Mål C‑332/15

Procédure pénale

mot

Giuseppe Astone

(begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Treviso)

”Begäran om förhandsavgörande — Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 167, 168, 178 — 182, 193, 206, 242, 244, 250, 252 och 273 — Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt — Materiella krav — Formella krav — Preklusionsfrist — Nationella bestämmelser som utesluter avdragsrätt när flertalet av de formella kraven inte är uppfyllda — Skatteundandragande”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 juli 2016

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Den nationella domstolens behörighet – Tolkning av nationell rätt – Huruvida en tolkningsfråga behöver hänskjutas och huruvida frågorna är relevanta – Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

   (Artikel 267 FEUF)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Nationell lagstiftning som föreskriver en preklusionsfrist för inlämnande av ansökningar – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 167, 168, 178, 179 första stycket, 180 och 182)

3. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Nationell lagstiftning som utesluter avdragsrätt när de formella kraven som reglerar denna rätt har åsidosatts på ett bedrägligt sätt – Tillåtet – Åsidosättande av principen om skatteneutralitet – Föreligger inte

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 168, 178, 179, 193, 206, 242, 244, 250, 252 och 273)

1.  Se domen.

   (se punkt 24)

2.  Artiklarna 167, 168, 178, 179 första stycket, 180 och 182 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en preklusionsfrist för att utöva avdragsrätten, såvitt principerna om likabehandling och effektivitet iakttas, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

   (se punkt 39 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Artiklarna 168, 178, 179, 193, 206, 242, 244, 250, 252 och 273 i direktiv 2006/112 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken det är tillåtet för skattemyndigheten att neka en beskattningsbar person avdragsrätt för mervärdesskatt när det är utrett att denne på ett bedrägligt sätt har åsidosatt flertalet av de formella skyldigheter som åligger vederbörande för att kunna åtnjuta denna rätt.

   Att inte inge någon mervärdesskattedeklaration, liksom att inte föra räkenskaper – vilket, om det gjorts, skulle ha gjort det möjligt att tillämpa mervärdesskatt och skattemyndighetens kontroll av den – och att inte bokföra fakturor som utfärdats och betalats, kan särskilt utgöra hinder för en riktig uppbörd av skatten och kan följaktligen äventyra det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion. Unionsrätten hindrar således inte medlemsstaterna från att anse att sådana åsidosättanden utgör skatteundandragande och att i ett sådant fall neka den beskattningsbara personen avdragsrätt. I detta hänseende ska det inte anses strida mot principen om skatteneutralitet att, när den beskattningsbara personen yrkar på att omfattas av avdragsrätt, neka rätt till avdrag under omständigheter som utgör ett skatteundandragande från den beskattningsbara personens sida. En beskattningsbar person som uppsåtligen har medverkat till ett skatteundandragande och äventyrat det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion kan nämligen inte med framgång åberopa denna princip.

   (se punkterna 56, 58 och 59 samt punkt 2 i domslutet)