Mål C‑213/15 P

Europeiska kommissionen

mot

Patrick Breyer

”Överklagande – Tillgång till institutionernas handlingar – Artikel 15.3 FEUF – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Tillämpningsområde – Ansökan om tillgång till inlagor från Republiken Österrike i det domstolsförfarande som avgjordes genom domen av den 29 juli 2010, kommissionen/Österrike (C‑189/09, ej publicerad, EU:C:2010:455) – Handlingar som innehas av Europeiska kommissionen – Skydd för rättsliga förfaranden”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 juli 2017

1. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Förordning nr 1049/2001–Tillämpningsområde–Fastställs i förhållande till den begärda handlingens natur eller upphovsman–Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 2.3, 3 a och b)

2. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Förordning nr 1049/2001–Tillämpningsområde–Ansökan som avser handlingar som upprättats av en medlemsstat i samband med ett domstolsförfarande–Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 2.3, 3 a, 3 b och 4.2)

3. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Förordning nr 1049/2001–Undantag från rätten att få tillgång till handlingar–Skyddet för rättsliga förfaranden–Räckvidd–Inlagor från en medlemsstat som ingetts till unionsdomstolen under pågående mål–Allmän presumtion om att undantaget från rätten att få tillgång ska tillämpas

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.2 andra strecksatsen)

4. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Förordning nr 1049/2001–Undantag från rätten att få tillgång till handlingar–Handlingar från en medlemsstat–Medlemsstatens möjlighet att begära att institutionen inte lämnar ut handlingar–Räckvidd

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 1049/2001, artikel 4.5)

5. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Räckvidd–Undantag för handlingar från Europeiska unionens domstol som rör dess dömande verksamhet–Saknar betydelse för tillämpligheten av förordning nr 1049/2001 med avseende på andra institutioner som innehar handlingar som ingetts av medlemsstater under domstolsförfaranden vid unionsdomstolen

   (Artiklarna 15.1 och 3 FEUF, 258 FEUF och 298 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 42; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

6. Europeiska unionens institutioner–Allmänhetens tillgång till handlingar–Räckvidd–Undantag för handlingar från Europeiska unionens domstol som rör dess dömande verksamhet–Tillämpligheten av förordning nr 1049/2001 på handlingar som upprättats av en medlemsstat och som innehas av kommissionen–Undantagets ändamålsenliga verkan äventyras–Föreligger inte

   (Artikel 15.3 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)

7. Domstolsförfarande–Handläggning av mål vid domstolen–Skydd för parterna mot att handlingarna i målet används på otillbörligt sätt–Räckvidd–Publicering på internet av handlingar som utväxlats under ett överklagande–Rättegångsmissbruk–Beaktas vid fördelningen av rättegångskostnaderna

   (Tribunalens rättegångsregler, artikel 171.1)

1.  I artikel 3 b i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar föreskrivs att rätten till tillgång till parlamentets, rådets och kommissionens handlingar inte endast omfattar handlingar som har upprättats av dessa institutioner, utan också sådana handlingar som de har mottagit från tredje part, såsom andra unionsinstitutioner och medlemsstater. Tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 fastställs således med avseende på de institutioner som anges i förordningen och inte med avseende på specifika kategorier av handlingar och inte heller med avseende på upphovsmannen till den handling som finns hos dessa institutioner.

   (se punkterna 36 och 37)

2.  Den omständigheten att de handlingar som finns hos en av de institutioner som avses i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar har upprättats av en medlemsstat och har samband med rättsliga förfaranden innebär inte att dessa handlingar inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. Det förhållandet att förordning nr 1049/2001 inte äger tillämpning på handlingar som innehas av Europeiska unionens domstol innebär nämligen inte att de handlingar som har samband med denna institutions dömande verksamhet, i princip, faller utanför förordningens tillämpningsområde när en sådan handling innehas av de unionsinstitutioner som anges i nämnda förordning, såsom kommissionen. Medlemsstaternas berättigade intressen vad gäller sådana handlingar kan vidare säkerställas genom undantagen till principen om tillgång till handlingar i förordning nr 1049/2001.

