Mål C‑645/15

Bund Naturschutz in Bayern eV
och
Harald Wilde

mot

Freistaat Bayern

(begäran om förhandsavgörande från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt – Direktiv 2011/92/EU – Projekt som är föremål för bedömning – Punkt 7 i bilaga I – Europeiska överenskommelsen om trafik på internationella huvudvägar – Breddning av en väg med fyra körfält på en längd av minst 10 km”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 24 november 2016

1. Miljö–Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program–Direktiv 2011/92–Projekt som redovisas i bilaga I ska bli föremål för en bedömning–Vägbyggnadsprojekt–Skyldighet att låta projekt som avser en sträcka som är kortare än 10 km bli föremål för en bedömning–Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92, bilaga I, punkt 7 c)

2. Miljö–Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program–Direktiv 2011/92–Projekt som redovisas i bilaga I ska bli föremål för en bedömning–Vägbyggnadsprojekt–Anläggning av motorvägar och motortrafikleder–Begreppet motortrafikleder

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92, bilaga I, punkt 7 b)

3. Miljö–Miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program–Direktiv 2011/92–Projekt som redovisas i bilaga I ska bli föremål för en bedömning–Vägbyggnadsprojekt–Anläggning av motorvägar och motortrafikleder–Begreppet anläggning

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92, bilaga I, punkterna 7 a, b och c)

1.  Punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt ska tolkas på så sätt att den inte avser ett vägutbyggnadsprojekt som – även om det rör en sträcka som är kortare än 10 km – består i en breddning eller utbyggnad av en befintlig väg med fyra eller fler körfält.

   Det framgår nämligen klart av punkt 7 c i bilaga I till direktiv 2011/92 att unionslagstiftaren har avsett att endast projekt avseende vägsträckor av betydande längd, i förevarande fall minst 10 km, innebär en skyldighet för medlemsstater att underkasta vissa vägutbyggnadsprojekt en systematisk miljökonsekvensbedömning. Visserligen är tillämpningsområdet för direktiv 2011/92 vidsträckt och dess ändamål är mycket omfattande, men en teleologisk tolkning av detta direktiv får emellertid inte avvika från unionslagstiftarens uttryckliga avsikt.

   (se punkterna 22, 23 och 26 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt ska tolkas på så sätt att ”motortrafikleder”, i den mening som avses i denna bestämmelse, är vägar som har de tekniska egenskaper som anges i definitionen i punkt II.3 i bilaga II till den Europeiska överenskommelsen om trafik på internationella huvudvägar, även om dessa vägar inte ingår i det nät av internationella trafikhuvudleder som regleras i denna överenskommelse eller är belägna i stadsområden.

   (se punkt 35 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Begreppet ”anläggning” i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt ska tolkas på så sätt att det avser utförande av tidigare icke existerande byggnadsverk eller ändring, i fysisk mening, av befintliga byggnadsverk. För att avgöra om en sådan ändring till sin omfattning och utformning kan anses motsvara en sådan anläggning, ankommer det på den hänskjutande domstolen att ta hänsyn till det berörda byggnadsverkets samtliga egenskaper och inte endast till dess längd eller till det förhållandet att den ursprungliga vägsträckningen bibehålls.

   I motsats till punkt 7 a och c i bilaga I till direktiv 2011/92, anges nämligen i punkt 7 b inte någon minimilängd för de vägar som den avser. Vidare kan det inte uteslutas att en vägutbyggnad, även på en kortare sträcka, enbart på grund av dess art är av en sådan omfattning att den har betydande miljöpåverkan. Begreppet ”anläggning” i punkt 7 b i bilaga I till direktiv 2011/92 innebär således inte att den berörda vägsträckan ska ha en viss längd.

   (se punkterna 41–43 samt punkt 3 i domslutet)