Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CJ0020

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016.
Europeiska kommissionen mot World Duty Free Group SA m.fl.
Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.1 FEUF – Skattesystem – Bolagsskatt – Avdrag – Avskrivning av det mervärde som uppstår när företag med skattemässig hemvist i Spanien förvärvar andelar på minst 5 procent i företag med skattemässig hemvist utanför denna medlemsstat – Begreppet statligt stöd – Selektivitetskriteriet.
Förenade målen C-20/15 P och C-21/15 P.

Court reports – general

Förenade målen C‑20/15 P och C‑21/15 P

Europeiska kommissionen

mot

World Duty Free Group SA m.fl.

”Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.1 FEUF – Skattesystem – Bolagsskatt – Avdrag – Avskrivning av det mervärde som uppstår när företag med skattemässig hemvist i Spanien förvärvar andelar på minst 5 procent i företag med skattemässig hemvist utanför denna medlemsstat – Begreppet statligt stöd – Selektivitetskriteriet”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016

  1. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Bedömningskriterier–Kumulativa villkor

    (Artikel 107.1 FEUF)

  2. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Åtgärdens selektivitet–Kriterier

    (Artikel 107.1 FEUF)

  3. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Myndigheternas beviljande av en förmånlig skattemässig behandling för vissa företag–Omfattas–Fördelar som följer av en allmän åtgärd som är tillämplig utan åtskillnad på samtliga näringsidkare–Omfattas inte

    (Artikel 107.1 FEUF)

  4. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Åtgärdens selektivitet–Åtgärd som innebär en skattefördel–Korrekt parameter för att fastställa att den aktuella åtgärden är selektiv–Skillnader görs i behandlingen av ekonomiska aktörer som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer och denna skillnad kan inte motiveras av det allmänna skattesystemets beskaffenhet och systematik

    (Artikel 107.1 FEUF)

  5. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Åtgärdens selektivitet–Mycket betydande antal företag som kan komma att omfattas av en åtgärd eller företag som tillhör olika verksamhetssektorer–Saknar betydelse

    (Artikel 107.1 FEUF)

  6. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Åtgärdens selektivitet–Skatteåtgärd som bara gynnar företag som genomför en viss typ av transaktioner–Omfattas

    (Artikel 107.1 FEUF)

  7. Stöd som ges av en medlemsstat–Begrepp–Åtgärdens selektivitet–Skattestöd till export–Omfattas–Villkor

    (Artikel 107.1 FEUF)

  1.  Samtliga följande villkor måste vara uppfyllda för att en nationell åtgärd ska anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. För det första måste det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska åtgärden ge mottagaren en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

    (se punkt 53)

  2.  När det gäller bedömningen av kriteriet avseende fördelens selektivitet, som är ett rekvisit för begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, ska det vid denna bedömning fastställas huruvida den aktuella nationella åtgärden, inom ramen för en viss rättslig reglering, kan gynna ”vissa företag eller viss produktion” i förhållande till andra företag som, mot bakgrund av det mål som eftersträvas med regleringen, i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, och som således är föremål för särbehandling som i princip kan kvalificeras som diskriminerande.

    Om åtgärden i fråga är avsedd som en generell stödordning, och inte som ett individuellt stöd, ankommer det på kommissionen att utreda om den åtgärden, trots att den ger en fördel med allmän räckvidd, enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher.

    (se punkterna 54 och 55)

  3.  En åtgärd som innebär en skattefördel som, trots att den inte innebär en överföring av statliga medel, försätter mottagarna i en situation som är mer fördelaktig än den situation som övriga skattskyldiga befinner sig i, kan ge en selektiv fördel till mottagarna och därmed utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. En skattefördel som följer av en generell åtgärd som är tillämplig utan åtskillnad på samtliga ekonomiska aktörer utgör däremot inte statligt stöd i den mening som avses i denna bestämmelse.

