornas tullvärde.

   I artikel 145.3 i tillämpningsförordningen föreskrivs emellertid att ändringen av priset i enlighet med artikel 145.2 endast får beaktas för att fastställa tullvärdet om ändringen har skett inom en period på tolv månader från och med dagen för mottagandet av deklarationen om övergång till fri omsättning. Om en sådan ändring av priset sker efter utgången av den frist på tolv månader som anges i artikel 145.3, så motsvarar de importerade varornas tullvärde följaktligen inte varornas transaktionsvärde i den mening som avses i artikel 29 i tullkodexen och det kan inte längre justeras.

   Dessutom innehåller artikel 78 i tullkodexen en möjlighet för tullmyndigheterna att ändra tulldeklarationen på en begäran av deklaranten som görs efter det att varorna frigjorts och att, i förekommande fall, återbetala det överskjutande beloppet när den importtull som betalats av deklaranten överstiger den som lagligen skulle ha betalats vid den tidpunkt då den betalades. Denna återbetalning kan göras med tillämpning av artikel 236 i tullkodexen, om de villkor som anges i bestämmelsen är uppfyllda, bland annat att den frist på i princip tre år som gäller för att inkomma med ansökan om återbetalning har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 oktober 2005, Overland Footwear, C‑468/03, EU:C:2005:624, punkterna 53 och 54).

   Domstolen har i detta hänseende slagit fast att artikel 78 i tullkodexen är tillämplig på eventuella ändringar av de uppgifter som beaktats för att fastställa tullvärdet och följaktligen importtullen. En ändring av tullvärdet på grund av de importerade varornas ”defekta” karaktär, i den mening som avses i artikel 145.2 i tillämpningsförordningen, kan således ske genom en ändring av tulldeklarationen enligt artikel 78 i tullkodexen.

   Av detta följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 62 i sitt förslag till avgörande, att gäldenären, på grundval av artikel 29 i tullkodexen, jämförd med artiklarna 78 och 236.2 i samma kodex, kan beviljas återbetalning av importtullar i förhållande till den nedsättning av tullvärdet som har fastställts med tillämpning av artikel 145.2 i tillämpningsförordningen fram till utgången av en frist på tre år räknat från det att gäldenären underrättades om dessa tullbelopp.

   I artikel 145.3 i denna förordning begränsas emellertid denna möjlighet till att gälla under en period på tolv månader, om den ändring av tullvärdet som följer av en tillämpning av artikel 145.2 i förordningen endast kan beaktas om prisändringen har skett inom denna period på tolv månader.

   Artikel 145.3 i tillämpningsförordningen strider således mot artikel 29 i tullkodexen, jämförd med artiklarna 78 och 236.2 i samma kodex.

   (se punkterna 57–59 och 61–66 samt punkt 2 i domslutet)