Mål C‑390/15

Förfarande som inletts av Rzecznik Praw Obywatelskich (RPO)

(begäran om förhandsavgörande från Trybunał Konstytucyjny)

”Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Punkt 6 i bilaga III – Giltighet – Förfarande – Ändring av ett förslag till direktiv från rådet efter det att parlamentet yttrat sig – Underlåtenhet att höra parlamentet på nytt – Artikel 98.2 – Giltighet – Ej möjligt att tillämpa den reducerade mervärdesskattesatsen på leveranser på elektronisk väg av digitala böcker – Principen om likabehandling – Två situationers jämförbarhet – Leverans av digitala böcker på elektronisk väg och på alla typer av fysiska bärare”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 7 mars 2017

1. Institutionernas rättsakter–Förfarande för utarbetande–Regelmässigt samråd med parlamentet–Förnyat samråd obligatoriskt vid fall av väsentlig ändring av det ursprungliga förslaget–Motiveringsskyldighetens räckvidd

   (Artikel 113 FEUF; rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/47, bilaga III, punkt 6)

2. Harmonisering av skattelagstiftning–Gemensamt system för mervärdesskatt–Möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på tillhandahållandet av vissa varor och tjänster–Tillämpning av en reducerad skattesats på tillhandahållande av digitaliserade eller elektroniska böcker–Ej möjligt att tillämpa den reducerade mervärdesskattesatsen på leveranser på elektronisk väg av digitala böcker–Tillåtet

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 20; rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2009/47, artikel 98.2 och bilaga III, punkt 6)

1.  Kravet att höra Europaparlamentet under lagstiftningsförfarandet i de fall som föreskrivs i fördraget innebär att nytt samråd ska ske varje gång den slutligt antagna texten, betraktad i sin helhet, väsentligt avviker från den som varit föremål för samråd med parlamentet, med undantag för fall då ändringarna huvudsakligen motsvarar de önskemål som parlamentet självt gett uttryck för (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 1994, Tyskland/rådet, C‑280/93, EU:C:1994:367, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

2.  Det framgår således av en jämförelse mellan lydelsen i förslaget till direktiv och lydelsen i punkt 6 i bilaga III till direktiv 2006/112 i ändrad lydelse att denna punkt skiljer sig från förslaget i fråga på så sätt att ”ljudböcker, cd-skivor [och] cd-romskivor” inte nämns som typer av fysiska bärare som kan omfattas av en reducerad mervärdesskattesats. Till skillnad från i förslaget anges inte heller uttryckligen böcker ”som i huvudsak har samma informationsinnehåll som tryckta böcker”, utan i stället hänvisas till tillhandahållande av böcker på ”alla typer av fysiska bärare”.

   Av dessa skillnader följer emellertid inte att punkt 6 i bilaga III till direktiv 2006/112 i ändrad lydelse väsentligen avviker från den text som återfanns i förslaget till direktiv.

   Eftersom förslaget även nämnde böcker som tillhandahålls ”på andra fysiska medier” som liknar tryckta böcker, ljudböcker, cd-skivor och cd-romskivor, kan uppräkningen i förslaget till direktiv inte anses vara uttömmande, utan endast syfta till att belysa att samtliga typer av fysiska bärare avses. Detta överensstämmer med vad rådet slutligen antog som punkt 6 i bilaga III till direktiv 2006/112 i ändrad lydelse.

   Det ska följaktligen konstateras, såsom domstolen gjort i punkt 53 i domen av den 5 mars 2015, kommissionen/Luxemburg (C‑502/13, EU:C:2015:143), att texten i punkt 6 i bilaga III till direktiv 2006/112 i ändrad lydelse endast utgör en formuleringsmässig förenkling av texten i förslaget till direktiv, vars innehåll helt har bibehållits.

   Av det anförda följer att punkt 6 i bilaga III till direktiv 2006/112 i ändrad lydelse inte är ogiltig med anledning av att det lagstiftningsförfarande som lett fram till dess antagande var behäftat med ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.

   (se punkterna 26, 30–32, 34 och 36)

3.  Vid prövningen av de frågor som ställts har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av punkt 6 i bilaga III till rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2009/47/EG av den 5 maj 2009, eller artikel 98.2 i detta direktiv, jämförd med punkt 6 i bilaga III till direktivet.

   Enligt fast rättspraxis från domstolen innebär principen om likabehandling att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom av den 12 november 2014, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen, C‑580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 51, och dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38, C‑477/14, EU:C:2016:324, punkt 35).

   Enligt fast rättspraxis från domstolen ska de omständigheter som särskiljer olika situationer och deras jämförbarhet bestämmas och bedömas mot bakgrund av föremålet för och syftet med bestämmelserna i fråga, varvid principerna och målsättningarna för rättsområdet ska beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 26 samt där angiven rättspraxis).

