Förenade målen C‑593/15 P och C‑594/15 P

Republiken Slovakien

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Europeiska unionens egna medel – Beslut 2007/436/EG – Medlemsstaternas ekonomiska ansvar – Förlust av vissa importtullar – Skyldighet att betala Europeiska kommissionen ett belopp motsvarande förlusten – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till prövning – Skrivelse från Europeiska kommissionen – Begreppet ’rättsakt mot vilken talan kan väckas’”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 oktober 2017

1. Talan om ogiltigförklaring–Akter mot vilka talan kan väckas–Begrepp–Akter som har bindande rättsverkningar–Skrivelse från kommissionen med en informell uppmaning till en medlemsstat om att den ska ställa egna medel till unionsbudgetens förfogande–Omfattas inte

   (Artikel 263 FEUF)

2. Överklagande–Grunder–Domskäl som innebär ett åsidosättande av unionsrätten–Domslutet är riktigt enligt andra rättsliga grunder–Avslag

3. Talan om ogiltigförklaring–Akter mot vilka talan kan väckas–Begrepp–Akter som har bindande rättsverkningar–Möjlighet att sätta detta villkor åt sidan med hänvisning till ett effektivt domstolsskydd–Föreligger inte

   (Artikel 6.1 tredje stycket FEU; artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 52.7)

4. Överklagande–Grunder–Otillräcklig motivering–Tribunalens motivering är underförstådd–Tillåtlighet–Villkor

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)

1.  Alla bestämmelser som antas av unionsinstitutionerna och som är avsedda att medföra bindande rättsverkningar, oberoende av deras form, anses utgöra sådana akter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 FEUF.

   Detta är inte fallet för skrivelser till en medlemsstat av en direktör på kommissionen i vilka den sistnämnde dels framförde i sitt direktorats synpunkt att nämnda medlemsstat ansågs vara ansvarig för de förluster av egna medel som uppstått i en annan medlemsstat, dels framförde sina synpunkter vad gällde de rättsliga följderna av nämnda förluster och de skyldigheter som enligt direktören skulle uppkomma för den medlemsstat skrivelsen riktade sig till, samtidigt som direktören uppmanade nämnda medlemsstat att tillhandahålla de aktuella beloppen. För det första kan varken en redogörelse för ett rättsutlåtande eller en uppmaning att tillhandahålla de aktuella beloppen medföra rättsverkningar. Dessutom kan den omständigheten att de omtvistade skrivelserna anger en tidsfrist för att ställa nämnda belopp till förfogande, samtidigt som det anges att dröjsmål kan föranleda dröjsmålsränta, mot bakgrund av det totala innehållet i de omtvistade skrivelserna, inte i sig föranleda slutsatsen att kommissionen avsåg att istället för att redogöra för sin inställning anta rättsakter med bindande rättsverkningar. Följaktligen kan denna omständighet inte heller medföra att nämnda skrivelser ska anses vara sådana rättsakter mot vilken talan kan väckas.

   Vad därefter gäller sammanhanget var avsändandet av skrivelser som de omtvistade skrivelserna kommissionens gängse praxis i syfte att sätta igång informella diskussioner om en medlemsstats iakttagande av unionsrätten, vilka kunde följas av inledandet av den administrativa fasen av ett fördragsbrottsförfarande. Mot bakgrund av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller huruvida den ska inleda ett fördragsbrottförfarande kan ett motiverat yttrande inte medföra bindande rättsverkningar. Detta gäller i än högre grad för skrivelser vilka kan anses endast utgöra informella förberedande kontakter inför inledandet av den administrativa fasen av ett fördragsbrottsförfarande. Vad slutligen gäller kommissionens befogenheter har denna institution under alla förhållanden inte någon befogenhet att anta bindande rättsakter som ålägger en medlemsstat att tillhandahålla de aktuella beloppen.

   (se punkterna 46 och 58–64)

2.  Se domen.

   (se punkt 55)

3.  Vad gäller villkoren för upptagande till sakprövning av talan om ogiltigförklaring gäller att även om villkoret avseende den angripna rättsaktens bindande rättsverkningar ska tolkas mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, såsom garanteras i artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är syftet med denna rätt emellertid inte att det i fördragen föreskrivna systemet med domstolsprövning ska ändras, särskilt inte bestämmelserna om upptagande av talan som väckts direkt vid Europeiska unionens domstol, vilket även framgår av förklaringarna till denna artikel 47. Dessa förklaringar ska, i enlighet med artikel 6.1 tredje stycket FEU och artikel 52.7 i stadgan, beaktas vid tolkningen av densamma. Tolkningen av begreppet ”rättsakt mot vilken talan kan väckas” mot bakgrund av nämnda artikel 47 kan följaktligen inte leda till att detta villkor sätts åt sidan, utan att gå utöver de befogenheter som unionsinstitutionerna tilldelats i fördraget.

   (se punkt 66)

4.  Se domen.

   (se punkterna 73 och 74)