DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 9 september 2015

Stéphane De Loecker

mot

Europeiska utrikestjänsten

”Personalmål — Europeiska utrikestjänstens personal — Tillfälligt anställd — Delegationschef i tredjeland — Förtroende föreligger inte längre — Omplacering till Europeiska utrikestjänstens huvudkontor — Uppsägning i förtid — Uppsägningstid — Beslutets motivering — Artikel 26 i tjänsteföreskrifterna — Rätten till försvar — Rätten att yttra sig”

Saken

:

Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF som är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken Stéphane De Loecker har yrkat ogiltigförklaring av det beslut, som fattades av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad utrikesrepresentanten) den 20 december 2013 om att med verkan från den 31 mars 2014 säga upp sökandens avtal om tillfällig anställning, ogiltigförklaring av utrikesrepresentantens beslut att inte låta sökande yttra sig om anmälan om mobbning med avseende på den administrativa chefen för Europeiska utrikestjänsten, att avslå sökandens ansökan om att en extern utredare med mycket hög kompetens skulle anlitas i syfte att granska nämnda anmälan och att låta registrera sökandens anmälan såsom en ansökan som ska behandlas som en begäran om bistånd från Europeiska kommissionens behöriga avdelningar, samt vidtagande av åtgärder för bevisupptagning.

Avgörande

:

Talan ogillas. Stéphane de Loecker ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska utrikestjänsten.

Sammanfattning

1. Talan väckt av tjänstemän — Tillfälligt anställda — Rättsakt som går någon emot — Begrepp — Vägran att bevilja den berörda personen ett samtal för att informera vederbörande om de exakta skälen för hans eller hennes omplacering — Omplaceringsbeslut mot vilket talan om ogiltigförklaring redan väckts — Omfattas inte

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90.2 och 91.1)

2. Tjänstemän — Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning — Beaktande av uppgifter om sakförhållandena som inte förekommer i tjänstemannens personalakt men som denne underrättats om i förväg — Lagenlighet — Villkor

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26 och 90.1; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 11)

3. Tjänstemän — Personalakt — Handlingar som ska finnas där — Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning — Begrepp — Administrativ utredningsrapport — Omfattas inte — Bedömningsrapport i vilken det konstateras att tjänstemannen begått allvarliga fel — Omfattas

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26 första stycket a och bilaga IX, artikel 2.2)

4. Tjänstemän — Tillfälligt anställda — Uppsägning av ett tidsbestämt avtal — Skyldighet att fatta ett beslut sedan den berörda personen beretts tillfälle att yttra sig — Räckvidd — Åsidosättande — Följder

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 a; anställningsvillkor för övriga anställda, artikel 47 b ii)

1.  Endast sådana åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana rättsakter som går någon emot och som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.

   Ett beslut av anställningsmyndigheten att inte bevilja en tillfälligt anställd ett samtal när denne har begärt att få yttra sig i syfte att få upplysningar om de exakta skälen till att denne förflyttats från den tjänst för vilken vederbörande rekryterats till en annan tjänst är inte en rättsakt som går någon emot, eftersom talan om ogiltigförklaring av omplaceringsbeslutet redan hade väckts vid unionsdomstolen.

   Ett sådant avslagsbeslut är nämligen ett led i beslutet att omplacera personen och utgör endast en säkerhetsåtgärd avsedd att garantera nämnda beslut mot bakgrund av den talan om ogiltigförklaring som väckts mot det.

   (se punkterna 46-48)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: beslut av den 13 juli 2004, Comunidad Autónoma de Andalucía/kommissionen,T‑29/03, EU:T:2004:235, punkt 29, och dom av den 4 oktober 2006, Tillack/kommissionen,T‑193/04, EU:T:2006:292, punkt 67

   Tribunalen: dom av den 20 maj 2010, kommissionen/Violetti m.fl.,T‑261/09 P, EU:T:2010:215, punkt 46

   Personaldomstolen: dom av den 26 februari 2013, Labiri/EESK,F‑124/10, EU:F:2013:21, punkt 42

2.  Artikel 26 i tjänsteföreskrifterna, som är tillämplig på tillfälligt anställda enligt artikel 11 i anställningsvillkoren för övriga anställda, syftar till att säkerställa att tjänstemäns och tillfälligt anställdas rätt till försvar iakttas genom att förhindra att de beslut som anställningsmyndigheten fattar och som påverkar en anställds administrativa ställning och karriär grundas på sådana omständigheter beträffande dennes kompetens, prestationsförmåga eller uppförande som inte nämns i den anställdes personalakt. Av detta följer att ett beslut som grundar sig på sådana faktiska omständigheter är oförenligt med det syfte som tjänsteföreskrifterna ska säkerställa och att det ska ogiltigförklaras på den grunden att det har fattats efter ett rättsstridigt förfarande.

