Mål T‑316/14

Kurdistan Workers’ Party (PKK)

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits mot PKK i syfte att bekämpa terrorism – Frysning av tillgångar – Rådets befogenhet – Möjlighet att en myndighet i ett tredjeland anses vara behörig myndighet i den mening som avses i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp – Faktiska omständigheter som ligger till grund för beslut om frysning av tillgångar – Hänvisning till terroristhandlingar – Domstolsprövning – Motiveringsskyldighet – Invändning om rättsstridighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen i utökad sammansättning) av den 15 november 2018

1. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om frysning av tillgångar gentemot vissa personer och enheter som misstänks för terroristverksamhet – Minimikrav

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 c; rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931; rådets förordning nr 2580/2001)

2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Särskilda restriktiva åtgärder som vidtas gentemot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av tillgångar – Skyldighet att tillställa vederbörande motiveringen samtidigt som den betungande rättsakten vidtas eller genast därefter – Brister i motiveringen avhjälps under domstolsförfarandet – Otillåtlighet

   (Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931; rådets förordning nr 2580/2001)

3. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Särskilda restriktiva åtgärder som vidtas gentemot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut som bibehålls på grundval av ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet – Prövningens omfattning – Prövning som omfattar samtliga omständigheter som lagts till grund för att visa att risken för att vederbörande deltar i terroristverksamhet kvarstår – Omständigheter som inte samtliga har hämtats från ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet – Saknar betydelse

4. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder som vidtas gentemot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut som bibehålls på grundval av ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet – Nationellt beslut som inte i sig ger vid handen att risken för att vederbörande deltar i terroristverksamhet kvarstår – Rådets skyldighet att beakta de senaste sakomständigheterna som visar att det finns en sådan fortsatt risk

   (Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.6; rådets förordning nr 2580/2001, artikel 2.3)

5. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder som vidtas gentemot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut som antas eller bibehålls på grundval av ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet – Myndighet som är behörig att anta nämnda nationella beslut – Begrepp – Myndighet i ett tredjeland – Omfattas

   (Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.4)

6. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Särskilda restriktiva åtgärder som vidtas gentemot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism – Beslut om frysning av tillgångar – Beslut som antas eller bibehålls på grundval av ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet – Tillåtlighet – Villkor – Nationellt beslut som antas med iakttagande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd – Kontrollskyldighet som åvilar rådet – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

   (Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931, artikel 1.4)

1.  Se domen.

   (punkterna 43–47, 111 och 112)

2.  Se domen.

   (punkt 48)

3.  När det gäller beslut att bibehålla restriktiva åtgärder mot en person eller en enhet ska unionsdomstolen i synnerhet avgöra, för det första, huruvida motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF har uppfyllts – och därmed huruvida de anförda skälen är tillräckligt exakta och konkreta – samt, för det andra, huruvida dessa skäl styrks av bevisning.

   Det ska i detta sammanhang påpekas att den berörda personen eller enheten, inom ramen för en talan mot beslutet att behålla vederbörande i förteckningen avseende frysning av tillgångar, kan bestrida samtliga omständigheter som rådet har hänvisat till för att styrka att risken för att denna person eller enhet deltar i terroristverksamhet kvarstår, oavsett om dessa omständigheter härrör från ett nationellt beslut som antagits av en behörig myndighet eller från andra källor. Vid ett bestridande ankommer det på rådet att visa att det finns stöd för de omständigheter som läggs den berörda personen eller enheten till last, och på unionsdomstolen att kontrollera att dessa omständigheter är materiellt riktiga. Rådet kan inte endast begränsa sig till att upprepa de skäl som en behörig myndighet anfört för sitt beslut utan att själv ta ställning till huruvida det finns stöd för dem.

   (se punkterna 49, 50, 75, 104, 105 och 109)

4.  Den avgörande frågan vid prövningen av huruvida en person eller en enhet ska behållas i förteckningen avseende frysning av tillgångar är således huruvida de faktiska omständigheterna, sedan denna persons eller enhets namn upptogs i nämnda förteckning eller sedan den senaste översynen, har förändrats så att det inte längre finns fog för slutsatsen att denna person eller enhet är inblandad i terroristverksamhet. Rådet får således, inom ramen för en översyn enligt artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, låta den berörda personen eller enheten kvarstå i förteckningen avseende frysning av tillgångar, för det fall rådet finner att den risk för att den berörda personen eller enheten deltar i terroristverksamhet som motiverade det ursprungliga upptagandet i förteckningen fortfarande föreligger. Ett beslut att en person eller enhet ska kvarstå i nämnda förteckning utgör således, i allt väsentligt, en förlängning av det ursprungliga upptagandet däri.

   För det fall att enbart den omständigheten att det nationella beslut som låg till grund för det ursprungliga uppförandet i den omtvistade förteckningen fortfarande är i kraft, med beaktande av den tid som förflutit och med hänsyn till utvecklingen av omständigheterna i fallet, inte längre möjliggör slutsatsen att det fortfarande finns risk för att den berörda personen eller enheten deltar i terroristverksamhet, är rådet skyldigt att lägga en aktualiserad bedömning av situationen till grund för beslutet att behålla denna person eller enhet i nämnda förteckning, och därvid beakta nyare faktiska omständigheter som visar att nyssnämnda risk kvarstår.

   En tidsrymd om mer än tio år mellan antagandet av de nationella beslut som legat till grund för det första upptagandet av en person eller enhet och antagandet av de genomförandeförordningar som gemomför artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, samt mellan det första upptagandet och antagandet av dessa rättsakter, utgör i sig en omständighet som motiverar att det anses att den bedömning som gjordes i de nationella beslut som utgjorde grunden för det första upptagandet inte längre räcker för att bedöma huruvida det vid tidpunkten för antagandet av dessa rättsakter fortfarande fanns risk för att den aktuella personen eller enheten skulle delta i terroristverksamhet.

   (se punkterna 52, 53, 69, 70, 95 och 97)

5.  Se domen.

   (punkt 64)

6.  Se domen.

   (se punkt 65)