Mål C‑416/15

Selena România SRL

mot

Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice (DGRFP) București

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti)

”Begäran om förhandsavgörande — Handelspolitik — Förordning (EG) nr 1225/2009 — Artikel 13 — Kringgående — Genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 — Glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina — Antidumpningstull — Genomförandeförordning (EU) nr 437/2012 — Avsändning från Taiwan — Inledande av undersökning — Genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 — Utvidgning av antidumpningstull — Tidsmässigt tillämpningsområde — Principen om förbud mot retroaktiv tillämpning — Tullkodex för gemenskapen — Uppbörd av importtull i efterhand”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 30 juni 2016

Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Kringgående – Utvidgning av antidumpningstull – Tillämpning i tiden (ratione temporis) – Retroaktiv tillämpning av utvidgad slutlig antidumpningstull på import som övergått till fri omsättning inom unionen innan förordningen om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående och om registrering av sådan import trädde i kraft – Gräns – Oegentlighet i ursprungsbevis som framkommit sedan en efterhandskontroll har genomförts

(Rådets förordningar nr 2913/92, artikel 26, nr 1225/2009, artiklarna 10.1, 13.1, 13.3 och 14.5, och nr 21/2013, artikel 1.1 och 1.2; kommissionens förordning nr 437/2012)

Artikel 1.1 i genomförandeförordning nr 21/2013 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som genom genomförandeförordning nr 791/2011 införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Taiwan och Thailand, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Taiwan och Thailand eller inte, ska tolkas så, att den slutgiltiga antidumpningstull som utvidgas med stöd av denna bestämmelse inte ska tillämpas retroaktivt på produkter som avsänts från Taiwan och som övergått till fri omsättning inom unionen efter det att den ursprungliga genomförandeförordningen nr 791/2011 trädde i kraft, men innan förordning nr 437/2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning nr 791/2011, och om registrering av sådan import, trädde i kraft. Den antidumpningstull som införs genom artikel 1.1 i den ursprungliga genomförandeförordningen nr 791/2011 ska likväl tillämpas på import av sådana produkter, under förutsättning att det visas att produkterna har sitt verkliga ursprung i Folkrepubliken Kina trots att de avsänts från och deras deklarerade ursprung är Taiwan.

I detta hänseende framgår det av artikel 13.3 i grundförordning nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen att, i fall av kringgående, ska utvidgningen av redan införda slutgiltiga åtgärder börja gälla från och med den dag då registrering infördes i enlighet med artikel 14.5 i nämnda förordning.

Även om artikel 10.1 i förordning nr 1225/2009 slår fast principen att antidumpningsåtgärder inte får vara retroaktiva och således i princip får tillämpas endast på produkter som övergår till fri omsättning efter det att förordningen om införande av åtgärderna trätt i kraft, gör flera bestämmelser i nämnda förordning likväl avsteg från den principen.

Följaktligen ska den antidumpningstull som utvidgades med stöd av artikel 1.1 i förordning nr 21/2013 om utvidgande inte tillämpas retroaktivt på import som utfördes innan förordning nr 437/2012 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående trädde i kraft, det vill säga innan den aktuella importen hade kunnat registreras i enlighet med nämnda förordning.

En dylik tolkning utgör likväl inte hinder mot att den slutgiltiga antidumpningstull som införs genom den ursprungliga förordningen nr 791/2011 tillämpas på sådan import, under förutsättning att det vid en efterhandskontroll visas att denna import i själva verket hade ursprung i Folkrepubliken Kina.

Det framgår nämligen av artikel 26 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen att, även om unionslagstiftningen föreskriver att ett dokument ska läggas fram som bevis på varornas ursprung, får tullmyndigheterna i händelse av allvarliga tvivel begära ytterligare bevis för att försäkra sig om att uppgiften om ursprunget överensstämmer med reglerna i den relevanta unionslagstiftningen, trots att ett sådant dokument lagts fram. Syftet med kontroller i efterhand är att kontrollera riktigheten av det ursprung som anges i ett ursprungscertifikat.

Härav följer att den omständigheten att varor åtföljs av ett ursprungscertifikat inte utgör hinder mot uppbörd av tull som ska erläggas för import av sådana varor, om dessa certifikat efter importen i fråga visar sig var oriktiga, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra.

(se punkterna 29, 30, 32–34 och 36–39 samt domslutet)