    (se punkt 56)

  4.  För att en nationell skatteåtgärd ska kunna kvalificeras som ”selektiv” ska kommissionen först slå fast vilket allmänt skattesystem eller ”normalt” skattesystem som är tillämpligt i den berörda medlemsstaten. Därefter ska kommissionen visa att skatteåtgärden avviker från det allmänna systemet i det att den medför att skillnader görs i behandlingen av ekonomiska aktörer som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer med hänsyn till målsättningen med detta allmänna skattesystem.

    Begreppet statligt stöd avser dock inte sådana åtgärder som innebär att skillnader görs i behandlingen av företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i jämförbara situationer med hänsyn till målsättningen med den aktuella rättsliga regleringen, och vilka åtgärder således i princip är selektiva, när den berörda medlemsstaten visar att denna skillnad i behandling är motiverad, eftersom den följer av arten av eller strukturen på det system som åtgärderna utgör en del av.

    Följaktligen är den korrekta parametern för att fastställa att den aktuella åtgärden är selektiv att undersöka huruvida åtgärden innebär att det görs skillnad mellan aktörer som med hänsyn till det berörda generella skattesystemets målsättning i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation, och att denna skillnad inte kan motiveras av systemets beskaffenhet och systematik.

    För att fastställa att en sådan åtgärd är selektiv kan det inte krävas att kommissionen identifierar vissa unika och specifika kännetecken vilka är gemensamma för de företag som drar förmån av skattefördelen, utifrån vilka det är möjligt att särskilja dessa företag från de företag som inte kan dra nytta av skattefördelen.

    Det enda som är relevant härvidlag är nämligen att åtgärden, oberoende av dess form eller den lagstiftningsteknik som använts, får till verkan att de mottagande företagen hamnar i en mer gynnsam situation jämfört med andra företag, trots att samtliga dessa företag i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation med hänsyn till målsättningen med det aktuella skattesystemet.

    (se punkterna 57, 58, 60, 78 och 79)

  5.  Den omständigheten att antalet företag som kan komma att omfattas av den aktuella åtgärden är mycket betydande, eller att de tillhör olika verksamhetssektorer, medför inte att åtgärden inte ska anses vara selektiv, och därmed heller inte utgöra statligt stöd.

    Det utgör således inget hinder för att eventuellt fastställa att den omtvistade åtgärden är selektiv att det grundläggande villkoret för att erhålla den skattefördel som denna åtgärd innebar avsåg en ekonomisk transaktion, närmare bestämt en ”rent finansiell transaktion”, för vilken det inte föreskrevs någon minimal investering och som är oberoende av de gynnande företagens verksamhetsinriktning.

    Det kan härvidlag inte anses att en nationell åtgärd a priori inte är selektiv om den är tillämplig oavsett företagets verksamhetsinriktning.

    (se punkterna 80–82)

  6.  En skatteåtgärd som endast gynnar de företag som genomför sådana transaktioner som denna åtgärd avser och inte de företag i samma sektor som inte genomför sådana transaktioner kan anses vara selektiv utan att det är nödvändigt att dessutom pröva huruvida denna åtgärd främst gynnar storföretag.

    Även om den skattefördel som den omtvistade åtgärden innebär kan erhållas utan att det föreskrivs något minimibelopp för investeringen, och denna åtgärd därmed i själva verket inte endast gynnar företag som förfogar över tillräckliga finansiella resurser, utgör dessa omständigheter emellertid inte hinder för att denna åtgärd eventuellt kan anses vara selektiv på andra grunder, såsom att företag med hemvist i medlemsstaten som förvärvar andelar i bolag med skattemässig hemvist i medlemsstaten inte kan erhålla denna fördel.

    (se punkterna 87 och 88)

  7.  En åtgärd som syftar till att gynna export anses vara selektiv om den gynnar företag som utför gränsöverskridande transaktioner, särskilt investeringar, till nackdel för andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation med hänsyn till målsättningen med det aktuella skattesystemet, och som utför transaktioner av samma art inom medlemsstatens territorium.

    (se punkt 119)

Top