Mål T‑752/14

Combaro SA

mot

Europeiska kommissionen

”Tullunion – Associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Lettland – Artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 – Återbetalning och eftergift av importtullar – Import av linne från Lettland – Skälighetsklausul – Särskild situation – Oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet – Kommissionens beslut om att det inte är motiverat att efterge importtullar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 19 juli 2017

1. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul inrättad genom artikel 239 i tullkodexen för gemenskapen – Villkor – Särskild situation – Omständigheter som innebär oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet från den berörde saknas – Kumulativ karaktär

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239; kommissionens förordning nr 2454/93, artikel 905)

2. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul inrättad genom artikel 239 i tullkodexen för gemenskapen – Villkor – Särskild situation – Begrepp – Bristfällig kontroll av kommissionen av att associeringsavtalet EEG‑Lettland tillämpats korrekt – Omfattas

   (Artikel 17.1 FEU; protokoll nr 3 i associeringsavtalet EEG‑Lettland, artikel 32.3; rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)

3. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul inrättad genom artikel 239 i tullkodexen för gemenskapen – Villkor – Särskild situation – Bedömningskriterier

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)

4. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul inrättad genom artikel 239 i tullkodexen för gemenskapen – Villkor – Omständigheter som innebär oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet från den berörde saknas – Bevisbörda

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)

5. Europeiska unionens egna medel – Återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar – Skälighetsklausul inrättad genom artikel 239 i tullkodexen för gemenskapen – Villkor – Omständigheter som innebär oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet från den berörde saknas – Begreppet uppenbar vårdslöshet – Restriktiv tolkning – Kriterier

   (Rådets förordning nr 2913/92, artikel 239)

6. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Brister i motiveringen avhjälps under domstolsförfarandet – Otillåtet

   (Artikel 296 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 39–41)

2.  Kommissionens bristfälliga kontroll av den korrekta tillämpningen av ett associeringsavtal kan ge upphov till en särskild situation, där ingen uppenbar vårdslöshet och inga oriktigheter kan tillskrivas den berörda personen i den mening som avses i artikel 239 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Även om kommissionen har ett stort utrymme för eget skön vad gäller tillämpningen av denna bestämmelse, får den inte undandra sig sin skyldighet att göra en avvägning mellan unionens intresse av att tullagstiftningen iakttas fullt ut, oavsett om det är fråga om unionens egna regler eller regler som är bindande för unionen, å ena sidan, och det intresse som en importör som har handlat i god tro har av att inte bära skador som överskrider den vanliga affärsrisken, å andra sidan. Kommissionen kan således, vid prövningen av en begäran om återbetalning eller eftergift av importtullar, inte nöja sig med att bedöma importörens och exportörens handlingar och beteenden. Kommissionen måste också, inom ramen för sin övervaknings- och tillsynsskyldighet, bland annat beakta hur dess eget beteende har inverkat på den konkreta situationen i fråga.

   Vidare är kommissionen, i egenskap av väktare av fördraget och av de avtal som har slutits med stöd av fördraget, skyldig att se till att tredjeland korrekt uppfyller sina skyldigheter enligt ett avtal det har ingått med unionen, med hjälp av de kontrollinstrument som anges i avtalet eller i beslut som fattats enligt avtalet. Denna skyldighet följer även av associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Lettland samt av tillhörande protokoll. Det ankommer härvidlag på kommissionen att fullt ut använda sig av sina befogenheter enligt bestämmelserna i associeringsavtalet och besluten och protokollen om dess genomförande för att inte åsidosätta sin skyldighet att utöva tillsyn och kontrollera att avtalet tillämpas korrekt. En sådan användning gör sig än mer gällande då det finns uppgifter om att de nationella tullmyndigheterna kan ha varit inblandade i utfärdandet av varucertifikaten som intygar varornas ursprung. Under sådana omständigheter ankommer det på kommissionen att begära förtydliganden om de nationella tullmyndigheternas undersökningar i syfte att klargöra omständigheterna i ärendet.

   Kommissionens skyldighet att se till att associeringsavtalet tillämpas korrekt medför ett krav att kommissionen och, som mellanmän, medlemsstaternas tullmyndigheter, vid varje tillfälle har tillgång till samtliga uppgifter som behövs för att göra en effektiv kontroll, varvid prover på stämpelavtryck och underskrifter som används av berörda tullkontor klart utgör sådana uppgifter. Artikel 32.3 i protokoll 3 i associeringsavtalet, i dess lydelse enligt beslut nr 4/98 av associeringsrådet mellan Europeiska gemenskaperna och Republiken Lettland, anger att tullmyndigheterna i exportlandet ska ha rätt att begära alla slags underlag och att göra alla slags kontroller av exportörens räkenskaper eller varje annan kontroll som de anser lämplig. Kommissionen ska därför i avsaknad av information från de berörda tullmyndigheterna fråga nämnda tullmyndigheter om en sådan kontroll hade gjorts och, om inte, varför; i synnerhet när det inte är möjligt att undersöka stämpelavtrycken och underskrifterna.

   Härav följer att kommissionen underlåter att uppfylla sin skyldighet att utöva tillsyn och kontrollera den korrekta tillämpningen av associeringsavtalet, eftersom om kommissionen hade använt sig av sina befogenheter fullt ut enligt associeringsavtalet för den korrekta tillämpningen av avtalet, hade frågan huruvida de utfärdade varucertifikaten var äkta eller falska nämligen kunnat fastställas med större säkerhet.

   (se punkterna 43–45, 67, 68, 74, 75, 77, 80, 81, 83 och 85)

3.  De faktiska skyldigheter som åvilar myndigheterna i tredje land och kommissionen enligt den tillämpliga lagstiftningen måste undersökas i varje enskilt fall för att bedöma om dessa myndigheter respektive kommissionen har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter på ett sätt som skulle kunna innebära att det förelåg en särskild situation i den mening som avses i artikel 239 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

   (se punkt 48)

4.  Se domen.

   (se punkt 100)

5.  Se domen.

   (se punkt 102)

6.  Se domen.

   (se punkt 110)