   Ett åsidosättande av artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna medför dock endast att en rättsakt ska ogiltigförklaras om det är styrkt att de aktuella handlingarna kan ha haft avgörande betydelse för rättsakten i fråga. Enbart den omständigheten att vissa handlingar inte har lagts till en tjänstemans personalakt innebär inte i sig att grund föreligger att ogiltigförklara ett beslut som går en person emot, om handlingarna faktiskt har bringats till den berörda personens kännedom. Det framgår nämligen av artikel 26 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att förbudet mot att en tjänsteman åberopa handlingar avseende dennes administrativa ställning endast avser handlingar som inte först har meddelats denne. Bestämmelsen gäller inte handlingar som trots att de har bringats till tjänstemannens kännedom ännu inte har lagts till hans personalakt. För det fall institutionen inte har låtit handlingarna ingå i tjänstemannens personalakt har denne fortfarande möjlighet att med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna inlämna en begäran härom och i händelse av avslag anföra ett administrativt klagomål. Institutionen kan dock inte under några omständigheter anses förhindrad att fatta ett beslut i tjänstens intresse på grundval av handlingar som redan har meddelats den berörde, endast av det skälet att dessa handlingar inte har införts i hans personalakt.

   (se punkterna 74 och 84)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 12 november 1996, Ojha/kommissionen,C‑294/95 P, EU:C:1996:434, punkt 68

   Personaldomstolen: dom av den 28 juni 2007, Bianchi/ETF,F‑38/06, EU:F:2007:117, punkt 45

3.  Artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna förpliktar inte i sig administrationen att lägga varje handling som rör en tjänsteman till personalakten. I artikeln görs skillnad mellan, å ena sidan, de ”handlingar” som endast ska finnas i personalakten om de avser den aktuelle tjänstemannens administrativa ställning samt de ”utlåtanden” som endast får läggas till personalakten om de avser dennes kompetens, prestationsförmåga eller uppträdande och, å andra sidan, alla övriga handlingar som rör den aktuelle tjänstemannen. När det hänvisas till ovannämnda utlåtanden i artikel 26 första stycket a i tjänsteföreskrifterna avses formella handlingar av officiellt slag avseende tjänstemännens kompetens, prestationsförmåga eller uppträdande.

   Emellertid utgör inte artikel 26 i tjänsteföreskrifterna alls något hinder för att en institution inleder en undersökning och i detta avseende upprättar en akt. De enda handlingar avseende undersökningen som då ska läggas till tjänstemannens personalakt är eventuella beslut om disciplinåtgärder som antas på grundval av undersökningsakten.

   Därvid framgår det inte av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna att administrationen är skyldig att lägga rapporten från en administrativ utredning till den berörde tjänstemannens personalakt, efter det att rapporten tillställts tjänstemannen. Enligt artikel 2.2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna består administrationens skyldighet när utredningen avslutas i att tillhandahålla tjänstemannen slutsatserna från utredningsrapporten och det är endast på tjänstemannens begäran och under förutsättning att det inte inverkar på skyddet för tredje parts legitima intressen, som administrationen därutöver tillhandahåller tjänstemannen alla handlingar som är direkt förknippade med anklagelserna mot honom.

   Varje handling som kan ha avgörande betydelse för det beslut som går någon emot ska i princip tillhandahållas den berörde tjänstemannen och därefter läggas till dennes personalakt. Trots att en bedömningsrapport i vilken det konstateras att tjänstemannen begått allvarliga fel inte utgör ett utlåtande om dennes kompetens, prestationsförmåga och uppförande i den mening som avses i artikel 26 i tjänsteföreskrifterna ska den tillhandahållas den berörde tjänstemannen och läggas till dennes personalakt, eftersom en sådan rapport kan ha ett avgörande inflytande på beslutet huruvida denne ska sägas upp.

