Mål C‑289/15

Brottmål

mot

Jozef Grundza

(begäran om förhandsavgörande från Krajský súd v Prešove)

”Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2008/909/RIF – Artikel 7 – Krav på dubbel straffbarhet – Artikel 9 – Erkännande och verkställighet nekas av det skälet att dubbel straffbarhet inte föreligger – En medborgare i den verkställande staten som har dömts i den utfärdande staten för att inte ha följt ett myndighetsbeslut”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 11 januari 2017

Straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2008/909 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar – Skäl för att vägra erkännande eller verkställighet – Krav på dubbel straffbarhet – Kontroll – Räckvidd

(Rådets rambeslut 2008/909, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, artiklarna 7.3 och 9.1 d)

Artiklarna 7.3 och 9.1 d i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas på så sätt att kravet på dubbel straffbarhet ska anses vara uppfyllt i en sådan situation som den i det nationella målet, om de omständigheter som utgör brottet, såsom de anges i det avgörande som har meddelats av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, i sig även skulle vara straffbara i den verkställande staten om de hade ägt rum i denna stat.

(se punkt 54 samt domslutet)