Mål C‑570/15

X

mot

Staatssecretaris van Financiën

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande – Tillämpning av systemen för social trygghet – Migrerande arbetstagare – Fastställande av tillämplig lagstiftning – Förordning (EEG) nr 1408/71 – Artikel 14.2 b i – Person som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater – Person som är anställd i en medlemsstat och som utövar en del av sin verksamhet som anställd i bosättningsmedlemsstaten”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 september 2017

Social trygghet – Tillämplig lagstiftning – Artikel 14.2 b i förordning nr 1408/71 – Person som normalt arbetar i flera medlemsstater – Begrepp – Person som arbetar i en medlemstat, är bosatt i en annan medlemsstat och som utfört 6,5 procent av sin arbetstid i sistnämnda medlemsstat under det berörda året – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 1408/71, artikel 14.2 b i)

Artikel 14.2 b i) i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008 ska tolkas så, att en sådan person som avses i det nationella målet som är anställd hos en arbetsgivare, som är etablerad i en medlemsstat, och denna person är bosatt i en annan medlemsstat i vilken vederbörande under det ifrågavarande året utfört en del – cirka 6,5 procent – av detta arbete utan att detta avtalats på förhand med arbetsgivaren inte ska anses ha utövat ett normalt arbete som anställd i två medlemsstater i den mening som avses i denna bestämmelse.

Det framgår av denna bestämmelse, som utgör ett undantag från den allmänna regeln om anknytning till anställningsmedlemsstaten, att dess tillämpning är beroende av att den berörda personen normalt arbetar i två eller flera medlemsstater.

En sådan skyldighet förutsätter att vederbörande vanligtvis bedriver en betydande verksamhet i två eller flera medlemsstater (se, analogt, dom av den 30 mars 2000, Banks m.fl.,C‑178/97, EU:C:2000:169, punkt 25).

Härvidlag kan den omständigheten att den berörda personen enbart arbetar sporadiskt i en medlemsstat inte beaktas för att fastställa huruvida artikel 14.2 b i) i förordning nr 1408/71 ska tillämpas.

För att avgöra om en person ska anses normalt ha arbetat i två eller flera medlemsstater, eller om det tvärtom är fråga om uppdelat sporadiskt arbete i flera medlemsstater ska särskilt beaktas anställningsperiodens längd och arbetets art såsom det anges i avtalshandlingarna och i förekommande fall det arbete som faktiskt utförts (se, för ett likande resonemang, dom av den du 12 juli 1973, Hakenberg,13/73, EU:C:1973:92, punkt 20, och dom av den 4 oktober 2012, Format Urządzenia i Montaże Przemysłowe,C‑115/11, EU:C:2012:606, punkt 44).

(se punkterna 18–21 och 29 samt domslutet)