   (se punkterna 75, 77, 78 och 83)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 12 november 1996, Ojha/kommissionen,EU:C:1996:434, punkt 67

   Förstainstansrätten: dom av den 2 april 1998, Apostolidis/domstolen, T‑86/97, EU:T:1998:71, punkt 36; dom av den 20 september 2001, Recalde Langarica/kommissionen,T‑344/99, EU:T:2001:237, punkt 66, och dom av den 5 oktober 2009, de Brito Sequeira Carvalho/ kommissionen och kommissionen/Brito Sequeira Carvalho, T‑40/07 P och T‑62/07 P, EU:T:2009:382, punkt 96

   Personaldomstolen: dom av den 13 november 2014, De Loecker/utrikesjänsten,F‑78/13, EU:F:2014:246, punkt 50, och dom av den 15 april 2015, Pipiliagkas/kommissionen,F‑96/13, EU:F:2015:29, punkt 48

4.  Enligt artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot vederbörande. Vidare ska denna rätt iakttas även när den tillämpliga lagstiftningen inte uttryckligen föreskriver en sådan formföreskrift. Rätten att yttra sig innebär att var och en garanteras en möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt framföra sin ståndpunkt under ett administrativt förfarande och innan ett beslut fattas som kan påverka hans eller hennes intressen på ett ogynnsamt sätt.

   Ett beslut att säga upp en tillfälligt anställds anställningsavtal med stöd av artikel 47 b ii i anställningsvillkoren för övriga anställda är en enskild åtgärd som berör den anställde negativt. Denne har således rätt att bli hörd innan ett sådant beslut fattas, även om den rätten inte uttryckligen föreskrivs i nämnda bestämmelse.

   Regeln, enligt vilken den till vilken ett beslut som går denne emot är riktat ska ges möjlighet att yttra sig innan beslutet fattas, syftar till nämligen att bereda den behöriga myndigheten tillfälle att på ett meningsfullt sätt beakta samtliga relevanta uppgifter. För att säkerställa ett verkningsfullt skydd för beslutets mottagare har denna regel särskilt till syfte att vederbörande ska kunna rätta till fel eller göra gällande sådana uppgifter avseende hans eller hennes personliga situation som ger stöd för att beslutet ska fattas eller att det inte ska fattas, eller för att det ska ges ett visst innehåll.

   För att ett åsidosättande av rätten att yttra sig ska kunna leda till att det angripna beslutet ogiltigförklaras måste det emellertid även prövas huruvida förfarandet hade kunnat få en annan utgång utan denna oegentlighet.

   Ett uppsägningsbeslut ska inte ogiltigförklarats när det har fattats utan att den berörda personen har yttrat sig och det framgår att ett föregående hörande inte skulle ha kunnat övertyga anställningsmyndigheten om att inte säga upp personen innan anställningsavtalet löper ut. Detta är särskilt fallet när personen, som har anställts för att utöva lednings- och förvaltningsfunktioner i egenskap av chef för en av Europeiska unionens delegationer, har gjort sig skyldig till allvarliga fel vid ledningen av delegationen, vilket har lett till att anställningsmyndigheten inte längre litar på att personen i fråga är kapabel att leda en delegation, och när nämnda person har getts tillfälle att yttra sig över sina fel som delegationschef innan uppsägningsbeslutet fattas.

   (se punkterna 122–124, 127, 128 och 133)

   Hänvisning till

   Domstolen: dom av den 18 december 2008, Sopropé,C‑349/07, EU:C:2008:746, punkt 49; dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet, C‑141/08 P, EU:C :2009:598, punkt 83, och dom av den 3 juli 2014, Kamino International Logistics och Datema Hellmann Worldwide Logistics, C‑129/13 och C‑130/13, EU:C:2014:2041, punkterna 39 och 79

   Personaldomstolen: dom av den 12 december 2013, CH/parlamentet,F‑129/12, EU:F:2013:203, punkterna 34 och 38; dom av den 14 maj 2014, Delcroix/utrikestjänsten,F‑11/13, EU:F:2014:91, punkt 42; dom av den 10 september 2014, Tzikas/ERA,F‑120/13, EU:F:2014:197, punkt 46, och dom av den 17 september 2014, Wahlström/Frontex,F‑117/13, EU:F:2014:215, punkt 28