Mål C‑102/15

Gazdasági Versenyhivatal

mot

Siemens Aktiengesellschaft Österreich

(begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Ítélőtábla)

”Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Förordning (EG) nr 44/2001 — Domstols behörighet, erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område — Det materiella tillämpningsområdet — Talan om återbetalning av belopp som erlagts utan grund — Obehörig vinst — Fordran som grundas på en felaktig återbetalning av böter för överträdelse av konkurrensrättsliga bestämmelser”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 juli 2016

1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Bestämmelser i denna förordning som anses motsvara bestämmelser i Brysselkonventionen – Tolkning av nämnda bestämmelser i enlighet med domstolens praxis rörande konventionen

   (Konventionen av den 27 september 1968; rådets förordning nr 44/2001)

2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Tillämpningsområde – Privaträttens område – Begrepp – Talan om återbetalning på grund av obehörig vinst vilken grundas på återbetalning av böter som ålagts i ett konkurrensförfarande – Omfattas inte

   (Rådets förordning nr 44/2001, artikel 1.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 28)

2.  En talan om återbetalning på grund av obehörig vinst vilken grundas på återbetalning av böter som ålagts i ett konkurrensförfarande avser inte ”privaträttens område” i den mening som avses i artikel 1 i förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

   Även om vissa avgöranden i mål mellan en myndighet och ett privaträttsligt subjekt kan omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001, förhåller det sig nämligen annorlunda när myndigheten utövar offentliga maktbefogenheter. För att avgöra huruvida så är fallet, är det nödvändigt att fastställa vilket rättsförhållande som finns mellan parterna i tvisten och att granska grunderna för talan och de närmare bestämmelserna om hur den ska väckas och föras.

   Vad beträffar det rättsförhållande som finns mellan parterna i tvisten i det nationella målet påpekar domstolen att även om en civilrättslig talan som har väckts för att säkerställa tillämpningen av konkurrenslagstiftningen omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001, är det fastställt att en påföljd som ålagts av en förvaltningsmyndighet när denna utövar de befogenheter som den har enligt nationell rätt faller under begreppet ”förvaltningsrättsliga frågor”, vilket inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001 i enlighet med dess artikel 1.1. Detta gäller särskilt böter som påförts på grund av överträdelse av nationella bestämmelser som förbjuder konkurrensbegränsning. Härav följer att en tvist i vilken en konkurrensmyndighet ansökt om att ett företag ska betala en fordran som härrör från böter som myndigheten har påfört företaget rör förvaltningsrättsliga frågor.

   Den omständigheten att konkurrensmyndigheten har väckt talan vid tvistemålsdomstolarna föranleder inte någon annan bedömning såvitt avser de närmare bestämmelserna om hur talan ska väckas och föras. Oavsett vilket förfarande som härvid är tillämpligt enligt den nationella rättsordningen är det nämligen så, att den omständigheten att sökanden kräver återbetalning av kostnader på grundval av en fordran som har sin grund i en handling som avser utövandet av offentlig makt räcker för att talan inte kan anses omfattas av förordning nr 44/2001.

   (se punkterna 32–34, 38–40 och 43 samt domslutet)