Mål C‑468/15 P

PT Perindustrian dan Perdagangan Musim Semi Mas (PT Musim Mas)

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande — Dumpning — Genomförandeförordningar (EU) nr 1138/2011 och (EU) nr 1241/2012 — Import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia — Förordning (EG) nr 1225/2009 — Artikel 2.10 i — Justering — Funktioner liknande dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis — Artikel 2.10 första stycket — Symmetri mellan normalvärdet och exportpriset — Principen om god förvaltning”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 26 oktober 2016

1. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF)

2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Jämförelse mellan det normala värdet och exportpriset – Justeringar – Beaktande av provisioner som betalats på försäljningen – Funktioner liknande dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis – Distributör som utgör en ekonomisk enhet tillsammans med producenten – Omfattas inte – Fastställandet av huruvida det föreligger en ekonomisk enhet – Omständigheter som ska beaktas

   (Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.10 i)

3. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Ersättning av motivering med ett beslut av en institution – Otillåtlighet

   (Artiklarna 263 FEUF och 264 FEUF)

4. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Jämförelse mellan det normala värdet och exportpriset – Justeringar – Bevisbörda

   (Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.10 i)

1.  Se domen.

   (se punkterna 27–29, 59, 60, 74, 75, 94, 95, 104 och 105)

2.  I samband med en jämförelse av normalvärdet och exportpriset, ska en justering enligt artikel 2.10 i) i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordningen) inte göras när en producent som är etablerad i tredjeland och dennes närstående distributör med ansvar för export till unionen bildar en enda ekonomisk enhet.

   Fördelningen av produktion och försäljning inom en koncern bestående av rättsligt separata bolag kan nämligen inte påverka det faktum att det är fråga om en enda ekonomisk enhet inom vilken olika verksamheter organiseras på detta sätt, vilka i andra fall utövas av en enda, även i rättsligt hänseende, separat enhet.

   Mot denna bakgrund innebär erkännandet av att det föreligger en enda ekonomisk enhet att det är möjligt att undvika att kostnader, som uppenbarligen ingår i försäljningspriset för en produkt när försäljningen sker genom en försäljningsavdelning som är integrerad i producentens organisation, inte anses ingå i försäljningspriset för det fall försäljningsverksamheten sker i ett rättsligt separat bolag som dock kontrolleras ekonomiskt av producenten.

   Härav följer att en distributör som tillsammans med en i ett tredjeland etablerad producent bildar en enda ekonomisk enhet inte kan anses utöva funktioner som liknar dem som utövas av en agent som arbetar på provisionsbasis, i den mening som avses i artikel 2.10 i) i grundförordningen.

   I samband med bedömningen av om det är fråga om en enda ekonomisk enhet mellan en producent och dess närstående distributör, är det av avgörande betydelse att beakta den ekonomiska realiteten i förbindelserna mellan producenten och distributören. Med hänsyn till kravet på en bedömning som beaktar den ekonomiska realiteten i förbindelserna mellan producenten och distributören, är unionsinstitutionerna skyldiga att beakta samtliga relevanta faktorer som gör det möjligt att fastställa huruvida distributören utövar samma funktioner som en integrerad försäljningsavdelning hos denna producent. Dessa faktorer är inte begränsade till funktioner som utövas av den närstående distributören enbart i samband med försäljningen av den berörda produkten som tillverkas av den producent som påstår sig bilda en enda ekonomisk enhet med denna distributör. På samma sätt utgör den direkta faktureringen från en producent som är etablerad i ett tredjeland avseende en andel av exportförsäljningen till unionen en relevant faktor som dessa institutioner även kan beakta.

   (se punkterna 39–44, 49 och 56)

3.  Se domen.

   (se punkt 64)

4.  Se domen.

   (se punkt 71)

5.  Om en part med stöd av artikel 2.10 i förordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordningen) begär justeringar för att normalvärdet och exportpriset ska kunna jämföras i syfte att bestämma dumpningsmarginalen, måste denna part bevisa att begäran är berättigad.

   Vidare åvilar bevisbördan för att de specifika justeringar som räknas upp i artikel 2.10 a–k i grundförordningen är nödvändiga den part som önskar göra justeringarna gällande.

   När en producent således kräver att normalvärdet, i princip, justeras nedåt eller att exportpriserna följaktligen justeras uppåt åligger det denna aktör att ange och visa att villkoren för beviljande av en sådan justering är uppfyllda. Motsatsvis gäller att när unionsinstitutionerna anser att exportpriset ska justeras nedåt med motiveringen att ett försäljningsbolag som står nära en producent fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis, ankommer det på unionsinstitutionerna att åtminstone lägga fram samstämmiga indicier på att detta villkor är uppfyllt.

   Härav följer att för det fall unionsinstitutionerna har lagt fram samstämmiga indicier som pekar på att en distributör som står en producent nära utövar funktioner som liknar dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis, ankommer det på distributören eller producenten att styrka att en justering enligt artikel 2.10 i) i grundförordningen inte är berättigad, exempelvis genom att visa att de bildar en enda ekonomisk enhet. Dessa ekonomiska aktörer kan för detta ändamål bland annat styrka att de inte agerar självständigt och att de är knutna till varandra genom ett kompensationsarrangemang. I samband med tillämpningen av artikel 2.10 i) i grundförordningen finns det inte någon presumtion för att två närstående företag inte agerar på ett självständigt sätt och att de är knutna till varandra genom ett kompensationsarrangemang, så att det skulle ankomma på unionsinstitutionerna, för att kunna göra en justering enligt denna bestämmelse, att visa att de båda enheterna styrs på ett självständigt sätt.

   (se punkterna 82–86)