DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 22 september 2015

Juha Tapio Silvan

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål — Tjänstemän — Befordringsförfarandet 2013 — Beslut att inte befordra sökanden — Artiklarna 43 och 45.1 i tjänsteföreskrifterna — Kommissionens genomförandebestämmelser — Invändning om rättsstridighet — Jämförelse av kvalifikationer — Beaktande av utvecklingsrapporter — Avsaknad av sifferbetyg eller analytisk bedömning — Skriftliga kommentarer”

Saken:

Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, enligt vilken Juha Tapio Silvan yrkar ogiltigförklaring av beslutet inte befordra sökanden till följande lönegrad (AST 10) under Europeiska kommissionens befordringsförfarande 2013.

Avgörande:

Talan ogillas. Juha Tapio Silvan ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Tjänstemän — Befordran — Jämförelse av kvalifikationer — Procedur — Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning — Inrättande av ett system vilket uteslutande grundar sig på betygssättarens kommentarer, utan beaktande av poäng eller analytiska bedömningarna — Tillåtet — Villkor

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 45)

2. Tjänstemän — Befordran — Jämförelse av kvalifikationer — Föregående bedömning av akterna inom varje generaldirektorat — Tillåtet — Efterföljande granskning åligger befordringskommittén och därefter tillsättningsmyndigheten — Räckvidd

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 21.1 och 45.1)

1.  Tillsättningsmyndigheten har för detta ändamål rätt enligt tjänsteföreskrifterna att genomföra en sådan jämförelse enligt den metod eller det förfarande som den finner mest lämpligt. Det föreligger nämligen inte någon skyldighet för institutionerna att anta ett särskilt system för bedömning och befordran, med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som de förfogar över vid uppfyllande av de syften som anges i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, i enlighet med deras behov av att organisering och personalförvaltning.

   Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning är emellertid begränsat med hänsyn till kravet på att jämförelsen av de berörda ska företas opartiskt och med omsorg, i tjänstens intresse och i enlighet med likabehandlingsprincipen. Nämnda bedömning ska därför ske på grundval av jämförbar information och jämförbara upplysningar.

   Även om det förvisso inte kan göras gällande att det i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs en kvantifierbar och analytisk bedömning kräver skyldigheten att jämföra meriterna likvärdigt och på grundlag av jämförbar information och jämförbara upplysningar – vilket utgör hela tanken bakom artikel45 i tjänsteföreskrifterna – ett förfarande eller metod som kan kompensera för den subjektivitet som följer av de olika betygssättarnas bedömningar.

   Bedömningen av tjänstemännens meriter inom ramen för utvärderingsförfarandet innebär, i allmänhet och som en nödvändig del av denna, en viss risk för olikheter knutna till subjektiviteten hos olika granskare. Det är således nödvändigt och tillräckligt att institutionerna beaktar dessa olikheter vid utvärderingen i samband med en jämförande bedömning i ett befordringsförfarande i enlighet med de krav som fastställts i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, för att så långt som möjligt begränsa olikheterna till att endast omfatta den risk som utgör en nödvändig del av utvärderingsförfarandet.

   (se punkterna 24–26 och 34)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 1 juli 1976, de Wind/kommissionen, 62/75, EU:C:1976:103, punkt 17

   Tribunalen: dom av den 16 maj 2006, Magone/kommissionen, T‑73/05, EU:T:2006:127, punkt 28; dom av den 19 oktober 2006, Buendía Sierra/kommissionen, T‑311/04, EU:T:2006:329, punkterna 131 och 172 och där angiven rättspraxis, och dom av den 14 februari 2007, Simões Dos Santos/harmoniseringskontoret, T‑435/04, EU:T:2007:50, punkt 132

   Tribunalen: dom av den 15 januari 2014, Stols/rådet, T‑95/12 P, EU:T:2014:3, punkt 32

   Personaldomstolen: dom av den 14 juli 2011, Praskevicius/parlamentet, F‑81/10, EU:F:2011:120, punkt 53; dom av den 28 september 2011, AC/rådet, F‑9/10, EU:F:2011:160, punkt 16, och dom av den 18 mars 2015, Ribeiro Sinde Monteiro/Europeiska utrikestjänsten, F‑51/14, EU:F:2015:11, punkt 41, som är föremål för överklagande till tribunalen, mål T‑278/15 P

2.  Enligt artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna ska tillsättningsmyndigheten innan ett befordringsbeslut fattas genomföra en jämförande bedömning av meriterna för samtliga befordringsbara tjänstemän. Tillsättningsmyndigheten kan mera specifikt som stöd för sin jämförelse ta hjälp av olika administrativa tjänstegrenar på skilda hierarkiska nivåer i enlighet med de principer som alla hierarkiska administrativa system vilar på och som har kommit till konkret uttryck i artikel 21 första stycket i tjänsteföreskrifterna, vari stadgas att samtliga tjänstemän oberoende av ställning ska bistå och råda sina överordnade. En jämförelse på förhand av de befordringsbara tjänstemännens akter i varje generaldirektorat kan dock inte ersätta den jämförande bedömning som ska göras därefter, när så föreskrivs, av befordringskommittén och senare av tillsättningsmyndigheten. För att den jämförande bedömningen av meriterna hos samtliga tjänstemän som kan befordras inte skall bli meningslös, är det viktigt att tillsättningsmyndigheten inte nöjer sig med att bedöma meriterna endast hos de tjänstemän som är högst placerade i de olika förteckningar som generaldirektoraten har upprättat.

   (se punkt 48)

   Hänvisning till

   Tribunalen: dom av den 30 november 1993, Tsirimokos/parlamentet, T‑76/92, EU:T:1993:106, punkt 17; dom av den 8 maj 2001, Caravelis/parlamentet, T‑182/99, EU:T:2001:131, punkt 34, och dom av den 3 februari 2005, Heurtaux/kommissionen, T‑172/03, EU:T:2005:34, punkt 40