Mål T‑312/14

Federazione nazionale delle cooperative della pesca (Federcoopesca) m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Talan om ogiltigförklaring — Fiske — Kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs — Kommissionens beslut att upprätta en handlingsplan för att avhjälpa bristerna i det italienska systemet för fiskerikontroll — Rättsakt som inte i sig påverkar sökandens rättsliga ställning — Villkoret personligen berörd ej uppfyllt — Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 7 juli 2015

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Talan som väckts av en sammanslutning som tillvaratar en grupp fysiska och juridiska personers kollektiva intressen – Upptagande till sakprövning – Villkor – Talerätt för dess medlemmar var och en för sig

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter – Rättsakter som inte medför genomförandeåtgärder och som berör sökanden direkt – Rättsakt som inte i sig ändrar sökandens ställning – Avvisning

   (Artikel 230 fjärde stycket EG; artikel 263 fjärde stycket FEUF)

3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

4. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Regleringsakter – Kommissionens beslut att med tillämpning av förordning nr 1224/2009 upprätta en handlingsplan för att avhjälpa bristerna i ett nationellt system för fiskerikontroll – Handlingsplanen ej bindande i förhållande till fysiska eller juridiska personer – Rättsakt som inte i sig ändrar sökandens ställning – Avvisning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 1224/2009, artikel 102.4)

5. Institutionernas rättsakter – Direktiven – Medlemsstaternas genomförande – Behovet av att säkerställa direktivens effektiva verkan – Nationella domstolars skyldigheter – Skyldighet att göra en konform tolkning – Räckvidd – Tolkning av nationell rätt contra legem – Omfattas inte

   (Artikel 288 tredje stycket FEUF)

6. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret personligen berörd – Kriterier – Kommissionens beslut att med tillämpning av förordning nr 1224/2009 upprätta en handlingsplan för att avhjälpa bristerna i ett nationellt system för fiskerikontroll – Talan väckt av en sammanslutning av fiskare – Förfarandemässiga garantier till dess fördel saknas – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 1224/2009, artikel 102.4)

7. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Möjlighet att vara personligen berörd av ett beslut av allmän karaktär – Villkor – Kommissionens beslut inom fiskeriområdet – Sökande som innehar fiskerätter av osäkert slag – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; rådets förordning nr 1224/2009, artiklarna 6 och 7)

1.  Frågan huruvida en talan om ogiltigförklaring som har väckts av en sammanslutning, vilken bildats i syfte att främja en grupp rättssubjekts kollektiva intressen, kan tas upp till sakprövning är, förutom när sammanslutningen har ett eget intresse av att väcka talan, beroende av om dess medlemmar enskilt skulle ha kunnat väcka denna talan.

   (se punkt 18)

2.  Det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF kan – mot bakgrund av såväl syftet med denna bestämmelse som den omständigheten att fördragets upphovsmän har förenat villkoret direkt berörd med ett ytterligare villkor gällande frånvaron av genomförandeåtgärder – endast tillämpas för att väcka talan mot rättsakter som omfattas av den första av de två situationer för vilka villkoret direkt berörd är uppfyllt, det vill säga den situation som gäller rättsakter som i sig, oberoende av någon genomförandeåtgärd, påverkar sökandens rättsliga ställning. När den omstridda rättsakten inte i sig påverkar sökandens rättsliga ställning räcker denna omständighet för att bedöma att det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF inte är tillämpligt, utan att det i sådana fall är nödvändigt att pröva huruvida rättsakten innefattar genomförandeåtgärder gentemot sökanden.

   (se punkterna 42 och 43)

3.  Se domen.

   (se punkterna 33–36)

4.  Rådet har genom artikel 102.4 i rådets förordning nr 1224/2009, om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, endast gett kommissionen befogenhet att i samarbete med behöriga nationella myndigheter upprätta en handlingsplan som utgörs av en samling åtgärder som antas på nationell nivå av dessa myndigheter och att därefter göra denna plan bindande i förhållande till dem. Av bestämmelsen framgår således inte att kommissionen har behörighet att anta unilaterala rättsakter som är direkt tillämpliga på de yrkesverksamma inom fiskesektorn i en medlemsstat.