   Vad gäller syftet med artikel 98.2 i direktiv 2006/112 i ändrad lydelse, jämförd med punkt 6 i bilaga III till detta direktiv, konstaterar domstolen följaktligen att tillhandahållanden av digitala böcker på fysiska bärare, å ena sidan, och tillhandahållanden av digitala böcker på elektronisk väg, å andra sidan, utgör jämförbara situationer.

   I den mån artikel 98.2 i direktiv 2006/112 i ändrad lydelse, jämförd med punkt 6 i bilaga III till detta direktiv, har till följd att en reducerad mervärdesskattesats inte får tillämpas på tillhandahållanden av digitala böcker på elektronisk väg medan en sådan skattesats får tillämpas på tillhandahållanden av digitala böcker på fysiska bärare, ska dessa bestämmelser följaktligen anses införa en skillnad i behandling av två situationer som är jämförbara i förhållande till det mål som eftersträvas av unionslagstiftaren.

   I fall där det konstaterats att det föreligger en skillnad i behandling mellan två jämförbara situationer har principen om likabehandling inte åsidosatts, om denna skillnad är vederbörligen motiverad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 46).

   Enligt fast praxis från domstolen förhåller det sig på det sättet när skillnaden i behandling har ett samband med ett lagenligt mål som eftersträvas med den åtgärd som innebär att en sådan skillnad införs och skillnaden står i proportion till detta mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Schaible, C‑101/12, EU:C:2013:661, punkt 77, och dom av den 22 maj 2014, Glatzel, C‑356/12, EU:C:2014:350, punkt 43).

   Vid åtgärder av skatterättslig karaktär ställs unionslagstiftaren inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste rangordna motstridiga intressen och göra komplexa bedömningar. I detta sammanhang ska unionslagstiftaren följaktligen tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär att domstolens kontroll av att de villkor som angetts i föregående punkt i denna dom har iakttagits ska begränsas till uppenbara fel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, C‑491/01, EU:C:2002:741, punkt 123, och dom av den 17 oktober 2013, Billerud Karlsborg och Billerud Skärblacka, C‑203/12, EU:C:2013:664, punkt 35).

   Att en reducerad mervärdesskattesats inte, enligt artikel 98.2 i direktiv 2006/112 i ändrad lydelse, kan tillämpas på tillhandahållanden av digitala böcker på elektronisk väg ska, såsom rådet och kommissionen förklarat inom ramen för svaret på en fråga som domstolen ställt skriftligen och vid förhandlingen, förstås på så sätt att den utgör en del av ett särskilt system för mervärdesskatt för elektronisk handel. Det följer nämligen av dessa institutioners förklaringar att det ansågs vara nödvändigt att se till att tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg omfattades av klara, enkla och enhetliga regler, så att den mervärdesskattesats som är tillämplig på dessa tjänster kan fastställas med säkerhet och handläggningen av denna skatt förenklas för de beskattningsbara personerna och de nationella skattemyndigheterna.

   Enligt rättssäkerhetsprincipen, som ligger till grund för nämnda ändamål, krävs nämligen att unionslagstiftning möjliggör för enskilda att på ett otvetydigt sätt kunna få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter så att de kan vidta åtgärder i enlighet därmed (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2010, kommissionen/Förenade kungariket, C‑582/08, EU:C:2010:429, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

   Domstolen har dessutom redan såsom legitimt godtagit ett ändamål som består i att en lagstiftare ska införa allmänna regler som enkelt kan tillämpas av ekonomiska aktörer och med lätthet kan kontrolleras av behöriga nationella myndigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2015, Sopora, C‑512/13, EU:C:2015:108, punkt 33).

   I detta hänseende konstaterar domstolen att en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på tillhandahållanden av digitala böcker på elektronisk väg, såsom för tillhandahållanden av sådana böcker på alla typer av fysiska bärare, skulle påverka enhetligheten i den åtgärd som unionslagstiftaren avsåg att vidta, vilken består i att utesluta samtliga elektroniska tjänster från tillämpning av en reducerad mervärdesskattesats.

   Under dessa förhållanden ska den skillnad i behandling som följer av artikel 98.2 i direktiv 2006/112 i ändrad lydelse, jämförd med punkt 6 i bilaga III till detta direktiv, mellan tillhandahållanden av digitala böcker på elektronisk väg och tillhandahållanden av digitala böcker på fysiska bärare anses vara vederbörligen motiverad.

   (se punkterna 41, 42, 49, 51–54, 57, 59, 60, 66, 70 och 72 samt domslutet)