Mål C-582/15

Brottmål

mot

Gerrit van Vemde

(begäran om förhandsavgörande från rechtbank Amsterdam)

”Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Ömsesidigt erkännande av domar – Rambeslut 2008/909/RIF – Tillämpningsområde – Artikel 28 – Övergångsbestämmelse – Begreppet ’utfärdande av lagakraftvunnen dom”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 25 januari 2017

1. Straffrättsligt samarbete–Rambeslut 2008/909 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar–Definitioner–Begreppet dom–Självständig och enhetlig tolkning

   (Rådets rambeslut 2008/909, artikel 1 a)

2. Straffrättsligt samarbete–Rambeslut 2008/909 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse–Övergångsbestämmelser–Förklaring av en medlemsstat som gör det möjligt att fortsätta att tillämpa de rättsliga instrument om överförande av dömda personer, som var tillämpliga före detta rambeslut trädde i kraft–Villkor–Begreppet utfärdande av lagakraftvunnen dom–Räckvidd

   (Rådets rambeslut 2008/909, artiklarna 1 a, 3.1, 28.1 och 28.2)

1.  Se domen.

   (se punkterna 25 och 26)

2.  Artikel 28.2 första meningen i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen ska tolkas så, att den enbart avser domar som vunnit laga kraft före den tidpunkt som den berörda medlemsstaten angett.

   Denna tolkning stöds av definitionen av ”dom” i artikel 1 a i nämnda rambeslut. Den omständigheten att både denna artikel och artikel 28.2 hänvisar till att den aktuella domen ska ha vunnit laga kraft, understryker den särskilda betydelsen – för att den sistnämnda bestämmelsen ska kunna tillämpas – av att nämnda dom inte kan överklagas och följaktligen av det datum då domen inte längre kan överklagas. Eftersom begreppen ”dom” och domens ”utfärda[nde]” i artikel 28.2 i rambeslut 2008/909 ska tolkas självständigt och enhetligt inom unionen, ska räckvidden av dessa begrepp, och följaktligen räckvidden av denna bestämmelse, inte påverkas av det inhemska brottmålsförfarandet i vare sig den utfärdande eller den verkställande staten. Artikel 28.2 i rambeslut 2008/909 ska följaktligen inte tolkas på så sätt att bestämmelsens tillämpning beror på det datum då en dom betraktas som ”utfärdad” i den mening som avses i berörd nationell lagstiftning, oberoende av när domen vunnit laga kraft.

   Vad slutligen gäller sammanhanget till och de mål som eftersträvas med den lagstiftning som den aktuella bestämmelsen ingår i, erinrar EU-domstolen – i likhet med vad generaladvokaten anfört i punkterna 45–48 i sitt förslag till avgörande – om följande. Artikel 28.2 i rambeslut 2008/909 utgör ett undantag från huvudregeln i artikel 28.1 som föreskriver att framställningar om erkännande av en dom och om verkställighet av en påföljd vilka mottagits efter den 5 december 2011 ska regleras av de regler som antas av medlemsstaterna i enlighet med detta rambeslut. Såsom undantag från huvudregeln ska artikel 28.2 tolkas restriktivt.

   En restriktiv tolkning av artikel 28.2 i rambeslut 2008/909 – på så sätt att man begränsar antalet fall som fortsättningsvis omfattas av de rättsliga instrument som var gällande före ikraftträdandet av rambeslut 2008/909, och på så sätt att man således ökar det antal fall som skulle kunna omfattas av de regler som antagits av medlemsstaterna för att genomföra detta beslut, så att artikel 28.2 enbart avser domar som vunnit laga kraft senast den 5 december 2011 – är det bästa sättet för att se till att det mål som eftersträvas i rambeslut 2008/909 uppfylls. Detta mål är, i enlighet med artikel 3.1 i rambeslut 2008/909, att möjliggöra för medlemsstaterna att erkänna domar och verkställa påföljder för att underlätta en social återanpassning av den dömda personen.

   (se punkterna 27–31 och 33 samt domslutet)