Mål C‑337/15 P

Europeiska ombudsmannen

mot

Claire Staelen

”Överklagande – Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Europeiska ombudsmannens handläggning av ett klagomål rörande hanteringen av en förteckning över godkända sökande i ett allmänt uttagningsprov – Åsidosättande av omsorgsförpliktelsen – Begreppet 'tillräckligt klar överträdelse’ av en unionsrättslig rättsregel – Ideell skada – Förlorat förtroende för Europeiska ombudsmannen som institution”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 4 april 2017

1. Unionsrätt–Principer–Principen om god förvaltning–Omsorgsförpliktelsen–Räckvidd

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Rättsstridighet–Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten–Europeiska ombudsmannens åsidosättande av omsorgsplikten inom ramen för en undersökning av fall som handlagts bristfälligt–Krav på att ombudsmannen uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning–Bedömningskriterier

   (Artikel 340 andra stycket FEUF; Europaparlamentets beslut 94/262)

3. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Rättsstridighet–Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten–Ombudsmannen har missuppfattat innehållet i en handling som sänts till denne som stöd för slutsatserna i ett beslut varigenom en undersökning avslutats–Omfattas

   (Artikel 340 andra stycket; Europaparlamentets beslut 94/262)

4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Skada–Ersättningsgill skada–Ideell skada orsakad av förlorat förtroende för Europeiska ombudsmannen–Omfattas inte

   (Artikel 340 andra stycket FEUF; Europaparlamentets beslut 94/262)

1.  Omsorgsförpliktelsen – som ingår i principen om god förvaltning och som är allmänt tillämplig på unionsadministrationens agerande i dess kontakter med allmänheten – innebär att administrationen måste handla med aktsamhet och försiktighet. När en administration har att genomföra en undersökning ska denna med största möjliga omsorg undanröja befintliga tvivel och klargöra situationen.

   (se punkterna 34 och 114)

2.  För att det ska kunna fastställas att ombudsmannen gjort en tillräckligt klar överträdelse av sin omsorgsförpliktelse måste det styrkas att denne – genom att inte handla med vederbörlig omsorg och försiktighet – uppenbart och allvarligt överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning när denne utövat sina undersökningsbefogenheter. Samtidigt som hänsyn tas till detta sammanhang, ska härvid hänsyn även tas till samtliga omständigheter som kännetecknar den aktuella situationen, däribland huruvida ombudsmannen under sin undersökning uppenbart åsidosatt sin omsorgsförpliktelse, huruvida det fel som begåtts var av ursäktlig eller oursäktlig karaktär eller huruvida dennes slutsatser av sin undersökning var olämpliga och orimliga.

   Enbart den omständigheten att omsorgsplikten åsidosatts räcker inte för att det ska kunna fastställas att det rör sig om en tillräckligt klar överträdelse för att kunna leda till skadeståndsansvar för unionen. Endast en tillräckligt klar överträdelse, och inte vilken överträdelse som helst, av en unionsrättslig rättsregel som skyddar enskilda, kan nämligen göra unionen utomobligatoriskt skadeståndsansvarig. När en unionsinstitution eller ett unionsorgan har ett utrymme för skönsmässig bedömning, så är det endast om den berörda instansen uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning som det kan anses vara fråga om en sådan tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten. Så är även fallet när ombudsmannen har åsidosatt sin omsorgsförpliktelse, vilket är något som inte automatiskt kan anses innebära ett rättsstridigt handlande som gör unionen skadeståndsansvarig. Detta är istället en fråga som ska bedömas med utgångspunkt från omständigheten att ombudsmannen i sin verksamhet endast har en ansträngningsförpliktelse och att denne har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vad avser, för det första, huruvida inkomna klagomål är välgrundade och vilka åtgärder som ska vidtas, och, för det andra, på vilket sätt inledda undersökningar och utredningar ska genomföras, samt, för det tredje, analysen av insamlade uppgifter och de slutsatser som ska dras av denna analys.

   (se punkterna 36–38 och 41)

3.  Ombudsmannen har ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning när han eller hon utövar sitt ämbete, bland annat vad rör hur han eller hon handlägger inkomna klagomål och vilka åtgärder han eller hon väljer att vidta som ett resultat av sin undersökning. Faktum kvarstår emellertid att när det gäller att redogöra för innehållet i en inkommen handling för att ange detta innehåll som stöd för sina slutsatser i ett beslut varigenom en undersökning avslutats, så förfogar ombudsmannen endast över ett begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning.

   (se punkt 57)

4.  Vad avser unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar måste en skada vara faktisk och säker för att kunna vara ersättningsgill. Så är inte fallet med en skada som består i ett eventuellt förlorat förtroende för ombudsmannen som institution. En sådan skada, som kan följa av ombudsmannens beteende i sina undersökningar, påverkar utan åtskillnad alla personer som har rätt att vid något tillfälle vända sig till ombudsmannen med ett klagomål.

   (se punkterna 91 och 94)