   Den omständigheten att det inte i stadgan för Europeiska unionens domstol och inte heller i unionsdomstolarnas rättegångsregler föreskrivs någon rätt för tredje man att få tillgång till inlagor som getts in i domstolsförfaranden, ska visserligen beaktas vid tolkningen av det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001 men den kan inte innebära att förordningen inte är tillämplig på ansökningar om tillgång till inlagor som upprättats av en medlemsstat i samband med ett domstolsförfarande vid unionsdomstolen, och som innehas av kommissionen.

   (se punkterna 38, 39 och 45)

3.  Se domen.

   (se punkterna 41och 42)

4.  Se domen.

   (se punkt 43)

5.  Enligt artikel 15.3 fjärde stycket FEUF omfattas Europeiska unionens domstol av den i artikel 15.3 första stycket föreskrivna rätten till tillgång till handlingar endast när den utövar sina administrativa funktioner. Härav följer att villkoren för tillgång till handlingar som finns hos denna institution vilka har samband med dess dömande verksamhet inte kan fastställas i förordningar som antagits med stöd av artikel 15.3 andra stycket FEUF. Den omständigheten att den ordning för tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 15.3 första stycket FEUF inte äger tillämpning på Europeiska unionens domstol när den utövar sin dömande verksamhet hindrar inte att denna ordning kan tillämpas på en institution på vilken bestämmelserna i artikel 15.3 FEUF och i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar är tillämpliga fullt ut, såsom kommissionen, när handlingar som upprättats av en medlemsstat, såsom inlagor som ingetts av en medlemsstat under ett fördragsbrottsförfarande enligt artikel 258 FEUF, vilka har samband med rättsliga förfaranden, finns hos denna institution.

   Efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, har nämligen införandet av artikel 15 FEUF, som ersatt artikel 255 EG, utvidgat tillämpningsområdet för principen om öppenhet i unionsrätten. I artikel 15.3 FEUF föreskrivs hädanefter rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, vilket innefattar Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken när de utövar sina administrativa funktioner. Det finns emellertid ingenting som tyder på att utvidgningen av denna rätt till att även omfatta de sistnämndas utövande av sina administrativa funktioner åtföljts av införandet av någon som helst inskränkning av tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 vad gäller handlingar från en medlemsstat, såsom de omtvistade inlagorna, som finns hos kommissionen och som har samband med ett rättsligt förfarande vid Europeiska unionens domstol.

   Mot bakgrund av artiklarna 15.1 FEUF och 298 FEUF samt den omständigheten att rätten till tillgång till handlingar säkerställs i artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, avseende en öppen europeisk administration, kan artikel 15.3 fjärde stycket FEUF inte tolkas på så sätt att den kräver att tillämpningsorådet för förordning nr 1049/2001 ska ges en restriktiv tolkning som innebär att handlingar som upprättats av en medlemsstat, såsom inlagor som ingetts av en medlemsstat under ett fördragsbrottsförfarande enligt artikel 258 FEUF, inte omfattas av förordningens tillämpningsområde när de finns hos kommissionen.

   (se punkterna 48–52)

6.  De begränsningar i tillgången till handlingar i rättsliga förfaranden som angavs i artikel 255 EG, vilken ersatts av artikel 15 FEUF, eller enligt förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, har samma syfte, nämligen att garantera att rätten till tillgång till institutionernas handlingar utövas utan att skyddet för domstolsförfaranden undergrävs, vilket i synnerhet innebär att principerna om parternas likställdhet i processen och god rättskipning ska säkerställas. Mot bakgrund av att det enligt förordning nr 1049/2001 är möjligt att i förekommande fall vägra tillgång till handlingar som har samband med rättsliga förfaranden vid unionsdomstolarna och således att skydda sådana förfaranden, konstateras att artikel 15.3 fjärde stycket FEUF inte gör det nödvändigt med en tolkning som innebär att inlagor som upprättats av en medlemsstat och som finns hos kommissionen nödvändigtvis undantas från förordningens tillämpningsområde. Bestämmelsens ändamålsenliga verkan äventyras nämligen inte, eftersom skyddet för rättsliga förfaranden härigenom garanteras, i enlighet med syftet med artikel 15.3 fjärde stycket FEUF.

   (se punkterna 53 och 54)

7.  Se domen.

   (se punkt 62)