   Ett beslut som antagits med stöd av artikel 102.4 i förordning nr 1224/2009 påverkar följaktligen inte i sig, det vill säga oberoende av någon genomförandeåtgärd, den rättsliga ställningen för någon annan fysisk eller juridisk person än den medlemsstat som beslutet är riktat till. Beslutet påverkar således inte i sig den rättsliga ställningen för yrkesverksamma inom fiskesektorn. En sökande kan följaktligen inte åberopa det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF för att göra gällande att dess talan mot ett sådant beslut ska tas upp till sakprövning. Denna slutsats kan dras utan att det är nödvändigt att avgöra huruvida det angripna beslutet utgör en regleringsakt i den mening som avses i tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Det är heller inte nödvändigt att avgöra huruvida beslutet innefattar genomförandeåtgärder i förhållande till sökanden. Sistnämnda prövning skulle innebära att unionsdomstolen utgick från vilken ställning den person har som gör anspråk på talerätt enligt denna bestämmelse och inte den ställning som innehas av andra enskilda.

   Ett sådant beslut som det som antagits med stöd av artikel 102.4 i förordning nr 1224/2009 kan inte heller skapa skyldigheter för en enskild och kan således inte i sig göras gällande gentemot någon enskild.

   (se punkterna 46, 47, 52, 55, 56 och 59)

5.  Principen om konform tolkning av nationell rätt har vissa begränsningar. Den nationella domstolens skyldighet att beakta ett direktivs innehåll vid tolkningen och tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell rätt begränsas av allmänna rättsprinciper och den kan inte tjäna som grund för att nationell rätt tolkas contra legem.

   (se punkt 60)

6.  Andra personer än dem som ett beslut är riktat till kan endast göra anspråk på att vara personligen berörda, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till. Den omständigheten att det är möjligt att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som rättsakten är tillämplig på, eller till och med deras identitet, innebär inte att dessa rättssubjekt ska anses personligen berörda av rättsakten, om det står klart att den är tillämplig på grundval av en objektiv, rättslig eller faktisk, situation som fastställts i rättsakten i fråga.

   En talan som har väckts av en nationell sammanslutning av fiskare mot ett beslut som kommissionen antagit med stöd av artikel 102.4 i förordning nr 1224/2009, om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om upprättande av en handlingsplan för att avhjälpa bristerna i ett nationellt system för fiskerikontroll kan således inte tas upp till prövning. Ett sådant beslut berör nämligen, för det första, endast sökandesammanslutningens medlemmar i deras objektiva egenskap av fiskare, på samma sätt som alla andra ekonomiska aktörer som, faktiskt eller potentiellt, befinner sig i samma situation. För det andra förefaller ingen bestämmelse i unionsrätten ålägga kommissionen en skyldighet att, för att anta det angripna beslutet, tillämpa ett visst förfarande inom vilket sökandens medlemmar eller sökanden själv hade kunnat åberopa eventuella rättigheter. Enligt unionsrätten definieras således ingen särskild rättslig ställning till förmån för sådana aktörer som sökandens medlemmar eller sökanden själva i samband med antagandet av det aktuella beslutet. Härav följer att detta beslut inte gäller en sluten krets personer som kunde identifieras vid tidpunkten för dess antagande och vilkas rättigheter kommissionen hade för avsikt att reglera.

   (se punkterna 63, 64, 66, 68 och 69)

7.  När ett angripet beslut, inom ramen för en talan väckt enligt artikel 263 FEUF, berör en grupp av personer som kunde identifieras eller skulle ha kunnat identifieras när beslutet antogs, i kraft av kriterier hänförliga till gruppmedlemmarna själva, kan dessa personer vara personligen berörda av rättsakten i den mån de ingår i en begränsad krets av ekonomiska aktörer. Det kan förhålla sig på det viset bland annat när beslutet innebär att de rättigheter som dessa personer har förvärvat före dess antagande ändras.

   Vad gäller en talan som har väckts av en nationell sammanslutning av fiskare mot ett beslut som kommissionen antagit inom fiskeriområdet, kan det konstateras att beviljandet av en fiskelicens och ett fisketillstånd inte innebär att innehavaren av dessa kan anses ha förvärvat rättigheter. I artikel 6 i förordning nr 1224/2009, om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, anges nämligen att EU-fiskefartyg endast får användas för yrkesmässigt nyttjande av levande akvatiska resurser om de har en giltig fiskelicens. I artikel 7 i förordningen anges likaså att ett EU-fiskefartyg som är verksamt inom unionens fiskevatten endast har rätt att bedriva en specifik fiskeverksamhet om denna anges i ett giltigt fisketillstånd. En fiskelicens kan dessutom dras in tillfälligt eller permanent. EU-fiskefartyg underställs således, vad beträffar tillträdet till resurserna, ett system som kännetecknas av viss osäkerhet.

   (se punkterna 71, 73, 74, 76 och 78)