Mål C‑596/14

Ana de Diego Porras

mot

Ministerio de Defensa

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Madrid)

”Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Direktiv 1999/70/EG — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Klausul 4 — Icke-diskrimineringsprincipen — Begreppet anställningsvillkor — Ersättning vid uppsägning av ett anställningsavtal — Ersättning som inte föreskrivs i den nationella lagstiftningen för avtal om tidsbegränsad anställning — Skillnad i behandling i förhållande till tillsvidareanställda”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 september 2016

1. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Mål

   (Rådets direktiv 1999/70)

2. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Anställningsvillkor – Begrepp – Ersättning som betalas ut till en arbetstagare på grund av att arbetstagarens anställningsavtal har sagts upp – Omfattas

   (Rådets direktiv 1999/70, klausul 4.1 i bilagan)

3. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot diskriminering av visstidsanställda – Nationell lagstiftning enligt vilken en vikariatsanställd nekas ersättning för uppsägning av vederbörandes anställningsavtal, medan tillsvidareanställda som befinner sig i en jämförbar situation beviljas sådan ersättning – Otillåtet – Skäl – Föreligger inte

   (Rådets direktiv 1999/70, klausul 4 i bilagan)

4. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Tillämpningsområde – Skillnader i behandling mellan vissa kategorier av visstidsanställda – Omfattas inte

   (Rådets direktiv 1999/70, klausul 4 i bilagan)

5. Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Arbetstagare som utför samma eller liknande arbete – Begrepp – Arbetstagare som befinner sig i en jämförbar situation – Bedömningskriterier – Arbetets art, utbildningsvillkoren och arbetsvillkoren – Den nationella domstolens bedömning

   (Rådets direktiv 1999/70, klausulerna 3.2 och 4.1 i bilagan)

1.  Se domen.

   (se punkt 25)

2.  Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas på så sätt att begreppet anställningsvillkor omfattar den ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala till en arbetstagare på grund av att arbetstagarens avtal om visstidsanställning har sagts upp.

   Det avgörande kriteriet för att fastställa om en åtgärd omfattas av detta begrepp är nämligen just själva anställningen, det vill säga anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.

   En tolkning av klausul 4.1 i ramavtalet enligt vilken begreppet anställningsvillkor, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, inte omfattar villkoren för att säga upp ett avtal om visstidsanställning skulle även innebära att tillämpningsområdet för det skydd mot diskriminering som visstidsanställda har begränsades i strid med de mål som eftersträvas med bestämmelsen.

   Ersättningen ges till arbetstagaren på grund av att det anställningsavtal som vederbörande ingått med sin arbetsgivare sägs upp och den uppfyller ovannämnda anställningskriterium. Ersättningen omfattas följaktligen av begreppet anställningsvillkor.

   (se punkterna 28 och 30–32 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en vikariatsanställd helt nekas ersättning för uppsägning av vederbörandes anställningsavtal, medan bland annat jämförbara tillsvidareanställda beviljas sådan ersättning. Den omständigheten att den förstnämnda arbetstagaren har utfört sitt arbete på grundval av ett avtal om vikariatsanställning kan inte i sig utgöra en objektiv grund för att neka vederbörande nämnda ersättning.

   Visstidsanställda och tillsvidareanställda behandlas nämligen olika genom att vikariatsanställda, till skillnad från tillsvidareanställda, inte får någon ersättning när deras anställningsavtal sägs upp, oavsett hur länge de har tjänstgjort.

   Den omständigheten att en myndighet använder sig av tillfälligt anställda uppfyller i sig inte heller ovannämnda krav och kan inte utgöra en objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 och/eller 4.4 i ramavtalet. Om redan den omständigheten att ett anställningsförhållande är tillfälligt ansågs tillräcklig för att motivera en skillnad i behandling mellan visstidsanställda och tillsvidareanställda, skulle nämligen målen med direktiv 1999/70 och ramavtalet undergrävas och en situation som missgynnar visstidsanställda upprätthållas.

   (se punkterna 36, 47 och 52 samt punkt 2 i domslutet)

4.  Se domen.

   (se punkterna 37 och 38)

5.  Se domen.

   (se punkterna 40 och 42)